söndag 19 juni 2016

Tandställningen: före och efter


VARNING för ett egocentriskt inlägg med ett rekordantal med selfies!


TANDREGLERINGEN ÄR KLAR!

För oinvigda kan jag förtälja att jag, under ett pepparkaksbak 1995,skadade min framtand. Min kavel och mitt förkläde var väl snyggare än brorsans, så han blev avis och knuffade mig från stolen. Framtänderna slog i marken och den ena mjölktanden trycktes in så att den skakade den permanenta tanden där under. Så en framtand kom aldrig ut.




                                                                  En framtand!


I lågstadieåldern hade jag tandställning för att dra ihop luckan, men riktigt bra blev det aldrig. I sexan ville jag bara slippa skrotet, vilket jag fick, men jag blev kvar i tandläkarjournalen eftersom de visste att jag kanske inte skulle vara nöjd några år senare. När jag blev äldre störde jag mig väldigt mycket på att bara ha en framtand och en sned mittlinje, jag ville aldrig le på foton fastän jag annars var en rätt glad typ.

Hösten 2012 tog min Stålmormor tag i saken och luskade ut att jag var kvar i journalen. Efter en lite byråkrati fick jag äntligen rätt till tandreglering! Sammanlagt blev det tandställning i 37 månader. Det blev trettiosju månader med blåsor och skavsår, veckor med en sådan tandvärk att det inte gick att tugga ordentligt, långa perioder då luckan mellan gaddarna blev ännu större,  flera månader med gummiband i käften. Ibland funderade jag nog om det var värt det, för om jag hade ogillat mitt leende tidigare var det ingenting jämfört med hur jag kände när jag hade skrotet i munnen.

Men nu har jag svaret: DET VAR VÄRT VARENDA DAG AV DE 1115.

Tråkigt nog har jag ingen riktigt bra före-bild, gillade ju som sagt inte att föreviga tänderna.
Men den här bilden fick jag från tandläkaren.




FÖRE!
Det som inte riktigt syns är hur v-formade båda tandraderna är och hur huller om buller tänderna i nedre käken. Kolla in lappningen på "framtanden" till höger på bilden.

EFTER!
Samma tänder som ovan, varken mer eller mindre!

FÖRE!  
Om leendet hade varit bredare hade man sett hur osymmetriskt allt egentligen var!




EFTER!


                                                            Lite bilder från processen!


Dagen före tandställningen rykte. Notera de uppiffande gummibanden som jag skulle ha dygnet runt.

                    Ett grin efter tandblekningen, innan de 4 främsta tänderna hade blivit omformade.




Jag vet att jag aldrig kan få en tandrad som är alldeles perfekt, för jag har ju en tand för lite.
Men jag är jättenöjd ändå och känner för första gången att jag VILL le också när kameran är framme.
Humöret är på topp och munsåren är väck!
Tack till Oskar för att du inte fixade ut BÅDA tänderna och tack till Mommo som tog tag i det hela! Det är en handlingens kvinna! (Som annars tog över min startplats och cyklade Vätternrundan, 300 km, på 16 h i ösregn igår. Man kan inte göra annat än lyfta på hatten!)



 2000 vs. 2016



P.S. Alla bilder är oredigerade!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar