onsdag 29 juni 2016

Annorlunda lägerliv

Tjena!
Sedan i söndags har jag befunnit mig i Kilen i Kristinestad, eftersom jag är ledare för ett sommarläger för barn med funktionshinder.
Detta är inget träna-äta-sova läger som jag är van vid, långtifrån!
Vi har badat bastu, simmat, lekt utelekar, varit på utflykt, grillat korv, sjungit allsång, haft gymnastik, pysslat, spelat teater m.m. Nu har de flesta fått fotmanikyr och lackat naglarna för ikväll ska vi ha disco! Å i skrivande stund har vi 40 min fritid, välbehövt för alla!
Det är ett roligt men utmanande jobb, i och med att man är anställd dygnet runt. Dessutom görs ju allt på deltagarnas villkor. Vill nån att ja ska vara Emils häst och äta hö, ja då e de väl bara å sätta sig på huk å börja käka lite klöver för obestämd tid! De e faktiskt inga problem då alla andra ledare är lika tokiga :)
 Jag är väldigt glad att jag vågade ut ur min komfortzon, för här har jag fått många nya vänner pch lärt mig massor.
Imorgon är min sista sommarjobbsdag, efter det tänker jag vara ledig fram till 8.8, då det är dags att planera inför kommande läsår!
Med andra ord: 24h tills mitt riktiga sommarlov börjar.
Men vi ska ju shejka lite på dansgolvet innan dess :D


 Lägerplatsen ligger så nära havet man kan komma!
Vi besökte en djurgård (Koivuniemen Herran Muumaa) där vi fick åka traktor, rida och "kela" med allt från alpackor och lamm till sniglar och ormar! Stället 11 av 10 smurfar av både ledare och deltagare.

Helt magnifik miljö!

söndag 19 juni 2016

Tandställningen: före och efter


VARNING för ett egocentriskt inlägg med ett rekordantal med selfies!


TANDREGLERINGEN ÄR KLAR!

För oinvigda kan jag förtälja att jag, under ett pepparkaksbak 1995,skadade min framtand. Min kavel och mitt förkläde var väl snyggare än brorsans, så han blev avis och knuffade mig från stolen. Framtänderna slog i marken och den ena mjölktanden trycktes in så att den skakade den permanenta tanden där under. Så en framtand kom aldrig ut.




                                                                  En framtand!


I lågstadieåldern hade jag tandställning för att dra ihop luckan, men riktigt bra blev det aldrig. I sexan ville jag bara slippa skrotet, vilket jag fick, men jag blev kvar i tandläkarjournalen eftersom de visste att jag kanske inte skulle vara nöjd några år senare. När jag blev äldre störde jag mig väldigt mycket på att bara ha en framtand och en sned mittlinje, jag ville aldrig le på foton fastän jag annars var en rätt glad typ.

Hösten 2012 tog min Stålmormor tag i saken och luskade ut att jag var kvar i journalen. Efter en lite byråkrati fick jag äntligen rätt till tandreglering! Sammanlagt blev det tandställning i 37 månader. Det blev trettiosju månader med blåsor och skavsår, veckor med en sådan tandvärk att det inte gick att tugga ordentligt, långa perioder då luckan mellan gaddarna blev ännu större,  flera månader med gummiband i käften. Ibland funderade jag nog om det var värt det, för om jag hade ogillat mitt leende tidigare var det ingenting jämfört med hur jag kände när jag hade skrotet i munnen.

Men nu har jag svaret: DET VAR VÄRT VARENDA DAG AV DE 1115.

Tråkigt nog har jag ingen riktigt bra före-bild, gillade ju som sagt inte att föreviga tänderna.
Men den här bilden fick jag från tandläkaren.




FÖRE!
Det som inte riktigt syns är hur v-formade båda tandraderna är och hur huller om buller tänderna i nedre käken. Kolla in lappningen på "framtanden" till höger på bilden.

EFTER!
Samma tänder som ovan, varken mer eller mindre!

FÖRE!  
Om leendet hade varit bredare hade man sett hur osymmetriskt allt egentligen var!




EFTER!


                                                            Lite bilder från processen!


Dagen före tandställningen rykte. Notera de uppiffande gummibanden som jag skulle ha dygnet runt.

                    Ett grin efter tandblekningen, innan de 4 främsta tänderna hade blivit omformade.




Jag vet att jag aldrig kan få en tandrad som är alldeles perfekt, för jag har ju en tand för lite.
Men jag är jättenöjd ändå och känner för första gången att jag VILL le också när kameran är framme.
Humöret är på topp och munsåren är väck!
Tack till Oskar för att du inte fixade ut BÅDA tänderna och tack till Mommo som tog tag i det hela! Det är en handlingens kvinna! (Som annars tog över min startplats och cyklade Vätternrundan, 300 km, på 16 h i ösregn igår. Man kan inte göra annat än lyfta på hatten!)



 2000 vs. 2016



P.S. Alla bilder är oredigerade!

lördag 11 juni 2016

Fotoprojekt

Tjena!

I det härliga finska sommarvädret passar jag på att få undan en del inomhusprojekt. Först på listan är framkallning av fotografier. Åh, reven alltså va jag har tagit mig vatten över huvudet. De senaste 12 (!) åren har vi/jag knappt framkallat något alls, och alla foton finns lagrade elektroniskt på mobiler, i molnet och på flera olika datorer. Att sortera alla på ett ställe, välja ut vad var och en ska ha i sitt album och skriva bildtexter till kommer att ta hundra år! Det blir alltid så när jag väl kommer igång med nåt, att göra det i liten skala fungerar inte. Flera känner säkert igen fenomenet då man först "bara ska tömma roskisen", och man några timmar senare råkar ha storstädat hela lägenheten och frostat ur frysen...


En gammal goding från Vasatiden!



Annars spenderar jag förmiddagarna med att vara en av ledarna på Larsmo kommuns idrottsskolan, som håller på fram till midsommar. Veckan efter ska jag vara ledare för ett läger för barn med funktionshinder. Det är något jag länge velat göra men som inte passat i mitt schema tidigare somrar. Jag har redan träffat alla ledare, som alla är nya bekantskaper för mig, och är helt säker på att det kommer att bli en kanonkul upplevelse! Nya människomöten är så spännande! Vi kommer att bo en vecka i Kristinestad vid den havsnära lägerplatsen Kilen, som jag senast besökte för 14 år sedan när jag var scout. Redan det känns rätt nostalgiskt! Alla ledare kommer att ha ett eget barn att ha ansvar över och tillsammans ska vi hitta på en massa aktiviteter för barnen, typ pyssel, teater, simning, utfärder, disco, sång o.s.v. Tanken är att alla ledare ska bidra med sitt specialintresse, och i den allmänna frågerundan framkom det att så gott som alla de övriga studerar musik, spelar gitarr, sjunger i band eller liknande. När jag föll för det musikaliska grupptrycket och erbjöd mig att spela gurka, frågade de om jag inte har nåt annat jag är duktig på. "Pyssel och jumppa e ja väl helt ok på", sa ja. "Häärlit! Du vet, du behöver inte känna att du t.ex. behöver vara en elitidrottare för att dra lite morgongymnastik", sa nån. Skönt, sa jag! Åh, va kul det ska bli att göra något helt annorlunda!

Samtidigt kan jag passa på att förvarna er om att det bara blir något enstaka blogginlägg till. Bloggen har främst varit ett verktyg för att nå ut till privata sponsorer, vänner, släktingar och bekanta som har velat följa med våra idrottsliga förehavanden, men nu fyller den inte riktigt sin funktion längre. Det har varit roligt och givande att både skriva och få respons, men nu när jag vänder blad i livet känns det inte längre har lust att dela min vardag med "alla". Man får väl helt enkelt slå en signal om man vill veta vad jag sysslar med ;) Så jag tackar på förhand alla läsare för den här tiden, utan er hade jag aldrig skrivit!

P.s. Nästa tisdag kommer ni väl på Larsmolänken? Banan är rolig och varierande och stämningen är förstås på topp. Och ja, jag ska vara speaker och DJ! (vilket dragplåster alltså!)

söndag 5 juni 2016

Studentfest

 
Amanda fick sin vita mössa igår.
Vi hade en suverän fest på alla sätt och vis, tack till alla som gjorde dagen minnesvärd!
 

 


 



torsdag 2 juni 2016

Annorlunda skolvecka!

Tjohej!
Den här veckan har vi bara gjort extra roliga grejs i skolan och sommarlovsfeelisen är hög!
Har bland annat spelat golf och varit på klassresa. I går satt jag och Andrea uppe på Grannasberget, där vi njöt av solen, åt jordgubbar och inspekterade våra ägor (?). Allt var perfekt, utom jordgubbarna. De var säkert gödda med diskmedel.


På Särkenniemi åkte jag kanske lite väl intensivt. Det var bara en som spydde under dagen, ni kan kanske gissa vem?!

Jaa, tandställningen har också rykt, men närbilder får ni först i mitten av juni när tänderna är blekta och omformade (så att de är symmetriska). Just nu känns det som att mina läppar skulle passa på en häst. Om jag vore en sprinter skulle de guppa upp och ner över tandköttet under hela loppet. Hoppas de krymper ;)