söndag 29 maj 2016

Sista helgen som Vöråbo

En sentimental känsla smyger sig på... Det här är min absolut sista helg i Rågens rike. Å tänk att precis den här helgen är det världens happening här i centrum. När jag skulle panta flaskor och köpa frukt insåg jag att hela S-markets parkering var fullpackad med bilar. Är det Vörådagarna? Nej. Är det KAJ som uppträder? Nix. Det är handelsbolaget KPO som bjuder på gratis kaffe, tårta, korv och karusellåkning Jag har aldrig riktigt förstått mig på folk som kastar sig i bilen för att få gratis kaffe med dopp, så jädrans dyrt är det väl inte? Det är väl rentav dyrare att åka dit med bil! Nåja, kanske det är det sociala som lockar. Själv ska jag ju heller inte låtsas vara bättre, min frukthandlarrunda slutade med att jag "råkade få med mig" en grillkorv!

Efter 9 månader kan jag konstatera att mitt år i Vörå inte rent idrottsligt blev som jag hade tänkt mig, men ändå långt över förväntan. Jag har fått många nya vänner, haft de bästa grannarna man kan tänka sig och har fått uppleva alla aspekter av landsortsatmosfären. Som när en bilintresserad typ dök upp ur intet förra veckan när min bil inte startade (vilket betyder att mannen i fråga A. var mycket vänlig och omtänksam, och B. var rätt nyfiken, eftersom han troligtvis hade spanat på mig och Marc från något köksfönster). Ni vet, det är både plus och minus när alla känner alla. Sett ur ett större perspektiv är den största vinsten ändå jobbet. Utan mina vikariat här i trakten hade jag inte fått mitt nuvarande jobb och utan det hade jag med största sannolikhet inte eller fått bli specialklasslärare i Mariehamn. Det är nästan skrämmande att inse att livet sist och slutligen består av många små tillfälligheter, som var och en kan innebära en oväntad vändning. Man blir ju nästan stollig om man börjar överanalysera, men häftigt är det!

Hursomhelst börjar jag känna mig mätt på stället. Eftersom syrran inte längre bor här och Andrea lever det välkända kappsäckslivet, har jag under den sista tiden haft för lite jämnårigt socialt umgänge, och utbudet kvällstid är, som ni kan tänka er, inte så svindlande. Det finns ju ingen bio, restaurang eller terrass, bara grillen. Å jag borde skaffa mig en Valtrajacka om jag ens ska våga närma mig den ensam kvällstid. Ofta har jag ju åkt hem eller in till Vasa, men det skulle ju va skönt att bo lite mera centralt! Ingen strand å inget båtliv har de ju heller här, stackarna. Men fiin lindona.

Nåja. Imorgon kommer M&P&A med sin flyttfirma. Resten av veckan bor jag hos Andrea och på lördag blir det skolavslutning och syrrans studentkalas (vid Bjärgas). Damerna hemma har bakat något alldeles kolossalt, så jag ber er att komma och äta er alladeles fördärvade och på så vis rädda min familj från ett 2 månaders förhöjt blodsocker till följd av all förtäring av överblivna bakverk. Samtidigt deltar ni också i välgörenhetsprogrammet ORSFK (Operation Rädda Sjölunds Från Kolesterolet). Nä men skämt åsido, mamma och Manda är verkligt duktiga bagare så ni kan förvänta er nåt mumsimumsigt.

I brist på andra bilder (näe, jag har ingen selfie från när jag åt grillkorven) blir det en studentbild. Fem år har redan gått sedan bilden togs!

 
 
Å vet ni, på torsdag ska vi på klassresa till Särkenniemi. Först trodde jag att jag var dömda att bara titta på och vara tråkig, men icke! Tydligen får alla lärare ett armband när en hel busslast kommer! Jag skäms nästan för de segergester och baletthopp jag gjorde i lärarrummet när jag fick reda på det, jag trodde ju att det inte var accepterat att som vuxen tuta runt på nöjesfält... Är ju alldeles barnsligt förtjust i att åka bergochdalbana, fritt fall och ööh. spöktåget! Det är det bästa som finns, trots att jag blir åksjuk som bara den! Hihi, kan inte låta bli att tänka på när vi på sent 90-tal besökte Liseberg och deras spökhus. Efter 2 minuter var jag tvungen ta till nödutgången (och sedan fick vi faktiskt gå "behind the scenes" för att via tv-skärmar följa med när skådespelarna gjorde livet extra surt för de vuxna som fortsatte). Orsaken till att jag fick ta till nödutgången? Att jag hade med mig en killkompis och en storebror som blev dödsskraja redan i första rummet. Så i ren sympati följde jag med dem. Det är sant! Då var jag en riktig hårding alltså. Nuförtiden är jag ju helblödig, grät senast i morse när jag såg Extreme HomeMakover på tv!

Ska bli bättre på att fatta mig kortare. Å hålla mig till en röd tråd. Jaja.



måndag 23 maj 2016

Skidor till salu

 
 
Tjena!
Det var stor efterfrågan på de skidor jag annonserade om för en tid sedan, men först till kvarn mal som bekant ;) Alla par hittade faktiskt ett nytt hem redan samma kväll!
 
Efter lite funderande har jag bestämt mig för att inte spara alla mina tävlingsskidor, så nu säljer jag ytterligare 3 par skateskidor och 4 par klassiska skidor.
 
En del av dem är gamla godingar medan andra är så gott som sprillans nya, dvs använda en säsong.
 
SKATESKIDOR
 


 
Alla är 182 cm långa.
Från vänster:
 
1. Ett par mycket stabila skidor som passar för vintriga förhållanden, men också i lös snö.
Inköpta till säsongen 2014-2015 och använda enbart en säsong. Beställda för 60 kg. 300 e
 
2. Ett stabilt skidpar som passar för riktigt vinterföre. Beställda för 65 kg. Behöver slipas. 200 e
 
3. Skidor för vinterföre och löst före (men inte våtföre). Beställda för 65 kg. Behöver slipas. 200 e
 
 
 
 
 
 
KLASSISKA SKIDOR

 
 
Alla är 197 cm långa.
 
Från vänster:
 
4. Burkskidor. Kuriosa: mitt enda junior-FM guld (stafett) åktes hem på detta par! Beställda för 65 kg . 200e
 
5. Klisterskidor som fungerar i liippaföre och i stenhårda förhållanden. Ganska styvt par, krävs 65kg plus minus ngt kilo. 250 e
 
6. Ett mycket lättskidat par som fungerar särskilt bra i liippaföre. Tål lite klister. Beställda till säsongen 2014-2015 för 60 kg. 250e.
 
7. Allrundskidor som är väldigt lättåkta. Fungerar med både burk och klister. Beställda till säsongen 2014-2015 för 60 kg. 250e.
 
 
Hör av er till mig (050 4682322) om ni är intresserade eller vill veta mera.
Jag är ganska benhård med mina priser men man kan ju alltid försöka pruta, speciellt om man vill ha flera par.
 
P.S. Mammas erbjudande tror jag gäller ännu (dvs en vävstol på köpet till den som köper flest par).
Man kan köpa vävstolen skilt också. Billigt.

söndag 15 maj 2016

Rolig helg!

Vilken superb helg jag har haft! Stolpe in på allt vad jag har gett mig in på, förutom några utspridda avokadobitar (ooh, vilken cliffhanger!)

I fredags hade vi hyrt en bastu av ett fastighetsbolag i Vasa. Det hela höll på att skita sig då vi plötsligt blev utan lokal p.g.a. en dubbelbokning, men då fixade nån snäll snubbe Fondis lyxiga bastu och chillutrymne åt oss som kompensation. Snacka om tur i oturen!

Lördagens hotellfrulle levererade som väntat å sällskapet var förstås också toppen! Kanske var det mitt sista besök på Astor på ganska länge? Efteråt shoppade jag tillsammans med Oskar och Malin, för som jag skrev i förra inlägget hade jag beslutat mig för att förnya garderoben (vilken?) helt. Fy fasen vilken uthållighetsgren det är att gå på stan! Malin och jag fick lite ömma fötter, medan farbror Oskar fick den fruktade shoppingryggen. Vilka ex-elitidrottare alltså!

Fredagens å lördagens shoppingsaldo framgår på bilden. Det kan hända att det blir en runda än i vår (ni vet, mycket vill ha mer) men sen kanske jag klarar mig en tid. Sedan jag flyttade hemifrån har jag så gott som alltid shoppat enligt "Vad har jag råd med", men denna gång var det snarare "Vad vill jag ha?"-tanken som styrde. Lär ju ta en tid innan jag gör en liknande runda igen, men jädrans kul var det i alla fall!


Ursäkta bildkvalitén, bilden var enbart menad åt mamma... Men så kunde jag ju inte låta bli att visa er :D

I morse tog jag världens längsta sovmorgon efter att ha "Eurovisions-partajat" med grannarna. Gjorde morgonträningen innan morgonmålet, som jag åt så tidigt som kl. 13. Sedan dess har jag testat två nya vegerätter och packat i flyttlådor (törs man säga att man tycker det är kul?). Jag tror jag har drabbats av något typ av kvinnlighetsvansinne sedan jag dubblerade min kjoluppsättning, för plötsligt fick jag för mig att göra egen ansiktsmask och hårinpackning. Inte så lyckat att i blindo (utan brillor/kontaktlinser) gå omkring i lägenheten med en grön och klimpig avokado-gurkmejaröra i fejset. När jag återfick min syn insåg jag att det fanns avokadogegga överallt i lägenheten! Baah, ingen stolpe in där inte! Men själva ansiktsmasken gjorde susen! Receptet? Mixa en avokado med valfri mängd gurkmeja och trotta det hela i fejan. Låt verka en kvart, under vilken du håller dig stilla och inte rör någonting!

Nu känner jag mig redo för den tredje sista arbetsveckan. Kan inte fatta vart tiden rinner iväg? Jag har ju nyss lärt känna eleverna å jag trivs superduperbra med både kollegiet och arbetsuppgifterna. Men samtidigt kan jag inte sticka under stol med att jag längtar efter sommaren, som kommer att vara helt annorlunda än mina senaste 10 somrar. Jag har en massa planer och hinner jag med en tredjedel av dem får jag väl vara nöjd!

Och på tal om saker att se fram emot: på fredag deltar jag för första gången i Stafettkarnevalen som lärare/lagledare och på lördag har jag faktiskt fått äran att vara journalisten Patrik Sundqvists kompanjon! Från karnevalen har jag många fina minnen och skulle gärna vilja delta igen! Hoppas de börjar ordna lärarstafetter snart!! Känner hur jag blir alldeles nervös av bara tanken :D

torsdag 12 maj 2016

Sorry Zorro! (och skidförsäljning)

Jag glömde ju att tacka Zorrimorran! Han har, med en nästan sjuklig iver, putstat och skött om både tår och fötter sedan i somras! Zorro har också hjälpt mig att vara på gott humör - vem kan va ledsen när man möter en svansviftande lurvboll varje gång man kommer in genom dörren!?

Zorro och Benet.
Man ska aldrig fotografera mot solen, men jag kunde inte låta bli!





Mm, gott med lite vad!


Annars har jag en rolig helg framför mig. Imorgon efter jobbet ska jag shoppa nya kläder, för nu har jag bestämt att jag ska ha en ny garderob. Allt från strumpor till finklänningar! Oujeouje, det ska bli så lajban!
På kvällen blir det klassträff med de andra speciallärarna på min årskurs, de e ett mysigt gäng ska ni veta.
Vore jag en äkta bloggare skulle jag försköna det hela och skriva "sedan blir det pyjamasparty hos Oskar". Verkligheten är den att jag, som enda gäst, ska sova på brorsans soffa i min sovsäck som tål -40 grader. Det låter väl lika fränt som ett pyjamasparty?

På lördagsmorgonen blir det hotellfrulle med en del av mina frukostgalna vänner. Var? På Astor förstås! Resten av dagen ska jag shoppa vidare och kl. 21 blir det Eurovisionskväll i Vörå med några av mina grannar. På söndag ska jag prova alla kläder och stroppa runt i Vörå City.


Annars, är det någon som är sugen på att införskaffa ett par grymma tävlingsskidor av märket Fischer? Efter många om och men har jag valt att sälja mina sprillans nya bräder (årsmodell 2015 och så gott som oanvända). Ett par är vitbottnade skateskidor (182cm), de fungerar allra bäst i våt och grovkornig snö. De andra är ett par klassiska Speedmax som fungerar i slattriga fören och det tredje paret är klisterskidor, klassiska förstås. Längden på de två klassiska är 197 cm och de är beställda för 60 kg. Vikten på den kommande ägaren kan säkert vara något kilogram mer eller mindre, det är ju bara att köra dem genom Skiselectorn vid Mattssons så ser man hur vallaboet ändrar.

Ofta säljer man ju skidor för att man har några par som är bättre, men jag säljer de här för att jag inte kan använda dem och för att jag tycker att de är alltför bra för att ligga å pysa i garaget. Jag tror att det är svårt att hitta bättre skidor än de här, såvida man inte hör till den absoluta eliten. De är färdigt invallade så det är bara att tuta och köra! Sms:a eller ring 050 4682322 om du är intresserad! Jag har många andra skidor till försäljning också, ifall de här inte passar just dig. Ring eller ångra dig förevigt!

onsdag 11 maj 2016

Världens längsta tack!





 
Det har varit ett överraskande stort antal bekanta som på ett eller annat sätt har hört av sig och ni kan inte ana hur mycket era kommentarer, live eller elektroniskt, betyder! Jag är helt överväldigad över responsen!!!


Jag tänkte passa på att tacka några av dem som jag är skyldig ett tack, naturligtvis med risken att jag glömmer någon...

TACK TILL:

  • Pappa och mamma. Ingen som själv har varit aktiv inom idrott vet vad som egentligen krävs av en förälder. Tack för alla skjutsar både till träning och tävling, för alla gånger ni kommit med eller deltagit i mina träningar, för alla helger och kvällar ni har offrat på att serva och heja på mig när jag tävlar (oavsett väder och resultat), för alla gånger pappa kommit med på träningsläger, för alla dagar som ni planerat allt utifrån mina och Oskars träningstider, för alla sena kvällar i vallaboden, för all service gällande utrustning och kläder, för all den fritid ni offrat i åratal, för all ekonomisk hjälp, för alla roliga saker vi har hittat på, för alla utflykter och resor vi gjort i idrottens tecken och för att ni uppmuntrat mej att ha andra intressen. Tack för tusen andra saker som jag inte ens kommer att tänka på, eftersom ni aldrig klagat på dem! Förlåt för att jag under träning har söndrat, slarvat bort eller använt upp en del av er utrustning och era ägodelar. Det kommer troligtvis att fortsätta en tid ännu...


Här har farsan skidat en tresiffrigt antal km på 1 dl vatten och 200g jordnötter. Typ!
Min serviceman heter "Svölund, Johan "Svölund".
 



Mamma i hårdträning under vår obligatoriska påskvecka! Slagsida är att vänta! 

  
 

  •  Oskar. Du är det bästa träningssällskapet, den bästa förebilden, den bästa servaren (när pappa inte är med) och du har det bästa humöret!
 
Mitt första läger med "stora gruppen".                               En fin vinterdag i Muonio

  • Amanda. Du har så gott som alltid följt med på alla tokiga eller tråkiga träningar jag har föreslagit! Jag har oskäligt många gånger använt dina träningskläder (men du har också använt mina ;))


  • Otto. Alla behöver en liten förståsigpåare hemma! :) Tack för att du valde en annan sport än skidåkning för att ge mamma och pappa lite variation!
Det fick bli en skidbild i alla fall. Otto 9 år har klarat eldprovet: Levi-runt (32km). Stakandes!


  • Mommo och moffa. Med ett aldrig sinande intresse har ni följt med mina tävlingar både live och via nätet. Ni har på alla sätt och vis hjälpt mig att förverkliga mina drömmar men samtidigt alltid varit måna om att prata om och göra annat än idrottsrelaterade saker.

  • Fammo. En tiondeplats eller förstaplats har aldrig spelat någon roll för Stålfarmor, i hennes ögon är man alltid bäst!

    Min absoluta favoritbild!

  • Närmaste släkten. Ni har varit flitiga påhejare under alla år, följt med oss via bloggen och planerat de flesta middagar och kalas så att jag och brorsan kunnat delta!


 


 Som ni märker har skidåkningen har ändå aldrig varit det centrala och det har varit skönt!

  • Rolle och Henkka. Trots att ni har tusen andra saker har ni alltid haft en tid över för att prata och diskutera och ni har alltid visat att ni tror på mig! Ni har dragit träningar i regn och rusk på okristliga tider, även om det hänt sig att jag har varit den enda deltagaren. Jag kunde göra listan lång, men tack för ett imponerande och osjälviskt engagemang under alla år vi har känt varandra!

    Förlåt, kunde bara inte låta bli!    En vanlig bild får väl kompensera lite!
    Rolle har jag inte lyckats fånga på bild en enda gång!

  • alla träningskompisar, ingen nämnd, ingen glömd. Ni har haft lika mycket fel i huvudet som jag och har tyckt att 30-gradiga julidagar med fördel kan tillbringas i ett myggtätt Äkäslompolo. Ni har flinat och nickat när jag har förelagit nån riktigt brutal träning, och gett mig en spark i arslet när jag har varit nära att ge upp. Ni har stått ut med mina pruttar och har inte klagat fastän jag vägrat tillreda pommes frites med korv. Ni har sparrat mig att pressa mig ännu mera, hjälpt mig att ha roligt och ni har alla haft egenskaper som jag beundrat och sett upp till, både som människor och idrottare.

Stilen är viktig!

På många läger var det bara killsällskap, men det gick bra det också! Här gjorde Eric mig sällskap på en vandring i Österrike.
 
En mycket typisk lägerbild. Family Guy i tv:n?

Efter en tuff backträning orkar alla le!

Malin och jag blev trötta under Kronans läger i Norge för "några år sen"! Min min ser lite pedo ut...


En vanlig bilfärd i Ramsau. Fotograf var en måttligt road Staffan Tunis.


 Vi i äldre FSS-gruppen blev ett sammansvetsat gäng! Det här var en höstdag i Ylläs får 1,5 år sedan.

     

Jag har fått otroligt många nya kompisar och nästan lärt mig att prata finska! (Varför blev den här bilden så himla bautastor?)


  • alla andra kompisar. En del av er har varit intresserade och peppande, men en del har också varit alldeles underbart oinsatta! Tack för både och!

En lyckad bild som vanligt! Dessa tjejer hör ju också till kategorin "träningskompisar", surprise surprise!
  • If Brahe, med Carita, Ronnie och Åsa i spetsen. Tack för sjukt tuffa men roliga träningar, fantastiskt roliga juniorläger och för en föreningsanda utöver det vanliga! Redan som små lärde vi Brahejuniorer oss "no pain, no gain". Helt ärligt tror jag att många juniorer idag saknar den insikten: juniorträningarna blir för gullegull då man på nåt oförklarligt sätt vill skydda dem från "smärta och besvikelse". Vi hade sååå kul, men fy bubblan va tungt det var! Å våra läger... åååh va kul vi hade när vi åt munkar vid Aurinkotupa med Malin och Ronnie! Å förstås Dansgalan. Jag kan erkänna, det var jag som alltid tog flera bullar än nån annan på talkona under tidigt 2000-tal. Jag ville testa på alla sorter. Förlåt till er som blev utan.
    Ett av de bästa minnena från Brahe-tiden: vi fick vårt FM-guld till sist!

  • If Minken. Bästa tänkbara förening som senior. Med tanke på att jag har varit mink i bara 3 år, har stödet från föreningen varit något jag aldrig hade kunnat förvänta mig. Jag och brorsan har inte betraktats som utbölingar, utan har istället fått så mycket positiv respons under åren att det nästan är risk för att vi blir självgoda. Vi har fått både praktiska och ekonomiska möjligheter att satsa fullt ut och har fått uppleva en otrolig gemenskap på tävlingsresor och läger. Det allra, allra roligaste har varit stafetterna. Då har alla föräldrar och vallare varit ett sammansvetsat team som gormat ända från tårna i skogen och kramat om oss efteråt!

 "Mamm, Papp, Setä och Lillon" firade tillsammans efter en bra dag i spåret!
 
  • Larsmo If och framförallt P-O. Man behöver inte ha tartanbeläggning, nerkylda spårbottnar eller konstgräs för att ha en bra idrottsanläggning. Larsmo har ett av de absolut bäst skötta anläggningarna i Österbotten och definitivt ett av de bäst skötta skidspåren i Finland.
 Larsmo If/If Brahe hörde till föregångarna och ordnade sprinttävlingar på sent 1900-tal ;) På den tiden behövde man inte använda magmusklerna alls...

  • FSS. Roligaste lägren, bästa sammanhållningen och bästa vallaservicen. Tack för att jag varje år fick vara med i era träningsgrupper och för förmånen och förtroendet när det gäller min plats i Elit2017-gruppen, trots att det inte blev vad någon hade hoppats på! Men det kunde ha varit värre! 

     Både seriösa och mindre seriösa inslag!

  • Sporta Mattson och framförallt Uffe Stenman. Uffe du har alltid har svarat glatt  i telefonen dygnet runt och är den jag har att tacka för finfin utrustning och för flera kontrakt med olika tillverkare. Naturligtvis är jag också skyldig ett tack till alla andra i personalen! Jag kan lova att jag i fortsättningen också kommer att vara en trogen kund, så länge jag är bosatt i Jakobstadstrakten.

  • Nynäs Bygg med Rune Nynäs i spetsen. Rune du har varit min trognaste sponsor och har nästan pinsamt många gånger lånat ut din fräscha och mysiga stuga i Äkäslompolo åt brorsan och mig. Att säga att jag är tacksam känns inte på långa vägar tillräckligt - tänk att någon kan vara villig att hjälpa en redan innan man har några resultat att prata om!

  • Mäenpää Bygg och främst Kim Mäenpää. Tack för stöttande i vått och torrt och för att du alltid visat intresse för "hur läget är" när man mött dig någonstans, oftast i skidspåret!

  • Andelsbanken i Jakobstad. Stort tack för ert stöd, utan er hade många resor, tävlingar och läger inte varit möjliga! Ni kan var säkra på att jag i framtiden kommer att förvara mina miljoner hos er :)

  • Stort tack också till Vauhti, Fischer, OneWay, Salomon och Trimtex. Ni gjorde det möjligt att satsa fullt ut!!

Det var det! Åh, va roligt det var att leta igenom bildarkivet! Jag hade lätt kunnat ladda upp hundra bilder till, men då hade jag väl blivit inlåst på någon
 narcissistisk avdelning.
 
Det bästa är att godbitarna blir kvar. Alla mina skidvänner och idrottsminnen  (som lär bli flera men kanske något annorlunda) försvinner inte i första taget, och Lappland lär ju också hänga med ett tag till.
Lappland, ja. Det stället saknar jag allra mest. Mitt idrottsliga mål för tillfäller är att kunna skida med resten av familjen i Levi nästa påsk. Ååh vad härligt det vore!
(Undrar om det finns någon flygrutt som heter Mariehamn-Kittilä?)
 

Och klichéernas kliché: nu drar jag vidare mot nya äventyr!
    Jag ber på förhand om ursäkt för eventuella stavfel, för jag orkar faktiskt inte korrekturläsa!