onsdag 30 mars 2016

Cykla?!

 
Häromdagen dök det nyaste numret av tidningen Cykla upp.
Svenskarna förstår minsann hur man ska ordna evenemang. De ser inte bara det som händer under själva evenemangsdagen, utan är helt makalösa när det gäller marknadsföring. Flyers på bilfönstret känns lite passé när man jämför med den här tidningen, som bara är ett exempel på deras idéer.
 
Alla som är anmälda till Vätternrundan får en alltså denna blaska sisådär en gång i månaden. Den är fullspäckad med en massa tränings- utrustnings- och kosttips, intervjuer med cyklingsintresserade kändisar samt en massa nördig cykelinfo. Nu när det börjar närma sig tävling kommer det förstås extra mycket info kring hur man ska cykla i klunga, hur man ska undvika skavsår i baken (rubriken löd: underlivsskador) och vad som serveras på de olika stationerna. Om det blir jobbigt på sadeln kan jag alltid se det som en kulinarisk upptäcksfärd!
 
När det gäller min egen träning ser det mörkt ut. Den fjärde och sista praktikveckan började jag åter känna smärtan, så pass illa att det kändes lite i varje steg jag tog. Så nu är cykelträningen åsidosatt. All övrig träning är också satt på hyllan eftersom det bara påminner mig om allt jag inte kan göra. Hur kul är det att vara i gymmet det gör ont att gå från omklädningsrummet till salen? Med mitt temperament blir det lätt så att jag bara gör det hela värre genom att ge kroppen all stryk den förtjänar :D Jag har börjat gå på fysioterapi igen och har en inflammationshämmande kur på gång, så kanske det reder upp sig snart. Tills jag gifter mig kanske?
 
Det är klart att det känns sjukt jobbigt ibland, men då är det bara att böla en stund och rycka upp sig. Bara och bara. Sämre dagar kan jag vakna och bara känna mig helt instängd i min egen kropp. Då brukar jag pyrra en stund, ligga helt apatisk i en halvtimme för att sedan inse att man kunde ha det värre. Det svåraste är att inte ha någon prognos att luta sig tillbaka mot. Handlar det om månader eller år? Eller ska jag ha det här helvetet hela livet? Bättre dagar vaknar jag och tänker: Halleluja, mina fötter sitter faktiskt fast i mina ben! Allra bäst är det förstås om jag tänker på något helt annat än fötterna när jag vaknar och försöker se allt i ett större perspektiv. För jag vet ju att det fört med sig så himla mycket positivt och att vissa saker bara helt osannolikt har löst sig själva, som om det vore meningen att jag ska vara lite funktionshindrad...
 
Hursomhelst började jag nästan skratta när jag läste lite i cyklingstidningen igår. Jag hade lite svårt att bestämma om jag skulle följa programmet för otränade, motionärer eller elit. Otränad elit? Eller totalt pucko kanske? Äh, jag har beslutat mig för att jag får vara nöjd om jag kan cykla någorlunda i maj och juni, och att målet snarare är Målet än själva Tiden. Så jag bestämde mig för att hitta på ett eget program, kallat vänt å skåda.
Men hörni, vad har jag egentligen gett mig inpå - 300km cykling för ett otränat elit-pucko? Samtidigt lockar efteråt-känslan något alldeles otroligt. Naturligtvis vill jag ju inte riskera hälsan, men jag kastar inte in handduken i första taget. Jag har ju hela dagen på mig!
 
Nu till det mest intressanta (?). Imorgon får jag domen om tandställningen! Förhoppningsvis slipper jag gummibanden och får tid till THE MAKEOVER. Jag har haft gummibanden 24h i dygnet i 6 veckor, förutom en dag då jag glömde bort det i 10h.  Jag hoppas och tror att mitt engagemang ändå är tillräckligt :)
 

söndag 27 mars 2016

Vasaloppet

För några veckor sedan deltog jag i det legendariska Vasaloppet. Hela helgen var en stor upplevelse i sig själv och det var nog ärligt sagt värt varenda slant om man frågar mig. Det som gjorde resan riktigt rolig var att det gick helt bra. Jag tror nog att jag fick maximal utdelning för min nedsatta tid på träning detta år.

Vi minkar var tidigt ute med skidorna så vi hade i princip de bästa startplatserna näst efter elitens 80 platser som var reserverade i startfältet. Jag var beredd på att skita i känslan den första backen och bara köra så hårt det går, för att någorlunda hänga med täten och hoppas på att farten saktar in lite senare. Jag visste att det kanske skulle extra tungt i första backen eftersom jag valde att åka utan fäste. Känslan var urusel hela första backen och det kändes som att jag inte skulle ta mig i mål med de 500 bästa. Folk passerade på alla sidor och mjölksyran brände i hela kroppen. Men sedan då man kom igång började det kännas bättre och efter 20 km var det nog som normalt. Det lilla lagret med nysnö som föll under morgonen så gjorde att ingen i täten riktigt ville dra upp någon hård fart mellan 5-30km. Tack vare dett kom jag upp tätklungan och fick åka där till ca 35 km. Då ökade de farten och fältet splittrade sig. Jag hade inga stora svackor under loppet och skidorna var riktigt super! Imål kom jag som 123:e man och 5:e Finländare, 11min + till vinnaren. Om det blir en gång till nästa år har jag inte bestämt mig ännu.

Det blev troligen årets sista tävling för mig. Nu de sista veckorna har jag bara varit ute och skidat på isen. Skidföret är nog så gott som slut nu i Vasa nu och fredagens skidlänk på isen blev nog sista för mig denna vinter.

Nu framöver kommer jag att tillbringa mina träningstimmar på landsvägscykeln. Det är dags att börja slipa cykelformen till Vätternrundan som går av stapeln helgen före midsommar. Idag var jag på min första tur i ett blåsigt väder!

Isen under bron blåste bort idag

fredag 25 mars 2016

Påsklov!

Hejhå! Här är det skralt mellan uppdateringarna, uups.
 
Well well, jag har ju börjar mitt nya jobb! Jag jobbar alltså med språkutvecklande undervisning för elever med flyktingbakgrund. Det är massor med nytt men det är SÅÅÅ KUL. Redan att få inreda klassrummet kändes som julafton för en pysselfantast som jag. Men, att få välja ut pennor och ha fina sorteringslådor för gem och tejp är ju ändå inte orsaken till mitt yrkesval ;) Måste bara berätta att eleverna är helt otroligt motiverade: en dag ville de ha en till lektion i svenska fastän de egentligen slutade för dagen... Eftersom jag får flexa med timmarna gick jag förstås med på det! Den situationen har jag aldrig varit med om tidigare! Hursomhelst trivs jag toppenbra med både elever och kollegor. Ett plus att arbetsvägen räcker 1min och 7 sek på cykel! Ett annat plus är väl att jag i princip inleder med påsklov. Det känns ju inte så välförtjänt men jag har väl inget annat val än att vara ledig!
 
Bilen Marc började krångla förra veckan, fina, trevliga Gulle-pulle Marc med en 5meters bilvärmarsladd. Å nej, tänkte jag eftersom jag inte har så ljusa minnen från min tidigare bil, Fiaten Turkken. Den befinner sig i den eviga vilan på något skrotupplag just nu och orsakade mig och mina föräldrar rätt mycket trubbel (läs: köp aldrig en Fiat). Som tur är bor jag i de händiga människornas Mecka och har två fordonsverkstäder inom 300 m. Under en bussresa in till Vasa konsulterade jag två manliga ortsbor kring vilken verkstad som är bäst. När den ena rekommenderade verkstad A upplyste den andre honom om att den faktiskt råkar ha stängt under påskveckan. Jaaa, nu tå du seger e så, ja ha ju int siitt an ut å ga me hondin na dähä viko!  Vöråborna är vänliga, öppna och hjälpsamma, men ibland känns Vörå nästan för litet. Jag hade exempelvis råkat låsa in min telefon i slöjdsalen efter en kurskväll och den gången konsulterade jag det hängande gänget vid grillen. De ringde runt till alla möjliga typer och det hela slutade med att en av dem ringde till sin gamla lärare (har man kvar dem i kontaktlistan?) som i sin tur dök upp 21.45 med en nyckel. Helt ok lokalservice!
 
P.s. Jag valde verkstad B och är supernöjd. Det är nog Marc också. Tydligen var en tändspole sönder... Säger mej noll även om jag försökte se riktigt händig och bilintresserad ut när mekanikern förklarade. Jag tror att jag ahaa-ade på fel ställe och misslyckades rätt brutalt.
 
Glad Påsk! För min del blir det påskmiddag hos fammo ikväll :)
 

tisdag 15 mars 2016

Fantastiskt cykelväder!

Dags att damma av cykeln hörni! Ni vet inte vad ni går miste om när ni kör bil till jobbet ;)
Varje morgon när jag vaknar känner jag bara jeee, härligt med morgonlänk! (Det gjorde jag inte när cykelvägen såg ut som Antarktis...) Fåglarna sjunger, solen är uppe, lite dis över ängarna, fräknarna frodas - en perfekt morgon.

Nåja, det var väl målet med denna text, att få till ett riktigt friskusinlägg!

Imorgon har jag massor med skoj på programmet! Jag ska bekanta mig med en ny klass vid min praktikskola, jag ska på en intervju via Skype, jag ska bjuda hela kollegiet på två långpannor med morotsrutor med glasyr, jag ska på möte till den nya skolan i Vörå och sist men inte minst ska jag träffa Johanna, och Maria förstås!!! Min åländska f.d. kämppis är i Österbotten och då e de ju klart att jag måste skolka lite från snickarklubben och The Evighetsprojekt!

Nu ska jag ta tag i min långa to-do list! Hejsan svejsan!

P.s. Tack för de många kryssen i "du är min hjälte"-rutan under förra inlägget, det värmer verkligen!

lördag 12 mars 2016

Nedräkning

Vilken uppdaterad blogg vi har, oujee!

Nåja, tänkte skriva några rader med temat "nedräkning".

Just nu är det:
- 9 månader sedan senaste löplänken.
- 5 dagar kvar på den bästa praktiken någonsin.
- 8 dagar kvar tills mitt första riktiga jobb börjar (well, det har jag upplyst er om sådär 3387 gånger)
- 19 dagar kvar tills jag förhoppningsvis kan dumpa mina tandställningsgummiband. Samma dag får jag även reda på exakt när skrotet ryker för gott!
- 40 dagar tills jag får min examen.
- 49 dagar tills det nya träningsåret börjar. Senast då borde kroppen och knoppen ha fattat ett beslut om vad som händer med elitsatsningen i nästa år.
- 98 dagar till Vätternrundan.

Jag ansvarar inte för eventuella felberäkningar.

Tänk att det bara är 100 dagar kvar till Vätternrundan! Mitt mål är att cykla 3000km innan jag startar, just nu ligger mätaren på 550km. Jag har tänkt cykla 200 km i veckan från det att jag flyttar tillbaka till Vörå, d.v.s. vecka 12. Men det är klart att det sker på kroppens villkor!

Kanske några av vill veta mera om hur jag tänker kring kommande träningsår? (Om inte: tyng de!) För mig är det inget hysch-hysch kring det, för det är ju en rätt enkel ekvation. En satsning för mig innebär 110 % och då ska kroppen tåla den belastningen. Ska jag satsa nästa år, ja då ska fötterna vara i gott skick i maj.

Jag respekterar att  skidåkningen är en livsstil för vissa och att en del därför tycker att det är roligt att träna och ibland tävla, utan att satsningen är stenhård. Men sådan är inte jag. För mig är det här inget evighetsprojekt, utan jag vill framåt och uppåt. Jag vill inte bara tillbaka där jag varit - det är väl inget mål - utan jag vill bli bättre. Det betyder att satsningen är all-in. I praktiken betyder ju det inget åtta-till-fyra-jobb (läs: knappast något jobb alls), stegvis upptrappning till den vanliga träningsmängden, massa läger och hundraprocentigt fokus på träning, detaljer, vila, kost, återhämtning och utrustning. För att jag ska vara beredd att göra det måste jag ju känna att kroppen håller (det vore ju inte så trevligt att stå utan både jobb och fötter redan i augusti). Jag vet att det finns idrottare som tränat alternativt i flera tävlingsfria säsonger (all respekt åt dem + fem av fem hamburgare), men ett sådant stort sug har jag inte just nu.Jag tänker inte parstaka och cykla hela sommaren med hopp om att det kanske blir bättre till hösten, utan jag vill kunna träna som förut. Annars får det va, för då är det inte roligt längre. Men som sagt, fötternas status i början av maj har nog den tyngst vägande rösten.

Just nu gör jag som jag gjort det senaste dryga halvåret, det vill säga jobbar målmedvetet med rehabövningarna och tänker på hur jag använder fötterna i vardagen. Lite mindre rehab blir det faktiskt, i och med att det blir en hel del cyklande. Vissa dagar känner jag inte av något i fötterna, andra dagar är de ytterst billiga. Som det har varit sedan december i princip. Helt ärligt kan jag säga att suget efter att få träna normalt är enormt mycket större än att tävla i skidåkning just nu! Men det är väl inte så konstigt, man måste väl lära sig att krypa innan man lär sig att gå!

Fanken alltså, när jag har klarat det här, klarar jag ALLT!

lördag 5 mars 2016

Oskar och Chrisse i radio!

Klicka här för att höra Oskars och Christoffers tankar inför Vasaloppet!
Lycka till!

fredag 4 mars 2016

Skidpremiär!

Aldrig tidigare har jag gjort min skidpremiär i månadsskiftet februari-mars, men bättre sent än aldrig! Jag vågar inte göra annat än parstaka och vill heller inte vara tillbaka på ruta noll direkt, så därför blir det inte några monsterpass. Två parstakningsrundor har det blivit och 35km står det på mätaren. Magmusklerna gör ont kan jag säga!

De e superkul att vara utomhus, men själva parstakningen är väl inte det mest fantastiska jag har upplevt. Jag har ju inte gjort annat än parstakat i sommar och under hösten var jag ju nästan gift med stakmaskinen, så därför känns det inte så omväxlande. Vilken surkärring jag låter som - de e ju klart det är kul, men inte superduperkul. Däremot höjdes motivationen av att äntligen få ta i bruk de nya Salomon-dojorna och handskarna från Vauhti. Jag använder enbart skateskor eftersom de ger bättre stöd åt vristerna än de klassiska, dessutom har de ett spänne över fotryggen som gör dem extra stabila.




Annars har jag haft ett riktigt skönt sportlov, cyklat, gymmat och testat lite sparkstötting, umgåtts med vänner och släktingar, vegetariserat, besökt frissan, skrivit skolarbeten m.m. Jag försöker ladda batterierna eftersom jag vet att det kommer att bli intensivt med både praktik, studier, jobb och cykelträning ända fram till sommarlovet.

 
Såhär såg det ut för 1 år sedan, tänk att få vara där nu! Men som man brukar säga, no eri grannt i Laasmo å!
 

tisdag 1 mars 2016

Vasaloppet!

Under Botniavasan på söndagen hade jag en riktigt bra dag och fick skära mållinjen först av alla. Jag hade mest problem att hänga på i början av loppet och det blev bara lättare och lättare mot slutet. Har ingen aning hur det kunde kännas så, det är nog första gången på ett långlopp iaf. Inkommande helg hade jag tänkt åka Pirkanhiihto och testa på 90 km. Men det blev det ändring på igår. Göran Holm ringde och sade att han ännu skulle ha en plats ledig till Vasaloppet med sitt gäng. Han tyckte att jag skulle komma och testa på det nu då jag ändå verkar ha hittat en liten snabb formtopp.

Efter några timmars funderande så beslöt jag mig för att åka med. Jag har ju nog tänkt åka det någon gång i mitt liv och varför inte nu? Så på fredag morgon blir det avfärd mot Sälen. Vi flyger från Vasa men jag har inte koll på vilken ort vi skall landa på ännu.

Ett enormt tack vill jag ge till min och Emmas trofaste sponsor Rune Nynäs på Byggnads Ab Nynäs. Trots att jag inte satsar fullt mera så ställer han upp och hjälper till att finansiera en del av Resan. Det är jag oerhört tacksam för och det skall jag komma ihåg! 

Många frågar hur det kan komma sig att jag skidat så bra på de tävlingar jag skidat denna vinter, trots att jag avslutat satsningen. Sanningen är att jag inte alls skidat så bra på alla tävlingar. T.ex. på landskapsstafetten förlorade jag 3,18min åt sträckvinnaren och på FSS-stafetten förlorade jag 2,40min, båda var 10 km. Så jag kunde nog konstatera att det lönar sig att träna. Den största skillnaden från ifjol är nog vid tävlingsfart. Då mjölksyran kommer så går det inte att pressa och ligga lika högt i belastning jämfört med tidigare år. "Väggen" är mycket tydligare och det tar mycket längre att återhämta sig ifall man gått över gränsen lite för länge. 

Men för Vasaloppet skulle jag nog påstå att jag kanske t.o.m. är lite bättre tränad i år, för jag har mera km parstakning bakom mig denna vinter och framför allt flera 2h+ stakträningar. 

En bidragande orsak till att Botniavasan gick så bra kan ju även vara att jag och Jenni haft vegetariskt januari och februari (hennes ide). I februari har jag INTE följt det till punkt och pricka. Vissa dagar i skolan såg den vegetariska maten så näringsfattig och energifattig ut att jag vägrade välja det alternativet. Och sista veckan i Lappland åt jag inte heller vegetariskt, men annars har vi ätit det här hemma. 

Jag tror inte att jag kommer att bli någon vegetarian, men två dagar i veckan kommer jag nog troligen att äta vegetariskt i framtiden. Ostar var något som blev ännu godare under de köttfria månaderna, speciellt getost och halloumi!

Nu är det bara att hålla sig frisk och ladda batterierna så kör vi! Det här ska bli kul!


Jag har ju mina favoriter med mig, hoppas vi syns under loppet :)

Vegesnack

 
Visst har jag berättat att jag försöker äta mera vegetariskt? Under praktikveckorna har jag haft lite brådis och därför har jag inte haft tid med något experimenterande i köket, utan bara kört på gamla godingar. Nu har jag däremot sportlov och förutom träning, "friluftsliv", studier och socialt umgänge har jag tänkt leka lite kock. Förra veckan fick jag nämligen tidningen "Vego" av syrran och den var över förväntan! Jag hade trott att det bara skulle vara en massa konstiga ingredienser, men ingredienserna till 80 % av recepten  var bekanta för mig, som ju ändå är en nybörjare.

 
Jag blev rätt inspirerad, så här får ni kika på veckans lunchmeny för sportlovsfirarna vid Sjölunds(bilderna kommer från Vego-tidningen, säkert inte så etiskt korrekt, men min blogg är ju så pytteliten att ingen bryr sig)
 
Imorgon blir det ugnsgratinerad aubergine med quinoa, kikärtor, champinjoner och soltorkad tomat.
 
 
 
Torsdag: Biffar av linsmjöl, smaksatta med purjolök, gurkmeja och koriander (om jag vågar)
 
Fredag: Falafel på gula ärter, smaksatta med vitlök, persilja och spiskummin.
 
 
Lördag: Currygryta gjord på bl.a. lök, vitlök, morötter, äpplen, kokosgrädde och kikärter.
 
Söndag: Sötpotatisburgare. Biffarna är gjorda på bl.a. sötpotatis, kikärter och vitlök och som tillbehör serveras morotspommes och vitlöksaioli (vitlöksmajonnäs)
 
 Linsröra (pålägg eller dipp) gjord på linser, lök, vitlök, curry, färsk ingefära och apelsin.

 Jag får återkomma senare när jag vet hur det smakar!
 
 
En bekant till mig är vegetarian sedan fem år tillbaka och hon hade en ganska intressant kommentar. Hon menade att om man är icke-vegetarian är det så lätt att bara koka lite ris och steka lite kycklingstrimlor till vardags, men om man är vegetarian blir kosten paradoxalt nog mera mångsidig. Man använder överlag flera kryddor, flera basingredienser men har också en större repertoar av grönsaker och rotfrukter. Jag håller helt klart med! En annan positiv aspekt med vegetarisk kost, förutom hälso- och klimatgrejer, är att man inte blir sådär äckelpäckelmätt. Man bli absolut mätt, men inte så att man känner att det tar ett dygn innan maten har "lagt sig". Det allra bästa är att det är så jädrans gott och livskraftigt. Man känner bara hur man blir ett med alla världens träd och alger (nåja).
 
Som sagt är jag en nybörjare och ärligt sagt har jag inget behov av att berätta i detalj vad jag äter eller inte äter, så vill ni ha ännu mera vegetips finns det massa fantastiska bloggar att googla upp! Det knepiga tror jag ändå är att folk överlag har ganska många fördomar kring vegetarianer och veganer. Ska sanningen fram tror jag att en del bloggar kanske har lite för mycket av stilen göra-mitt-eget-schampo och se-på-mig-när-jag-yogar för att en vanlig, hederlig och köttig typ från Österbotten ska kunna ta till sig innehållet. Därför tänkte jag berätta lite om hur jag, som ju inte är sådär super-eko, tänker när det gäller vegetarisk kost och införskaffandet av ingredienser. Hoppas att någon hittar lite inspiration!
 
1. Det behöver inte vara krångligt. Det finns en massa udda recept, men också en hel del "perus-grejer" , börja med dem! T.ex. rutiga kokboken har en hel del okomplicerade vegerecept.
 
2. Det behöver inte vara dyrt! När man väl har ett basförråd är det nästan löjligt billiga portionspriser, bara man förstår sig på att använda de färska ingredienserna i flera rätter och är bra på att planera. Exempel: Igår handlade jag ingredienser till alla rätter ovan för sammanlagt 20 euro! Nu låter det som att jag är snål jäkel som försöker komma undan billigast möjliga, vilket delvis är sant men inte alls stämmer när det gäller mat. Med mitt exempel vill jag bara illustrera att det inte alls är dyrare än vanligt!
 
3. Samla på dig ett basförråd av smaksättning. Citron, olika typer av lök, soja, paprikapulver, vitlökspulver och tomatsås/-puré är väl sådant man brukar ha hemma. Andra lite mera udda smaksättare som återkommer i många recept är färsk eller malen ingefära, soltorkade tomater, gurkmeja, spiskummin, koriander, currypasta och kokosmjölk - med dem fixar man de flesta recept. Dessutom räcker de länge. Tahini, som är malda sesamfrön om jag förstått det rätt, är också något som dyker upp här och var, men den ingrediensen har jag ännu inte köpt eller testat. Kan återkomma om det finns intresse :)
 
 
 
 
4.  Skaffa ett basförråd av torra "köttersättare".
Olika typer av linser, kikärter, gula ärter, kidneybönor, vita bönor och quinoa finns i mitt skåp. Det finns även specialare som linsmjöl, men det går bra att mixa till själv. Sojakross är också en vanlig proteinkälla som lätt att få tag på. Naturligtvis finns det även färska varianter såsom olika typer av ostar, tofu och Quorn, men de är jag personligen inte särskilt förtjust i. Ägg är ett måste ;)
 
 
5. Frön och nötter finns i många recept och kan vara bra att ha.
T.ex. cashewnötter, jordnötter och sesamfrön.
 
6. Ha ett varierat (men inte överdrivet - då hinner ju allt ruttna) förråd av frukt, grönsaker och rotsaker.
Morötter, broccoli, äpple, avokado, vitkål, potatis, kålrot och rödbeta är bra att alltid ha hemma.
 
7. Ha inte för höga ambitioner.
Man behöver verkligen inte skaffa allt på momangen. Mitt tips är att satsa på att lära känna en till två basingredienser i taget, så lär man känna "tillbehören" på köpet. Exempelvis kan man ta fasta på quinoa och testa flera olika recept med den först.
 
8. Använd färska ingredienser på ett smart sätt.
Se till att använda färska ingredienser, såsom ostar, olika grönsaker, svamp etc., i flera recept under veckan.
 
9. Låna hem en vegetarisk kokbok från biblioteket.
Miljövänligt och mysigt - vem vill ha en dator i köket?
 
10. Våga vara vege!
Någon gång i alla fall, man förlorar inget på att testa!
 
Har ni flera tips eller tycker ni ja ska hålla klaffen å slänga in en biff? :D