tisdag 29 september 2015

Dagens groupie

Min dag kan sammanfattas med full rulle. Från kl. 7 till kl 21. Puh!
Här kommer en groupie från kvällens parstakningsträning med Oravais If + 2 Minkentjejer. Jag utmanade dem rejält och alla genomförde träningen på bästa sätt! De var riktiga fighters minsann och sover säkert gott i natt! Det kommer jag också att göra... :D


måndag 28 september 2015

Bra feelis!

Nöjd. Glad. Trevlig. Bäst (nästan). Så känner jag mig idag. Orsaker:

1. Jag sov som en stock tack vare pappas bygghörselskydd (Die tractor, die kan bytas ut mot drive tractor, drive)

2. Träningen gick bra! Körde 4 * 4 min på *trumvirvel* stakmaskinen och fick upp pulsen till 188! Sittandes!

3. Jag har fått min tjejiga beställning från Dermoshop (ni kan få se den imorgon)

4. Jag har gjort skolarbeten i raketfart

5. Jag har fått äran att hjälpa (stjälpa?) Andrea med montering av hennes vitrinskåp

6. Mina tänder kändes nästan raka i morse!

Man borde vara bättre på att ta vara på en bra-dag feeling. För alla har vi väl dagar som är totalt onödiga, dagar då man kan börja lipa för att roskisen är full och allt bara går åt pipsvängen. Tänk om man kunde öppna sin tjosan-burk då?

Ha de bra!

söndag 27 september 2015

Stödskor

Jag tänkte visa er mina nya stödskor av märket Hoka One One, som gör mig närmare 1,80 m lång!
Skorna har 50 % mera dämpning och är egentligen utvecklade för löpning på hårt underlag, men rekommenderas också av ortopeder och fysioterapeuter för personer som av en eller annan orsak behöver stabila skor. Även om de inte syns är de knallorange, ska det va så ska det va! Hittills har jag varit nöjd med dojorna :)

lördag 26 september 2015

Paket från Salomon



Träningsmotivationen fick sig en extra boost när detta paket plötsligt stod på trappan. Paketet innehöll skidskor, bindningar till de nya skidorna och skoöverdrag från min sponsor Salomon. Det kliar i tårna ska ni veta! :)

TACK!

fredag 25 september 2015

Full rulle!

Hej!

Ursäkta den skrala uppdateringen!
Den här veckan har jag hunnit med massor känns det som!
Fortsättningsvis svettas jag på i stakmaskinen (helt på allvar, jag tror aldrig jag har svettats så mycket i mitt liv som på de passen, hela golvet är blött!) och jobbar med överkroppsstyrkan i gymmet. Nästa vecka ska jag ta tag i vattenlöpningen och se hur fötterna reagerar. Från 7.45 på tisdagar, onsdagar och torsdagar är simhallen vid Norrvalla bokad för Idrottsgymnasiets och -akademins "rehabare", dit undertecknad minsann räknas! Det ska bli så kul att få använda benen igen, skit samma om jag måste stirra in i kaklet och hänga hjärnan på hatthyllan. DET om något har jag blivit bra på.

I övrigt har jag varit på massage, hos tandläkaren, varit på kafferep hos min alltför gulliga granne och deltagit i höstens första gradupresentation. Snart är det min tur, och det känns alldeles UNDERBART! Då ska jag nog unna mig nåt riktigt fint!

 Snickarkursen drog igång för nån vecka sedan och det, mina vänner, det var nånting för mig det! Så himla kuul! Gruppen består av jag och en massa gubbar mellan 50 och 70, som verkar uppskatta mitt sällskap. Mina ritningar är tydligen SÅÅ fina, och OOJ va bra det kommer att bli. De är också mycket måna om att jag ska dricka kaffe och AJAJAJ om jag inte tar "dopp"! Helst ska jag inte bära så mycket heller. Det låter kanske lite skumt, men jag trivs superbra i deras sällskap. Jag får bara vara mig själv, göra något jag tycker om och umgås med personer jag knappast hade träffat annars! Och angående kursen: man får helt välja själv vad man slöjdar, vissa svarvar stolsben, andra gör bänkar, vissa pratar mest och själv gör jag ett soffbord i New England stil. Jag gör det av björkvirke riktigt från grunden. Det vill säga, det var bark på virket från början. Då vet ni! Nu blir det däremot två veckor slöjdpaus eftersom kursen tidsmässigt råkar sammanfalla med kursen i kinesisk matlagning (som jag tvingat med Oskar och Jenni på). Men efter det tror jag att jag ska skämma bort mina gubbar med riktigt smöriga bullar! Då har jag ju äntligen en orsak att baka, känns ju lite tragiskt att baka åt sig själv och sitta där och humma. Shit, jag låter ju 50 år äldre än jag är!

Under slutet av veckan har jag vikarierat som timlärare i en för mig ny skola i Vöråtrakten. Det var väldigt lärorikt i och med att det var en byskola med sammansatta klasser, men framförallt roligt. Lägligt nog kommer jag att jobba som vikarie 1-5 dagar i veckan 5 veckor framåt, både som klasslärare, speciallärare, ämneslärare i högstadiet och som friskvårdscoach (?) för företaget YourCoach. Aldrig tidigare har jag kunnat tacka ja till så många erbjudanden, så min nuvarande situation för minsann också något gott med sig. Det ska bli spännande att utmana sig själv i och med att flera av arbetsplatserna och -uppgifterna är obekanta. Men det är ju precis där, utanför den egna komfortzonen, som man utvecklas mest både som individ och som professionell. Jag är helt ärlig när jag säger att jag är oerhört tacksam för hur bra den här hösten ändå har varit och kommer att bli!


I helgen kommer jag att vara hemma i Larsmo. Här är det bara muntra miner: Zorro är äntligen är en "natural dog" igen, utan gips, galonbyxor och tratt (så nu slipper ni det jamsandet), studentskrivningarna är över för syrran och M&P är pigga och utvilade efter sin lyckade resa!

Trevlig helg önskar jag alla!

tisdag 22 september 2015

Recept på lingonmuffins

Här kommer receptet på Mandas och mina lingonmuffins:

Fula som stryk men ack så goda!

16 stycken


5dl havregryn
2 (rågade) tsk bakpulver
1 krm vaniljpulver
20 urkärnade dadlar´
1/3 rör kardemumma
2 msk kokospurè
3 äggvitor
2,5dl vatten


Fyllning:
2dl lingon
3 msk kokosflingor

Gör såhär:
1. Vispa äggvitorna vitt och pösigt
2. Blanda ihop de torra ingredienserna (i en annan bunke)
3. Mixa dadlarna och tillsätt dem och kokospuré i bunken med torra ingredienser
5. Rör försiktigt ner äggfluffet i bunken
6. Tillsätt vatten. Det blir lite vattnigt men efter en stund sväller degen upp.
7. Blanda fyllningen i en skild skål. Försök mosa lingonen lite.
8. Klicka ut degen i 16 smorda muffinsformar
9. Tryck ner lite fyllning i mitten på varje muffins.
10. Grädda ca 20 min i 200 grader

P.S. Vi är ju inga bagare så vi bara improviserade med äggfluffet, det kan ju hända att man ska tillsätta den i ett annat skede. Men slutresultaten var ju ändå bra!

Muffinsen är både nyttiga och goda! Lingon är ju vårt eget superbär och det är intressant att många (också jag ibland) köper dyra goji-, acai- och mullbär och inte inser att det finns ett gratis alternativ ute i bushen! Ur närinssynvinkel borde man egentligen  äta dem råa, inte sylta och safta, så det här var en slags kompromiss.

BYT UT: Du kan byta ut dadlarna mot 1,5-2 mogna bananer, vattnet mot mjölk, kokospuren mot kokosolja (eller smör), vaniljpulver mot vaniljstång. Fyllningen kan också bytas ut mot äppel, blåbär eller hallon/kakao.

TIPS: Vill du göra bakverk som är mer hälsosamma och mer näringsrika än de "vanliga,  men tycker att alla recept har en massa ingredienser som du inte har? Då tycker jag att du ska satsa i ett basförråd som du kan använda på många olika sätt! "Must have" är då:

  • Vaniljpulver
  • Torkad eller färsk frukt (dadlar, fikon, banan)
  • Kokosolja eller kokospure
  • Havregryn (kan mixas till havremjöl)
  • Kardemumma
  • Kanel
  • Kokosflingor
  • Bär
  • Kakao

Vill du ännu lyxa till det kan du skaffa någon eller några lite lyxigare basvaror:
  • Bovetemjöl
  • Kokosmjöl
  • Kokosgrädde
  • Mandelmjöl
  • Mandlar/Mandelflarn
  • Cashewnötter
  • Honung
  • Kryddor som nejlika eller ingefära
Har ni andra tips på bra ingredienser?

Det här är min nya kärlek, en inflyttningspresent av Jenni och Oskar. 1kg ekologisk kokospuré! Det passar till allt! :D



måndag 21 september 2015

Mat i fokus

Dagens kökstema är utan tvekan "man tager vad man haver"! Jag blev inspirerad av M &M som hade gjort fyllda zuccinin och dessutom var jag och syrran taggade på att göra något av mina nyplockade lingon. Därför har det blivit lite experimenterande i köket idag. Och lat som jag är har jag bara använt mig av det jag har hemma! Det kan bli antingen topp eller flopp, men idag blev det definitivt topp!


Zuccinin var busenkel att svänga ihop! Jag halverade och gröpte ur en zuccini och fyllde halvorna med nötfärs, vitlök, purjolök, majs och paprika som jag fräst upp i stekpanna. Jag kryddade med torkad persilja, timjan, salt och peppar och toppade det hela med fetaost gjord på getmjölk. Sedan åkte de in i ugnen (200) grader tills min intuitiva ugnometer ansåg att rätten var klar. Jag lät dem svalna lite innan förtäring!
10 poäng till mig själv för den! Det funkar säkerligen med andra fyllningar också, svamp kunde ha varit bra!

Lingonmuffinsen blev sjuuuukt goda!! Helt utan gluten, socker och mjölk- och jag lovar att det inte märktes! Receptet ger jag imorgon.

Ha de bra!!




söndag 20 september 2015



Dagens outfit!

Efter en svettig träning med stakmaskinen och en hel del skolarbete var det rent av befriande att i makligt tempo cykla ut till Rejpelt för att träffa Jenny och hennes familj.  Det blev en skön och avslappnande eftermiddag!Vi plockade bl.a. lingon och var mycket stylade som ni ser! Även om det inte blev särskilt många liter lingon så var det en stor ökning i mitt bärförråd! Ifjol plockade jag ju 30 liter hallon och blåbär men i år har det blivit noll, av olika orsaker.

Imorgon blir det vilodag eftersom jag har grym träningsvärk i armarna, tror att de lossnar om jag inte tar det lugnt imorgon ;) Då blir det graduskrivande och annat "kontorsjobb" hela dagen. Utom på kvällen då Manda kommer hit för att baka lingonmuffins. Vi ska improvisera ihop ett eget hälsorecept, fåse hur det blir 😃

P.s. Det första negativa jag har att säga om Vörå är att det pågår nåt slags traktorrally om lördagskvällarna här i centrum. Shit vilket ljud, jag somnade typ kl. 2 fastän jag hade öronproppar... Jaa, om jag hade en traktor så skulle jag gasa på på åkrar eller grusvägar, inte runt en grill!!!
Nästa helg tänker jag skriva en demonstrationsskylt, klä på mig en reflexväst och gå ut och veva och plädera för alla människors rätt till sömn! Alternativet är att ta bygghörselskydden, elker "öronspännare" som lillebror säger. Humhum. Gonatt!

fredag 18 september 2015

Inflyttningsfest!

Gårdagens inflyttningsfest blev lyckad, om jag får säga det själv!
Det blev mat, prat och Idol i bästa möjliga sällskap! Vi kom överens om att ordna en ny träff med skräckfilmstema när Andrea å Maria kommit hem från nästa läger, de ska bli skoj!

Själv är jag lite småstolt över min första riktiga buffe, jag brände inte upp något och lyckades nästan hålla min tidtabell :D
Eftersom en del av de inbjudna var allergiker gjorde jag allting gluten- och mjölkfritt. Ärligt sagt tror hag ingen märkte någon skillnad!




Budapestrullen fick tummen upp!


Tack alla för sällskapet och för de fina och goda gåvorna! Å tack till grannen Börje för lånet av ugnen!

Nina, jag har ett helt frysfack med mat åt dej om du har vägarna förbi ;)

söndag 13 september 2015

En hemtrevlig söndag

Hejhå!

Min söndag har varit mycket bra hittills!
Jag inledde den med lite bålträning i skolans gym.
Bandena är mina egna. Jag har produktutvecklat dem lite genom att göra öglorna lite mjukare eftersom plasten skavde så mot smalbenen/vristerna. De passar bra i det här gymmet som faktiskt är lite shabby. Men det har de grejer man behöver. Dessutom finns här ett räcke som man kan göra gymnastiska övningar på för att stärka överkroppen :) Jag har märkt att jag blivit väldigt mycket starkare sedan allt fotkrångel började och det känns motiverande! Däremot är jag sjukt styv i benen efterson jag nästan aldrig gör något aerobt pass som involverar dem och aldrig riktigt får "spolat" kroppen efter styrkepass. Resultatet blir att alla slaggprodukter samlas i benen. Jag försöker gympa med foamruller varje dag och massage varannan vecka, men jag märker inte någon enorm skillnad ännu. Nåjaa, jag får ju spola genom systemet nån gång i november, höhö.

Resten av dagen blev det graduskrivande och städning (inte på samma gång).  Mot kvällen kom Mommo och Moffa förbi så då passade jag på att övningsköra min kaffekokare och provbaka lite inför torsdagens inflyttningsfest. Åh va kul det var att äntligen få ta fram alla köksredskap och maskiner som stått oanvända i åratal! När jag bodde med Johanna hade hon det mesta i köksväg så jag släpade aldrig dit mina egna grejs. Men nu fick jag ta av plasten från elvispeln, kaveln, slickepotten, pajformen och muffinsformarna. Dessutom blev det premiär för min kaffeservis! Några tända ljus på det och doften av hembakt blev pricken på i:et. Förlåt för mitt tjattrande, men jag känner mig nästan lite barnsligt nöjd över att ha ett eget ställe. Lite som Lotta på Bråkmakargatan när hon bjuder Bamsen på te i sin röda servis. Med den skillnaden att M&M var lite bättre sällskap!  Och att min tröja inte killar och sticks.

Nästa vecka kommer jag att våldsgästa Maria i Vasa tisdag och onsdag eftersom jag har akademiträning i Botniahallen och höstens första lektion. Nu när mina utslag äntligen försvunnit ska jag passa på att simma lite också, de har ju en 50m bassäng i Vasa. På torsdag tänker jag böka i köket mest hela dagen och på kvällen blir det som sagt inflyttningsfest. Hoppas jag inte bränner upp kåken! Mina gulliga grannar har sagt att vi får stoja hur mycket som helst eftersom de är lite halvdöva... Schysst! Kanske jag bjuder in dem på fredag om jag har nåt ätbart kvar!

fredag 11 september 2015

En 40 cents makeover!

Trevlig helg alla läsare!
 
Nu tänkte jag visa er några bilder från min otroligt omfattande makeover i badrummet.


 
Den första bilden, som tyvärr inte är någon närbild, visar badrumsskåpet FÖRE. I nedre kanten av spegeln finns det fula bruna märken som inte går bort. Äckligt, tycker jag.


Vid bokhandeln i Jakobstad hittade jag blå kontaktplast som metervara, och köpte 10 cm för hela 80 cent! Det var nästan så att jag skämdes då jag betalade, men jag behövde ju inte mer än så!
 
Jag klippte ut två identiska remsor och klistrade fast på de fula spegelmärkena. Så här såg det ut EFTER:
 
 
Ganska stor förändring för en liten tidsinsats! 40 cent kostade kalaset, eftersom jag bara använde mig av halva arket kontaktplast!
 
 
Annars hade de ett otroligt urval av färger och mönster på kontaktplast vid Bokhandeln. Randigt, rutigt, marmor, träfärgat... Allt som metervara.
 
Idag har jag varit sjukt effektiv! AAH. Den känslan ska jag njuta av nu när jag tar ledigt (öh, från vad?) för att njuta av min första fredagkväll med en fungerande TV!

onsdag 9 september 2015

Min nya kompis!


Hösten kanske inte blir så pjåkig heller med min nya kompis stakmaskinen (lägg märke till inva-pallen). Okej den är inte min. Men min kompis iallafall!!

Idag har jag fått besök av Fammo och Fiffi. Vi lunchade vid Elsas kök vid Campus Norrvalla tillsammans med Manda ( vilken mat skoleleverna får, restaurangklass!!!), checkade in min lägenhet, gick rundvandring på internatet och gluttade in i några butiker. Jag rekommenderar starkt Blomstertjänst, det är en mysig present- och blomaffär i Blossom-stil. Dagen har varit superkul, de är alltid roligt med omväxling! Dessutom skämde de bort mig med nötter, gravad lax, hembakt fröbröd och knäckebröd, grönsaker, nypotatis, hemgjord lingonsylt m.m. m.m.. Vilken lyx!! Tack för besöket, det piggade upp min vardag! Nästa gång har jag en kaffekokare :D


Redan på söndag får jag igen besök hemifrån, då av Zorros favoriter M&M. 
Nästa torsdag smäller jag till med inflyttningsfest för Vörå chillclub, som ju börjar göra skäl för sitt namn. Annars är veckans planer att träna, skriva gradu och våldsgästa min nya nästan-granne Andrea. Detta blir en braaa vecka!

Nu---> foamruller. Dagens värsta!


måndag 7 september 2015

Första veckan som Vöråbo

Min första vecka som Vöråbo har varit över förväntan.
Jag har fått ett varmt mottagande från alla jag träffat, bl.a.av kassörskan i mataffären, vaktmästaren, postiljonen och ägaren till handarbetsaffären. Tydligen hörs det att jag är "norrifrån" och tydligen ser jag för gammal ut för att vara internatselev!

De bästa mottagandet har jag ändå fått från mina grannar. Jag har redan varit på besök till en söt tant och fått en kaffeinbjudan från en annan. En tredje granne har varit intresserad av min släkt och har koll på var jag är, var min bil är parkerad och att den har tillräckligt med luft i däcken! Småstads(?)atmosfären har verkligen sin tjusning (men säkerligen också sin baksida ;)) Jag trivs med den i alla fall! Och på tal om grannar: Andrea flyttar in 200m från mig denna vecka!!!

En annan positiv sak är att jag inte behöver använda fötterna så mycket för mina vardagliga bestyr. Inom en 200m:s radie har jag försäkringsbolag, bank, frissa, två matbutiker, cafe, grillEN (!), bankautomat, postkontor, gympasal, gym, apotek, matkahuoltos paketuthämtning, pizzeria, bensinstation, optiker, handarbetsaffär, bilverkstad, busshållplats, bibliotek, internat och blomsterhandel. Nåja, besök vid blomsterhandel och citygrillen kanske inte hör till mina vardagliga bestyr, men ändå är det ett imponerande utbud av tjänster inom ett stenkast. Okej 5 stenkast för mig med en defekt kast-gen.

Veckan har gått sjukt snabbt och varit rätt händelserik. Efter Hforsresan i måndags har det blivit en förmiddag i skolan, graduskrivande, storhandling för att fylla basförråden, massage, mitt första inköp i REKO-ringen i Vörå och en hel del grejande och fejande i lägenheten. Andrea har varit på besök liksom brorsan ( 5 av 5 kryckor för hans borrmaskineri, tre hyllor och en tavla fastskruvade utan ett enda osthål extra).  I onsdags fick jag vara vikarie för Rolle på gymnasiets parstakningsträning. Det var svårt att försöka ge feedback åt alla när de svischade förbi, men jag hoppas att åtminstone någon fick något konkret tips. I annat fall kanske jag bara bidrog med ett vakande öga, som fick de aktiva att tänka till lite extra. Bara för att NÅGON såg på.

Träningsmässigt tycker jag att det går överraskande bra, kroppen är pigg och huvudet är med. Jag fokuserar på det jag kan göra och och gör det så bra jag kan. Jag borde ladda upp en video på hur man tränar med vikter utan att belasta fötterna, måste säga att jag är ganska innovativ. Redan det att sätta vikter på stången är ett helt projekt on man inte får lyfta viktplattorna ståendes. Till internatet har man också fått 2 stakmaskiner vilket blir perfekt för mig. Dessutom har jag en ny träningsform som jag tänkt testa inkommande vecka om jag lyckas få handledning!




Vörå - the place to be!
Här sitter jag på en bänk utanför mitt alldeles egna ställe och dinglar med benen. Efter en ledig eftermiddag, med en värmande kvällssol i ansikter och en tidning som doftar trycksvärta. Sånt tycker jag är lyx.
Work in progress. Det tar ju flera dar för mig att bestänma hur jag ska ha det. Här en sneakpeak från ett hyllplan i min egna vägghylla. Den har jag dock inte gjort i somnar utan för 4 år sedan. Kan visa den när jag pillat klart. Typ december.
Lycka är en egen borrmaskin. Alternativt en storebror. Med en borrmaskin!
Helgen tillbringades i Larsmo. Här är jag påväg till villan för att rasta kajakerna med Oskar. Vi fick en fin runda i en höstig skärgård. Rätt bra effekt också, medelpuls 131 och maxpuls 156 under nästan 2h är enligt mig ok för att vara ett överkroppspass!

fredag 4 september 2015

Tips på gåva

 Hej!

Nu när det har varit rätt mycket väsen kring utlandshjälp och välgörenhet, tänkte jag tipsa er om en lite annorlunda typ av gåva. Via Unicef kan man köpa en gåva till ett krisdrabbat område och får samtidigt ett kort att ge till den person som fyller år. Vill jag exempelvis ge en present åt syrran men tycker att hon har allt hon behöver (eller vill komplettera min gåva), kan jag köpa ett skolkit med pennor, sudd och böcker åt något barn i exempelvis Kenya. Syrran får då ett kort där det står vad hon varit med om att ge.  Man kan välja bland massor med prylar, från 5 euro till 1000! Klicka på den här adressen så kommer du till Unicefs gåvosida: http://www.uniceflahja.fi/kaikki-tuotteet. Jag har själv aldrig testat men råkade googla förbi häromdagen och tyckte det var en rätt bra idé, speciellt om det är någon som verkligen har allt och kan köpa sig det den behöver. Eller som ett litet komplement till någon riktigt bortskämd unges julklappshög...



När jag en gång är i gång med min predikan kan jag tipsa er om att bli månadsgivare här: https://www.unicef.fi/tue-tyotamme/lapsi/ryhdy-lahjoittajaksi-suoramaksu/. Man väljer själv summan, bra va! Jag var månadsgivare under gymnasieåren, men tyckte att jag kände mig så pank när jag började studera i Vasa att jag "sa upp" mig. I vintras när Faddergalan sändes i TV4 satt jag bara och skämdes över hur bra jag hade/har det och bestämde mig för att återigen bli månadsgivare. 12 euro i månaden valde jag att ge, det är typ en burk med kokosolja eller 1,5 lunch på nån kafeteria så det tyckte jag definitivt att jag kunde dra in på. Av mitt bidrag går 9,12 rakt till de behövande (japp, jag har läst deras årsrapport). För det får man pennor och häften till 22,8 barn eller 64 poliovaccinationer.

Nu ska jag skriva vidare på mitt arbete och förbereda mig på att säga hej då till mina intakta väggar. Brorsan ska nämligen komma förbi och skruva upp lite hyllor, och hans meritlista är ganska bedrövlig. Men jag har ingen egen borrmaskin så jag tackar och bockar för hjälpen (tror jag)!

torsdag 3 september 2015

Lampan - före och efter

 
 
Hej!
Först vill jag bara säga att jag är otroligt rörd över vilken respons jag fått på mina senaste inlägg.
Telefonen har gått på högvarv och på sociala medier har jag fått en massa meddelanden och kommentarer.
Tack alla, varje kommentar, meddelande och samtal betyder så mycket, jag kan inte säga annat än att jag är lyckligt lottad när jag har så många människor omkring mig som bryr sig!
 
Men NUUU ska jag visa er min lampa.
Jag köpte den för 10 euro på åldringsvännernas loppis, då såg den ut så här:
(ulligt lamptyg?!)
 
 
 
Här är en bild från dess nya plats.
 
 
Lampskämen har jag klätt om efter många om och men.
 Jag använde gammalt vävt lakanstyg som mamma fyndat på loppis.
 När jag klippte ut tyget räknade jag med 1cm extra både på under- och överkant.
Denna "sömnsmån" vek jag över den genomskinliga plastskärmen och därefter fäste jag tyget på baksidan av skärmen genom att styrka på ett tunt och jämnt lager med Eri Keeper med en pensel.
Det finns alltså inte lim någon annanstans än i övre och nedre kant.
När skärmen torkat limmade jag ännu på ett kantband både uppe och nere, eftersom jag tyckte att lampan såg lite lyxigare ut på det viset.
OBS! Använd inte textillim - det gulnar efter en tid och syns igenom.
Här syns kantbanden.
 
Benen består av rundstav och de har pappa hjälpt mig med, annars hade lampan aldrig blivit klar!
Däremot  har jag skruvar isär och kopplat ihop en stickkontakt alldeles SJÄLV utan vägledning.
*Fliini upp ti öörona*
 
P.S. Det som ser ut som en skarv till vänster på skärmen är bara skuggan av en del av den "bur" som omger själva glödlampan. Skärmen är fäst i själva buren högst uppe.
 
Jag är HELNÖJD med den!
Tycker faktiskt att den är finare än Ernsts kreationer, han brukar ju bara ta lite torkade pinnar och vira ihop det till en skapelse som får brandvarnaren att svimma!
 

onsdag 2 september 2015

Tankar några dagar efter

Har ni inte läst det förra inlägget - läs det före.

Det förra inlägget skrev jag på vägen hem från Helsingfors, men valde att inte publicera det. Och tur var väl det, för jag kan säga er att det första utkastet var ganska dystert, jag kände knappt igen mina ord när jag läste igenom det för en stund sedan. Egentligen är jag på ganska gott humör just nu, jag hann gråta av mig och tänka igenom min situation under bussresan. Det kunde ha varit så mycket värre - det här kommer jag ju att bli frisk från! Det jag är mest glad och nästan överraskad över är att jag inte är bitter alls (Försök att inte tänka på Robert Gustavssons version av Tony Richardsson). På den tid jag lagt ner, på den perfekta träningssommaren som blev totalskit, på en del mål som går åt rumpan, på att jag ordnat det perfekt med samarbetspartners, läger, bostadsort och studiemängd tills i år. Det låter egentligen helt skumt, men jag är inte bitter.  Varför skulle jag vara det? På vilket vis blir jag lyckligare eller friskare av det?

Nu är det bara att inse att såhär är det och se möjligheter. Det här kommer att vara min första höst på 9 år som jag inte behöver pussla med scheman, kalkylera med frånvarotimmar och göra mängder av eget arbete för att kunna studera och vara på läger samtidigt. Första hösten på länge som inte styrs helt av ett lägerprogram, av en alltför tidig väckarklocka och ett ständigt presterande både i skolan och på träningspassen. Första hösten någonsin som jag kan tacka ja till alla  lärarvikariat som erbjuds, som jag kan delta i arbiskurser och ha ett socialt liv som sträcker sig utöver träningspass och TV-program. Missförstå mig inte, det är klart att jag saknar de 1000 saker som är roligt med tuffa träningshöstar, men det här är de dåliga sakerna som jag nu slipper!

I träningsväg kommer jag att hålla igång med överkroppsträning, men det blir inte i några stora mängder för det går ju bara att styrketräna och dra i ski-puller, sittandes. Och just det där om mängden väljer jag helt själv, jag SKITER i om någon tycker jag ska köra huvet i väggen och banka på med 20h:s veckor tills axeln lossnar. Min kropp, mina val. Jag vill inte ta död på några andra kroppsdelar och jag vill inte ta död på min motivation. Jag har bitit ihop, fokuserat och peppat mig själv till det yttersta och bara stensatsat i 3 månader trots att bara kanske 5% av min träning varit skidspecifik. Gör jag det i några månader till kan jag lova att det inte finns någon slags glöd kvar när jag väl ska börja tävla - för då har jag ju tävlat mot mig själv och mina fötter i ett halvår redan. Så nu tar jag en dag i taget. fokuserar på mina enstaka träningspass och däremellan gör jag helt andra saker.

Bland annat har jag anmält mig till en kurs i kinesisk matlagning och en snickarkurs, och kunnat tacka ja till flera jobberbjudanden i skolor i Vöråtrakten. Den 30 oktober har jag och min handledare satt in slutpresentationen för min magistersavhandling, så om det inte blir något krångel hinner den bli granskad, färdig och inslängd i skrubben före jul! Kul! Jag har varit lite pessimistiskt inställd till den då handledaren varit lite trög med att svara, och föreställde mig att den var så skit att det tog ljusår att rätta. Men jag fick superbra feedback, ballongpyys va skönt! Snart börjar det vara på
slutrakan med Zorros skötsel också, så den tänker jag hjälpa till med genom att åka hem till Larsmo och vara hundvakt några dagar här och där. Om 2,5 veckor borde hans gips vara borta och då kan han börja använda alla sina ben. Lyckost :D

En annan bra sak är att mina allergier, utslag i munnen och andra mystiska hälsoproblem, som egentligen kanske är stressrelaterade, kommer att försvinna när jag trappar ner lite på takten en tid. Tänk att få äta en riktigt saftig tomat med Herbamare :D

SLUTLIGEN: Det är ju lite inne med motivationsvideor och bilder: det här motiverar mig:

Anderas tweet från 27 mars:

Bra dag för minken, till herrarna brons och till oss damer 5:e plats :) Emma Sjölund



KLICKA HÄR för att se världens bästa video (tryck på play-ikonen som är mitt i bilden för att starta videon)



Dagen för världscupen i Ruka: Oskar, jag, Maria och Riku.




Delad glädje ÄR dubbel glädje!

Tungt besked från ortopeden

I måndags tog jag en dagstripp till Helsingfors för att besöka otropeden Jouko Alanen. Han hade tidigare sett mina magnetröntgenbilder men ville också se mig live för att kunna göra en korrekt bedömning.

Efter en millimeterprecis undersökning av fötterna kom domen: talocalcanean coaltion. Alltså de sammanväxta hälbenen som jag pratade om tidigare. De andra fynden, senskideinflammationen i underbensmuskeln och ödemet, var orsakade av just talo-grejen. Jag har tydligen haft sammanväxta ben sedan födseln, men besvärats av det först i sommar. Sidorotation i foten är den rörelse som kan reta upp stället (nerven där under), en rörelse som används bl.a. vid löpning och skating. Vid alla sporter utom schack egentligen.

Det finns egentligen inget sätt att behandla det, förutom avlastning. Pari kuukautta, som han sa. Det finns inga styrke- eller rörlighetsövningar, ingen medicin. För dem som har det kroniskt går det att operera, men det var inget han rekommenderade då stället är väldigt känsligt, dessutom försämras rörligheten så mycket att det inte är ett alternativ för idrottare (eller någon som vill vara aktiv hela livet). Kortisoninjektioner kan hjälpa för att få bort värken och kan lugna ner det, men det tar inte bort grundproblemet. Det positiva är att det i extremt få fall är kroniskt, dvs jag kommer att kunna använda mina fötter igen. Det negativa är att det inte finns någon garanti för att fötterna kommer att hålla för den tuffa belstning som en elitsatsning innebär.

Alanen gav mig en kortisonspruta i den ena foten, efter att ha försäkrat mig om att det inte blir värre av den. På så sätt kan jag jämföra om den andra blir bättre. Vi skulle återkommaom några veckor för någon eventuell injektion till, men man kan ju inte spruta in hur mycket som helst heller.

Jag är tacksam över att ha fått träffa nån som verkligen kan sin sak. Inga gissningar, inga luddiga svar. Jag är på ett sätt lättad av att ha fått en diagnos, och över att jag sist och slutligen inte gjort något fel. Jag är född med den här "missbildningen" och med den träningsmängd som skidåkningen kräver är sannolikheten rätt stor för att man kommer att få besvär när skelettet blir mera vuxet, dvs är mindre broskigt. Sedan har det ju inte direkt blivit bättre av att jag cyklade, men det skulle jag ju få göra enligt alla läkare och ortopeder jag träffat innan Alanen. För det var ju bara fråga om ett skavsår elker en irriterad akillessena...

Däremot är det klart att jag är ledsen och bedrövad, milt sagt. Det tror jag ni förstår. Över att mitt huvudmål för säsongen, touren i Ruka, verkar gå åt pipsvängen om jag ska vila fötterna ända till november, minst. Men allra mest sorgsen är jag över att jag inte vet om fötterna kommer att hålla för extrem belastning igen. Jag hoppas ju, och det finns ju en chans att det går hur bra som helst att stegvis trappa upp träningen. Men det finns en risk att smärtan kommer tillbaka när jag väl kommit upp i tuffare träningsmängder (och för mig finns det ingen satsning som är under 110%, då får det vara). Fötterna ska man ju ha hela livet, så jag kommer alltid att prioritera hälsan först. Just nu får jag bara ta en dag i taget, jag lär väl märka hur fötterna reagerar i november-december när jag förhoppningsvis kan använda dem igen!

Det som har varit bra med att hela denhär söka-ordentlig-diagnos-grejen har räckt 4 veckor är att jag fått en tid för att förbereda mig mentalt för att det kanske inte är någon quick-fix. Under tiden jag väntade på reumasvaren hann jag tänka både det ena och det andra kan jag lova. Hade jag besökt Alanen direkt efter Muoniolägret hade jag nog gått in i en depression, helt ärligt. Nu var jag så förberedd man kan bli.

Ursäkta att det här blev väldigt ingående, men jag orkar helt enkelt inte ringa åt alla jag känner just nu. Tack till Mamma, Andrea och Oskar som varit enormt stöttande just i måndags. Andra som peppat mig och muntrat upp mig under de gångna veckorna är exempelvis Malin och Mommo. Jag tror inte ni vet vilken skillnad ni gör!

.