måndag 31 augusti 2015

Kan själv!

De som känner mig väl vet att jag som 3-5-åring var en ettrig typ (läs: totalt flippad). En elak Emil i Lönneberga, helt enkelt. Jag gjorde dumma hyss, sa fula saker och var allmänt "taso". Numera kallar jag inte servitriser för "fejtreve" eller ligger mitt på vägen och ropar "stäng döre ana väji", men åtminstone en sak har jag kvar från mina glansdagar: KAN SJÄLV! Förr var det kanske mest för att visa andra, men idag är det mest för att visa mig själv. För att få någon typ av tillfredsställelse och kunna känna mig sådär pinsamt stolt.

Men för att komma till saken. Igår mekade jag i ca 2h med min nya och gamla cykel. Jag bytte pedaler, installerade en cykeldator och monterade en stänkskärm på den ena. På den andra ändrade jag lite avstånd på styret, tog bort en söndrig dynamolampa, satte ny olja på kedjan, pumpade i ett däck och reparerade staget. Dessutom fick jag upp en länk på kedjan och tänkte börja korta av dem, men efter ett internt tips monterade jag om bakhjulet i stället föt att spänna kedjan, vilket resulteerade i att också stänkskärmen fick ändras. Genom försök och misstag räckte det säkert 3ggr längre än det skulle ha gjort för farsan, men enda jag behövde hjälp med var att få loss de gamla pedalerna (snarare pga av klenhet än av praktiska orsaker) och med att använda kompressorn,  som tydligen inte behövdes. Det här skriver jag inte för att försöka skryta (jag bor för långt från ring III för att det ska funka), utan bara för att försöka visa att man som helt normalbegåvad tjej kan klara rätt mycket på egen hand. Och för att ge en riktgivande lätt spark i arslet på de män som servar sina fruar, flickvänner och systrar mer än nödvändigt!

Ett argument som ofta förs fram i genusdebatten är att män och kvinnor ska göra det de är bra på. Javisst ska vi det. Ingen vill sätta in sin cykel för reparation till mig om det tar 5h per däckbyte, och ingen vill beställa en brunch av lillebror eftersom han helt enkelt inte hittar gurkan i kylskåpet. Men samtidigt handlar det om att bli mera självständig och helt enkelt klara sig enklare genom livet. Så att man inte står där mitt i röran och inte vet hur man gör när man tvättar kläder, följer ett recept eller när däcket har punka. Ibland hjälper inte ens Herr Google.

Med det här inlägget vill jag helt enkelt göra lite reklam för att man ska låta sina barn, syskon eller själsfrände KUNNA SJÄLV, oavsett vilken arbetsfördelning man har i hemmet. Att inte bara serva och serva, utan faktiskt ge andra möjligheten att se på och framförallt testa. En bonus i det samnanhanget är också att man kanske uppskattar maten/rena kläder/nytt terassgolv bättre om man vet vilket jobb som ligger bakom. Den verkliga bonusen är värdefull praktisk kunskap och en boost för självförtroendet.  Att kunna själv, känn på den!

Vad tycker ni?

(Jag sitter i Onnibus och har lite väl mycket fritid...)

lördag 29 augusti 2015

Nya kuddfodral

 
Hejsan!
 
Det blev över en del tyg från gardinsfixandet och dessutom hittade jag två överflödiga innerkuddar som låg bortglömda i skåpet. Vad göra? Kuddfodral förstås!
Hela förmiddagen har jag suttit och pillat vid symaskinen, men det var det värt!
 
 
Först gällde det att damma av geometrikunskaperna för att få till en symmetrisk femuddig stjärna, som jag använde som mall för applikationerna som jag fäste på kuddfodralen. Rakt ska va rakt!
 
Särskilt mycket behövdes inte: 130cm*50cm blått tyg i två uppsättningar, två vita stjärnor och en bit vliesofix, det vill säga en typ av dubbelhäftande papper. (Om du vill veta mera om hur man kan fästa dekorationer på tyg, titta exempelvis här.)
 
Efter att ha fixerat stjärnan med vliesofixen sydde jag raksöm längs med stjärnans kanter. I skolan har vi använt tät knappnålssöm, men jag tyckte att det blev minst lika bra såhär. Det kan hända att stjärnan kan börja fransa lite med tiden, men det gör inget för mig. Knappnålssömmen ser så klumpig ut tycker jag, och det är svårt att få exakt rakt...
Här är slutresultatet! Kuddarna ser lite knöliga och osymmetriska ut, men det är för att innerkuddarna som användes här var ungefär lika jämna som potatissäckar. Är riktigt nöjd med vad jag åstadkommit! Som kuriosa kan jag förtälja att styckpriset är under 2 euro!
 
 
Dags att vika ihop och placera i högen med det sista som ska till Vörå innan jag flyttar in.
 
Vi åkte en sväng dit i torsdags i och med Operation Flyttlass nr 2. Pappa fick kånka så att han snart får ett diskbråck till... Jag försöker ju att lyfta, bära, gå och överhuvudtaget röra på mig så lite som möjligt för att fötterna ska ha en chans att överleva. Gissa om det känns löjligt att stå och se på när andra jobbar, som värsta "kommunalaren" som man säger här i trakten.
 
Det blir verkligen toppenbra i mitt nya hem, jag ska absolut visa bilder när jag fått allt på plats!
 
Dagens (budget)tips:
 
Köp färdiga lakan och använd som tyg när du vill sy textilier till hemmet. Lakanstyg är ju inte tillräckligt slitstarkt att använda som möbeltyg, men som vimplar, gardiner och kuddar fungerar det utmärkt. Den här tiden på året vimlar det av extrapris vid affärer som Jysk och Sotka och det finns  överraskande alternativ både vad gäller kvalité och färg. Ännu ett plus är att det är tidsbesparande att sy när flera av sidorna är snyggt fållade från förut. Nackdelen är ju att de så gott som alltid är enfärgade, men genom att dekorera med överblivet mönstrat tyg, utklippta tygbokstäver eller symboler, tofsar, snören eller kantband får man till det där lilla extra!
 
 

fredag 28 augusti 2015

Cykeltillbehör


För några dagar sedan fick jag en leverans med cykeltillbehör som jag beställt.
Förutom en ny cykeldator, blev det ett par kombipedaler och ett par nya cykelskor som är menade specifikt för MTB.

Den ena sidan av kombipedalen är flat och den andra går att fästa i cykelskor, så med kombipedaler kan man cykla också med vanliga träningsskor. Då kan man cykla med bättre cykel också när turen inte är träningsrelaterad, eller ha vanliga skor om rutten är extremt skumpig.

Skorna är en av de nyaste Shimanomodellerna, men jag vet ju noll om cykling egentligen. Bekväma och snygga var de i alla fall. Alla har ju snackat om att cykelskor är så små enligt storleken och därför drämde jag till och beställde 40, men de var på tok för stora. Så 40-orna fick åka tillbaka och ersättas av ett par i mindre storlek. Längtar minsann efter att få använda dem, i nuläget får de bara stå och samla damm på hyllan ;) Egentligen hade jag tänkt skaffa dem i och med cykelköpet i våras, men det blev lite tight med tid innan norgeresan, och väl hemma kunde jag ju inte använda hårdare skor. Bättre sent än aldrig!

Såhär länge kunde jag hålla mig från att skriva om träning :D

torsdag 27 augusti 2015

Några projekt till den nya lägenheten


En tjuvtitt på min lampskärm (jag visar hela först när jag har monterat den på stativet). Jag är supernöjd med den, men så har jag ju gjort om den 3 gånger eftersom jag är en obotlig perfektionist. Slätt, rakt och absolut fläckfritt ska de vara om jag ska kunna leva med den :)




 Efter upp till 10 år i skrubben inviger jag min nästan kompletta Mansikkaservis från Pentik. Det kändes som ett enormt projekt då jag fick min första temugg som tolvåring, men sedan dess har släktingar och vänner har hjälpt mig med samlandet och efter studenten hade jag alla delar jag ville ha. Sedan dess har den bara stått och suckat i min garderob. Tänk så onödigt! Nu ska den användas, välkomna på kaffe allesammans! 




Sovrummets gardiner går i marinblått. Stolt som attan är jag över att alldeles själv ha designat och sytt alla lägenhetens gardinet! Mamma har fungerat som bollplank, annars hade det nog blivit ännu mera sprättande! Jag visar flera bilder när gardinerna hänger på sina platser.

onsdag 26 augusti 2015

Utlåtande från ortopeden

Både Zorro och jag har haft ärende till ortopeden under de senaste dagarna.

Utgående från magnetröntgenbilderna kunde inte läkaren i Vasa säga särskilt mycket om vad det är som gör att mina fötter gör ont, och som jag berättade tidigare har en ortoped i Hfors tittat på bilderna.

Det framkom att jag har ett medfött fel i hälen som innebär att två ben har växt ihop. En procent av befolkningen har en sådan defekt, men de flesta vet inte om det. Vid hårdare belastning kan stället däremot bli irriterat, och troligtvis är det orsaken till att det finns en svullnad och vätskebildning (som tydligen heter ödem) i hälbenet. Troligtvis är det svullnaden som gör att det värker mest hela tiden.

Utgående från bilderna framkom också att jag har senskideinflammation i underbensmuskeln, något som lär vara väldigt känsligt för belastning. Det förklarar varför smärtan kommit tillbaka även om jag vilat och avlastat fötterna i längre perioder. Ortopeden kunde inte ännu säga vad exakt är som är grundproblemet: att de sammanväxta benen är irriterade, att jag har en senskideinflammation eller ännu någon oupptäckt sak. Jag ska till Hesa på måndag för en undersökning så då kanske det klarnar. Det är minsann en utdragen grej det här, men det är bara att ha tålamod. Knappast finns det någon mirakelkur, vila lär väl vara det bästa -  för hela spektaklet har väl troligtvis orsakats av någon typ av överbelastning. Det knepiga är att man inte kan testa alla slags behandlingar samtidigt för då vet man ju inte vad det är som fungerar! Vet man inte vad som fungerar, får man aldrig veta vad som är grundproblemet, och inte heller hur man kan förebygga det och vad man ska göra om problemet återkommer.

Hittills har alla experter jag träffat (4st) förespråkat att jag skulle röra på mig och träna sådant som inte gör ont, men när 3 veckor med icke-fotträning (i minimala mängder!) inte har förändrar något är det dags att inse faktum. Läs: det är dags för mig att lyssna på mina föräldrar. Den närmaste tiden kommer jag att totalvila. Ingen styrka, ingen simning, ingen paddling. Jag kommer inte ens att gå till postlådan. Hur det känns? Skit, förstås, men jag orkar komma med någon mera omfattande känsloredogörelse än så för inget blir ju bättre av det.  Och ja, jag vet att man kan ha det så mycket värre, men den tanken tröstar inte jämt så himla bra. Det bästa med allt är att jag inte har reuma, för det har också blivit utrett. Nu menar jag inte att alla därute med reuma har ett miserabelt liv, men jag är bara tacksam för att jag inte har det OCKSÅ. Jag håller tummarna för att fotexperten reder ut vad som är grundproblemet och att det finns någon bra behandling. Är det frågan om de sammanväxta benen lär det inte finnas någon annan säker behandling än vila...

Den närmaste framtiden blir det knappast så mycket skidrelaterat på bloggen, men man vet aldrig. Kanske jag bjuder på några bilder av mina inredningsprojekt?

På tal om hantverk: gissa vad detta är?
 
Från en sjukling till en annan: Vår trebenta vän är nu opererad och har ett gips som ser ut som en polisbatong samt en tratt på huvudet. Gissa om han är deprimerad just nu? Tänk vad obegripligt att den ena dagen susa fram på golvet, hoppa och busa, för att nästa dag ha ont, knappt kunna röra sig och ha en tratt på huvudet! Hur förklarar man för en hund att det var det enda alternativet, att det BLIR bra? När det bara kliar i nacken, värker i benet och hela kroppen är alldeles trött... Stackarn!
 
Jaja, sånt är livet. Vi kommer igen!
 
 
 

tisdag 25 augusti 2015

Paddling i fantastiskt väder!

Som vanligt prickade jag och Malin in bästa sommarvädret till vår årliga paddlingstur.
Helt spegelblankt också ute vid havet, hur ofta händer det? Havet, himlen och horisonten lös i 30 olika nyanser av blått och solen kittlade fräknarna. Och svetten lackade. Helt perfekt! Senaste utfärden med Malin resulterade i en dränkt telefon (mitt fel!) så det blev tyvärr inga bilder. Men vi hade en superhärlig förmiddag!
Ingen havsbild, istället en skogsbild! Intressaaant!
Jag träffade Lurvas, en charmig livsnjutare med barr i skägget!

I äkta måndagsklubben-anda avslutades visiten med en smarrig lunch! Eller post workout meal som det tydligen heter :DD
Jag har fått pling på melon eller nektatin i salladen, tillsammans med nötter eller fetaost är det supergött!

Tack Malin för allt!




lördag 22 augusti 2015

KÖRV from Minken

Igår gjorde jag Juthbackapremiär både som besökare och försäljare.
Shit va mycke grejer de fanns!!
Å shit va mycke korv vi sålde!!
Under 3h hade vi en ständig korvkö, förutom under 30 sek då jag fick ett spontant infall att börja fotografera. Jag hann ta fram telefonen för att föreviga min bror kassören, men när han sedan skulle ta ett kort av mig hade vi redan fått en ny kund!! Men det gjorde inget för jag kände mig ganska ofräsch och rätt korvig.

Tiden gick snabbt och vi hann träffa mycket folk, så kvällen var faktiskt väldigt rolig! Hoppas det går lika bra med Minkens grillande under resten av helgen!
He finsta mytchi pickli!




Just nu är jag på villan där jag nyss har genomfört ett benfritt simpass. Har jag tur blir det en paddlingstur med Malin imorgon!

Och hörni, äntligen får man njuta av varma sommarkvällar! Här sitter jag med mina nya ullisar- jag hade önskat mig ett par som jag inte behöver vara så försiktig med (i motsats till alla mina andra strumpor i fantastiska mönster). Och det fick jag! Av mamma förstås :)

torsdag 20 augusti 2015

Torsdag

En svacka. Kan man säga att jag haft idag. Som att det inte vore tillräckligt med två sjuka fötter (som fortfarande inte har fått nån exakt diagnos eftersom ingen läkare verkar veta vad det är och de som vet är fullbokade), har jag så mycket blåsor och sår i och kring munnen av allt simmande i simhallen att jag får ha några dagars uppehåll med det också. Annars går det snart inte att äta. Dessutom gör det ständiga svidandet att jag blir en total igelkott humörmässigt. Kunde man få be om en lite mindre defekt kropp? Nåjaa, det var dagens aggressioner. Överlag har jag varit på bra humör under de senaste veckan, men idag hade jag någon typ av mental tömningsdag. Imorgon är en ny dag! Min favoritdag, som Nalle Puh brukar säga.

Igår drog vi annars iväg med flyttlass nummer ett till Vörå. Jag tror att jag kommer att trivas bra där, det känns bra att folk hälsar på en och kanske småpratar när man möts på trottoaren, att man har nära till naturen och att ... ja... det är lite lantligt och att man inte är så anonym. Under mina fyra år i Vasa har jag inte sagt mer än "hej" åt mina grannar, egentligen vet jag inte ens hur mina grannar ser ut men jag brukar hälsa på folk som går i trapphuset och anta att de bor där. Den ena damen hade en fet hund med grym astma och de var egentligen de enda jag kände igen, eller hörde igen...  Det känns på nåt sätt så ensamt i en större stad, hur knäppt det än låter.

Hursomhelst, här gick det exakt 1 min innan den första grannen, en äldre pratglad farbror, dök upp för att berätta hur man får ytterdörren att hållas uppe. Efter lite småbabblande sa han bara plötsligt med äkta Vörådialekt (som Axel i KAJ): "jaa, ande förra lämna jo jäär han" och nickade mot badrummet. På standardsvenska betyder det "den förra hyresgästen dog här inne på toaletten". Vi hade lite svårt att hålla oss för skratt (eller gråt), här var det raka rör! Först visste jag inte hur jag skulle reagera, nåt sånt vill man ju inte veta när man ska flytta in ensam på ett nytt ställe! Sedan insåg vi allihopa att det inte var något att bry sig om, han som bodde här har det nog bra på något annat ställe. Eller som städmaniska mamma sa, bättre att den förra gästen kolade på vessan än att han hade 30 katter som hade kissat där. Så nu vet ni, att jag kanske har ett spöke på vessan och en kul granne utan filter! Tur att jag inte är så känslig :) Det ska bli intressant att lära känna de övriga i huset, jag lär sänka medelåldern rejält. Å de ska bli såå kul att inreda vidare...

Imorgon blir det förutom styrketräning (mina armar är biffar!) lite gardinsfixande, och på kvällen bär det av mot Juthbacka för korvgrillning. Kom och köp!

tisdag 18 augusti 2015

Jag flyttar till Vörå!



Dagens exklusiva nyhet: jag blir Vöråbo till hösten.
Som jag hintat om tidigare har jag hittat mig en fräsch och fin tvåa mitt i centrum... av Vörå!
Egentligen hade jag planerat det sedan april men har hållit inne med det av olika orsaker.
Men nu är alla detaljer ordnade och det bästa av allt är att jag fått med mej Andrea! Men vi kommer att bo i skilda lägenheter för att det inte ska bli för mycket av det goda, hehe.

Orsakerna till flytten
- Jag behöver ett ställe att bo på.
Min förra kämppis Johanna är klar med sina studier och har flyttat tillbaka till kobben (Åland) så det var hursomhelst dags för mig att hitta en ny lya

- Närheten till ett högklassigt skidspår med toppenbra service.
Skidmöjligheterna i Vasa har varit under all kritik de senaste vintrarna och jag har pendlat till Vörå 2-3 ggr i veckan för att få skida på bra spår. Resten av skidpassen har gjorts vid Öjberget, och ca 7 av 100 pass har genomförts i perfekta förhållanden... Att ha tränat bra hela sommaren och hösten, för att sedan slinta omkring på ett isigt spår hela vintern känns ju hur oproffsigt som helst. Mycket tid, energi och bensin går åt till ett evigt pendlande och förra vintern var jag urled på hela situationen. Blir nästa vinter bra och Vasaspåren är i grymt skick, är det ju bara en win-win situation: då är ju säkerligen Vöråspåren också bra!

- Studierna kräver inte att jag bor i Vasa
Av mina studier har jag bara kvar gradun, som jag kan och vill skriva hemma i en lugn miljö, två fältpraktiker och tre vanliga kurser. Bara två av dessa kurser går före eller under skidsäsongen, varav den ena  är delvis nätbaserad. Det betyder att jag kanske har 1-2 lektioner i veckan i Vasa och till dem kan jag med fördel pendla. Andrea kommer ju också att pendla så vi ska försöka koordinera oss. Om man tänker på vad man behöver ha med sig är det så mycket enklare att pendla till skolan (skolväska) än till träning (träningskläder, ombyteskläder, duschgrejor, återhämtningsmål/mat, utrustning, vallningsgrejor). Det eviga packandet är något jag helst vill minimera.

- Närhet till perfekt idrottarservice
I Vörå finns Andreas och min tränare Rolle varje dag och förbundstränaren Henkka 2-3 ggr i veckan. Ledda träningar är det som sporrar en mest, även om man också behöver få vara själv ibland. VRIA:s duktiga massör David Fred finns också på plats på tisdagar för ravistelu (massage efter träning) och vanlig massage. Idrottsgymnasiets andra tränare och anställda finns också på plats dagligen, och även om de är anställda för gymnasieleverna tror jag inte de har något emot att man dyker upp på någon träning eller rådfrågar dem om exempelvis styrketräning eller rörlighet. De lär också ha fått en grym kock till Campus Norrvalla så där kanske man börjar luncha! Dessutom är det nära till friidrottsplan, terrängspår och fotbollsplan (skämt!), och som pricken på i:et öppnar ett gym 50m från min lägenhet i september. Det som är bättre i Vasa är en bättre simbassäng, bättre asfalt för rullskidning och närheten till Botniahallen. Men man kan ju inte få allt, och det finns ju något som heter bil :)

- Praktiska arrangemang med bilen
Jag har ju ingen egen bil, utan Manda och jag delar den. Vissa av veckorna i Vasa har jag därför varit beroende av bilägarna Oskar eller Maria vad gäller träningar som kräver bil (Botniahallen, Öjberget). Även om det går att koordinera träningarna så tvingas man ibland till kompromisser, och vissa stressiga veckor är det bara sjukt jobbigt att fixa logistiken. Därför vore det alldeles underbart att ha en bil utanför dörren precis då man behöver och att inte behöva planera varje vecka i detalj för att få allt att klaffa. Nu när inte Oskar tränar varje dag längre skulle det inte ha fungerat för mig att bara ha bilen ibland, och då hade det varit Amanda som hade drabbats. Eftersom hon också bor i Vörå (på internatet 300m från mig) kommer vi ju att kunna dela bilen hur bra som helst! Det var sagan om bilen.

Ekonomiskt lönar det sig också, även om det inte är den primära orsaken till flytten. Hyrorna i Vörå är ju som ni förstår i en helt annan dimension än i Vasa - nu kommer jag att kunna bo riktigt flott i en tvåa alldeles själv!

Oujee vilken text. Märks det att jag har lite att göra idag?
Hursomhelst, det ska bli riktigt roligt att flytta till Vörå igen! Lägenhetsnycklarna borde jag få denna vecka så mot slutet av veckan drar vi iväg med flyttlasset. Och då menar jag LASSET!
Den första september flyttar jag in. Det kommer att bli en strålande höst, bara jag får fötterna att fungera. Annars får jag väl pumpa på gymmet och börja gå på Arbiskurser. I höst har de en snickarkurs i Vörå som lockar rejält! Och nån slags tårtdekoreringskurs samt nån Yoga-kurs... Arbiskurser kan jag i och för sig delta i också med fungerande fötter!

Det vore intressant att höra vad ni tycker om min flytt! Lantligt? Smart? Kniidot? Korkat?

måndag 17 augusti 2015

Ett dopp i plurret!

Sommar och sol, det är synonymt med ett svalkande dopp  ...i simhallen för min del. Övervakaren måste ju tycka att jag har fel i huvet som kommer till en tom simhall i bästa värmeböljan och simmar 2h överkroppssimning (iklädd världens fulaste simbrillor. Och simkläder förstås!). Men jag tycker att jag är fullt frisk. Det som var roligt idag bar att jag blev riktigt trött (jihuuu) och att jag hittade ett riktigt crawl-flow. Knappast upptäckte nån annan mitt flow, men...

Annars, gör er redo för att äta korv på Juthbackamarknaden i helgen! If Minken grillar hela helgen, och vill ni ha de bästa, mumsigaste, knaprigaste och pysigaste korvarna ska ni komma mellan kl. 20 och 23 på fredag kväll. Då grillar korvmästarna Oskar och Emma! Oskars första fras var ju "nä flaska, nä flaska, KOVV!", (ingen välling, ja ska ha korv) så här har ni att göra med en riktig korv-hjärtevän. Kom å käka, vi gör din korv precis så som du vill ha den! 😃


Annnars 2, en fotspecialist i Hfors ska kolla in mina MRI-bilder imorgon eller på onsdag! Yes!!

söndag 16 augusti 2015

Sommar!

Nu kom sommaren!
Vilken tur jag och Zorro har som ännu har ledigt!

Här sitter han som Ferdinand.
(Han kan inte gå lös eftersom han springer allt vad han kan utan att bry sig om sitt knäckta ben! Så mellan promenaderna med koppel försöker vi hålla honom stilla.)

fredag 14 augusti 2015

Zorro + Emma = fotklubben


Hårbollen Zorro sover som bäst i min famn. Hoppas han sover länge för nu gäller det att hålla honom stilla. Bandaget med skenan har nämligen rutschat ner längs med benet så att skenan knappt överlappar benbrottet längre. Ett skutt i fel riktining kan ge upphov till att benet knäcks igen. 2h har jag hållit honom stilla, 2h till räcker det innan Mamma kommer hem och kan göra om bandaget. Det är bara att gilla läget... och passa på att mobilsurfa. 4h är en lång tid att sitta alldeles stilla!

Både Zorro och jag röntgades igår och stämningen på kvällen kunde väl ha varit bättre (OCH sämre). Zorros ben hade växt ihop snett så nu väntar operation. Och vi som har passat honom dygnet runt i 2 veckor! Vi har ju inte kunnat lämna honom ensam ens 5 min eftersom han kan bita bort bandaget... Krångligt är bara förnamnet då föräldrarnas semester är slut och skolorna har börjat eller ska börja. Å allt krånglande har varit helt i onödan och orsakat onödig smärta för Zorken när bandaget har bytts varannan dag. Suck suck. Men förhoppningsvis blir det bra efter operationen, även om han är tvungen att gå med en tratt på huvudet.

Mina röntgenresultat var heller inte så upplyftande. Jag återkommer lite senare med dem när alla frågetecken har rätats ut. Nu tänker jag ta helg och ladda batterierna för kommande vecka! Planerna är  överkroppsträning och räkfest med släkten från Pappas sida. Hoppas att den tillhörande mångkampen blir kul (pull-ups??). Borde också få klart min lampa snart :D (den blir ju inte så snabbt klar i den här takten, när jag ör inklämd under en trebent vovve!). Visst ska vi visa dem Zorro? Att man kan skutta snabbast av alla även om man har lite krångel!
Nu ska jag sluta innan jag blir alltför schitzo!

Ha det bra och njut av era fötter!

onsdag 12 augusti 2015

Simning, avfall och magsäcksuttöjning

Hejhå!

Vet ni, igår simmade jag 3km!! Utan ben! Mitt tidigare rekord är 1,5km... Och det bästa var att det var himla kul! En simtränare dök upp och gav lite tekniktips och erbjöd en kilformad flytdyna som mankan ha fastklämd mellan låren om man inte vill röra på benen. Den var grymt mycket bättre än mitt egna arrangemang med ett vattenlöpningsbälte i knävecken... Och vips, så kunde jag plötsligt crawla! Lite har jag kanske att fila på ännu med tekniken, men det är ju bara bra. Tekniktänk är mycket trevligare än att stirra in i kaklet, hänga hjärnan på hatthyllan och sätta på autopiloten.

I förrgår gjorde Manda och jag falafel, alltså vegebullar baserade på bönor och ärter. De blev rätt goda men lite för torra. De fick smeknamnet "avfall" eftersom någon hade lite svårt med falafel-uttalet, och det säger ju en hel del omrättens popularitet och utseende. Jag skulle gärna göra ett nytt försök, så har någon ett beprövat recept är jag mycket tacksam!

Torkat harbajs?

Och på tal om mat: nu har jag testat på pizza vid den nya restaurangen MrBanks. Jag har tänkt käka där flera gånger men aldrig riktigt kommit iväg. Men tack vare Anna blev det tacopizza igår kväll. Å vilken pizza! Supergod men framförallt sjukt mättande med mycket fyllning! Å eftersom jag har EPED (empty plate eating disorder) klämde jag in hela och fick lida därefter. Trodde på allvar jag skulle bli tvungen att magpumpas, visste inte vart jag skulle ta vägen! Jag är aldrig mätt mera än en timme, men 16h efter tacopizzan var jag fortfarande asmätt! Så jag rekommenderar den varmt bara man har rum!

Nu sitter jag i bussen på väg till Vasa eftersom jag har tid till magnetröntgen imorgon kl.8. Jag borde få svaren på fredag, förhoppningsvis klarnar en del då!


Idag fyller också Mamma år! Nu när alla mina närmaste har fått var sitt inlägg här håller jag födelsedagsskriverierna lite mera privata i framtiden! Men ändå: grattis till vår mamma som alltid ställer upp och ordnar så att vi har det bra: såväl hundar med tre ben, som tjejer med noll ben!

Zorros favorit är mamma - ni skulle höra hur han låter när hon åker om morgnarna!
(snygg fotograferar-skugga)



tisdag 11 augusti 2015

Minitriathlon i Norrnäs

Nu är det väl dags att bjuda på en liten uppdatering om vad som skett och sker i mitt liv. I söndags deltog jag i ett minitriathlon i Närpes, 400 m simning + 15 km cykling + 5 km löpning. Simningen tränade jag två gånger, mest för att öva teknik så att jag skulle orka crawla med relativt bra fart hela sträckan. Det kändes inte så bra och jag var helt slut efter 100 m. Andra gången jag var så var det rätt så lika men det kändes lite mer avslappnat.

De övriga momenten tränade jag förra veckans tisdag då jag först cyklade 15 km och sedan sprang 5 km, tävlingsfart förstås! I Cyklingen växeldrog jag tillsammans med en annan och vi hade medelfarten 37,8 km/h, sämre än jag trodde. Då jag sedan skulle springa så rullade steget lika bra som min första isbil efter att ena bakhjulet hade lossnat. Låren var helt stumma och stela och farten lite på 4 min/km. Efter 3 km började benen mjukna till lite och jag klockade sluttiden på 19,40.


Själva tävlingen i Närpes gick lite bättre. I simningen startade jag med flit i bakre ledet för att jag inte skulle vara i vägen för de som kan simma men med facit i hand kunde jag nog ha ställt mig i där framme. Vid vändpunkten började det finnas tillräckligt med ledig yta och då började jag passera folk. Efter ett snabbt byte (satte endast på mig tröjan med nr.lapp, hjälm, cykelskor och glasögon) var jag tredje då jag började cykla. Jag passerade 2:an efter 500 m men efter 2 km kom Jonas (vinnaren) och Peter Östman om mig. De cyklade betydligt hårdare än mig. Cyklingen gick ganska sakta, vet inte om det berodde på den rätt så nötta asfalten eller på mig. Efter cyklingen var jag fjärde ca 1 min upp till trejde plats. Det började lika tungt som på träningen och jag hade 8,20 efter 2 km. Men sedan vid 3 km blev steget lättare och jag började se Peter framför mig. sista 1,5 km pressade jag mig så hårt jag kunde och jag hann precis ikapp honom till sista backen, ca 300 m före mål. Efter en fartökning på backen så fick jag en lucka och kom i mål som trea. Jag gömde stanna klockan vid målgång men då jag hade pustat ut en stund så visade den 19,40, så jag hade kanske nånting kring 19,10.

Det var en riktigt rolig tillställning och jag fick nog en blodad tand till nästa sommar. Vem vet vad jag anmäler mig till här ännu i höst!

I går fick jag dra ett dagsläger åt Sundom IF:s glada juniorer. Första passet tränade vi parstakning (jag äger inga skaterullskidor) och andra passet körde vi cirkelträning där ute + måsafotboll. Vi bildade tre lag och sen hade vi tävling mellan lagen vem som gjorde 200 repetitioner först i olika övningar, bl.a. armpressar och grodhopp, Det känns (och syns) idag!

I övrigt har jag det riktigt bra, förutom ett enormt tarmvred (eller vad det nu är!) som jag vaknade med i morse. Det har inte ännu heller gett med sig, snart skall ja bombadera det med en hästportion havregrynsgröt och se ifall fibrerna får fart på skiten! Jag är lite ovan för jag brukar nästan aldrig ha ont i magen. Kanske det är blindtarmen...

För tillfället lägger jag skulden på x antal riskakor med jordnötssmör som jag avnjöt efter kvällsmålet igår.

Steget ser lättare ut än någonsin, en synvilla.

Byte från simning till cykling
Prisutdelning. Copyrights My Run Närpes

måndag 10 augusti 2015

Måndag

Hej alla!

Har ingen större tanke med mitt inlägg, tänkte bara uppdatera så att ni vet att jag lever!
I helgen har jag bland annat varit på Jonas och Lisas examenskalas i deras mysiga två, där hela halva släkten rymdes eftersom vi har så bra syreupptag. Annars har jag fortsatt med mitt inredningspysslande och min möbelrenovering, det är så himla kul! Jag tvingade med mig Anna till loppis på fredagskvällen och det visade sig vara ett smart drag - vi hittade den där lampskärmen jag hade annonserat om här! Den är så FUL men den kommer att bli sååå SNAJSIG. Vi testade också en ab-trainer i källaren på Ålderingsvännernas loppis, men den gav inga resultat :D

I träningsväg har jag paddlat kajak i de största vågorna någonsin, simmat utan ben och styrketränat. Det är en svår balansgång mellan träning och vila om man bara kan träna överkropp, speciellt om man INTE vill ha flera defekter. Så särskilt mycket träning blir det inte jämfört med vad jag brukar, men kvalitén prutar jag inte på. Chins/pull-ups har jag gått framåt på och det är ju kul. Det är ju en grej som tjejer oftast inte är så bra på så det kan vara ett bra party-trick. Förutom att det stöder skidåkarfysiken förstås! Vid sidan av träningen gör jag rörlighetsövningar 2-4 gånger om dagen för att vara riktigt böjlig och trevlig när jag får börja ta i på allvar igen.

 Inställningsmässigt har jag ändrat en hel del sedan Muoniolägret, då jag var lite småblödig (eller vad säger Maria å Andrea? :D). Jag räknar inte dagar hit och dit, inte träningstimmar och planerar heller inte så mycket inför framtiden. Istället gör jag det bästa av varje dag och mellan träningarna fokuserar jag på något helt annat. Att få jobba med händerna och vara kreativ hjälper mig verkligen att få bort tankarna från skidåkningen och framförallt är det roligt så humöret är det bästa på länge. Imorgon får jag förhoppningsvis svar på blodproven och beroende på vad de visar kan det bli aktuellt med magnetröntgen mot slutet av veckan.

Dagens positiva (läs: skryt):
Lämnade in en sommarkurs som är klar och skickade in ett första utkast av min gradu till handledaren! Blir jag inte skidåkare så blir jag i alla fall en speciell speciallärare.

fredag 7 augusti 2015

Loppisfynd

Just nu fördriver jag tiden med olika inredningsprojekt. Plötsligt har ja sjukt mycket fritid eftersom styrketräningen inte direkt tar 4h av min dag...


Dagens fynd: en NY bakbunke, gamla böcker, en tavls och tapeter att använda för pyssel.
8,50 gick kalaset lös på!

Har någon nån cylinderformad större lamskärm (t.ex. fastsatt i en golvlampa)?
Jag tänkte göra en liten makeover så det gör inget om den är stenful ellet "intressant"!
Ring 050 4682322. 
Det skulle vara uurbra!

Nu blir det ännu en loppisrunda. Fredag kväll, unts unts disco!

torsdag 6 augusti 2015

Svar på kommentar

Har du inte tidigare skrivit att man inte ska fara på läger ifall man är sjuk eller skadad för då ska man vara hemma och vila?

Tack för din kommentar. Svaret på din fråga är: Ja och Nej.

Precis som du skriver har jag i ett tidigare inlägg (här) skrivit att man inte ska åka på läger om man är sjuk:

"Jag är själv allergisk för personer som alltid dyker upp på läger fastän de inte är hundraprocentigt friska: "Nee, inte är jag sjuk. Jag är nog frisk nu men jag hostar gröna klimpar, nyser på grannens bestick och har lite huvudvärk". Det är det absolut mest själviska man kan göra som idrottare!!"


Däremot har jag inte skrivit något om att man inte ska åka på läger när man är skadad. Man kunde ju förstås argumentera att man inte är frisk om man har en skada, men med "frisk" i texten ovan menar jag helt enkelt att man är i ett sådant tillstånd att man inte smittar ner någon annan. Fast, i och för sig kan man ju smitta ner någon med pessimism om man har en skada...

Jag tycker att var och en själv, i samråd med någon klok typ, bestämmer om man som skadad har något att göra på ett läger. Det beror på skadans art vilken typ av träning man kan göra och hur mycket man får ut av ett läger. Det är ju lite skillnad på om man är gipsad från topp till tå eller om man har skurit sig med osthyveln i knät.

Men, har man en skada på ett läger måste man ju ställa in sig på att lägerprogrammet inte kan anpassas efter ens egen situation (läs: man får ofta träna själv och ibland utan tränare), på så sätt så fungerar det ju oftast inte för juniorer som exempelvis inte hittar på lägerområdet. I sådana fall behövs ju en extra tränare för varje skadad junior, och det är ju inte särskilt hållbart. Så jag tycker visst att man kan åka med någon typ av skada på ett läger, bara man insett vad det krävs fysiskt, mentalt och praktiskt, och är övertygad om att träningen som görs under lägret är hållbar i ett längre perspektiv. Jag kan väl avsluta med att säga att hade man inte fått åka skadad på läger så kanske det hade varit 3 åkare med till Sognefjell på seniorernas läger i juni, och det säger en hel del.

Det var lite mera allmänt om vad jag tycker om skador och läger. Jag antar att du som frågade egentligen menar varför jag nyss åkte till Muonio med en skada. Svar:

1. Jag hade inte belastat foten på 8 dagar och kände ingenting i den. Därför valde jag i samråd med tränare (och föräldrar!) att komma på läger.

2. Jag hade kontaktat tränarna om det var okej att jag tog med en cykel för att avlasta foten på vissa träningar.

3. Jag var helt övertygad om att bara jag inte sprang, ibland cyklade istället för att åka skate och inte gjorde några överdrivet långa träningar, så skulle jag kunna genomföra ett bra läger utan att ha ont i foten/fötterna.

Även om jag kan allt, utom slalom, så är jag bara en människa (jo, det är sant!) som ibland gör val som inte visar sig vara de bästa. Men ingen vet väl hur bra ett val är förrän efteråt? I efterhand kan jag konstatera att mina fötter inte höll för att träna på. I början av lägret kändes det ingenting, sedan blev det stegvis lite värre. Säkerligen hade jag känt samma sak under träning på hemmaplan, men kanske inte lika tidigt. För det är helt enkelt något som är fel. Smärtan under lägret inte är något jämfört med vad jag har nu när jag knappt kan träna alls. Därför är jag nu under en lite mera omfattad utredning, vill helst inte berätta mera än så av privata skäl.

Hoppas att du fick svar på din fråga. (Shit vilken debattartikel!) Och tack för att du kontrollerar att jag följer mina egna principer.

# EmmaTillRiksdagen2050
# EnFramtandNollFötter

onsdag 5 augusti 2015

Heimlaga

Jag lovade ju er bilder på spegeln jag renoverade, så här kommer de!
Spegeln var från början helt utan ramar och hade två spegelfiskar fastlimmade (vem designar en sån spegel?).
Jag drog bort fiskarna och räddade några taklister från den gamla villan vi har gjort om. Listerna blev sedan ramar. Egentligen hade jag tänkt spackla och måla dem men när jag såg slutresultatet ändrade jag mig! Spegeln fick helt enkelt lite mera själ med spikhålen. Eller vad tycker ni?


Sen ska jag vara ärlig och berätta att själva monteringen har pappa stått för. Inte för att jag skulle vara extremt ohändig utan snarare för att mitt projekt tog för mycket plats i garaget under det att jag var på läger. Det kunde ju också hända att det var någon som tyckte synd om mej och försökte sig på en uppmuntrande insats (det lyckades!). När jag kom hem stod den där, alldeles klar. Och dammig. Man tackar och bockar!!

måndag 3 augusti 2015

Precis som i Strömsö! Eller?!

Livet som idrottare är inte alltid så rosaskimrande.
Mina hälar har gjort lite ont varje dag. Inte mycket, men så pass mycket att jag inte kunnat ignorera det helt. Hur kan man tro att de ska bli bättre när de gör ont?
Igår morse, när regnet öste ner och det enda jag kunde göra i träningsväg som inte(?) gjorde ont var att ro, fick jag lejdon. Jag frågade Henkka när nästa buss går mot Rovaniemi. Kl. 9 var svaret. 30 minuter senaare hade jag ätit frukost, bytt kläder och packat Amerikatrunken. Nu ville jag bara hem. Och sälja mina fötter till lägst bjudande.

Planen framöver är att ta reda på EXAKT vad det är jag har i fötterna. Alla har sina teorier och det är så irriterande!! Så det är prio nr 1. Prio nr 2 är överkroppsträning. Prio nr 3 är att tänka positivt och sluta vara en Pip- Lisa som ingen vill umgås med. Kanske det borde vara prio 1??

Idag befinner jag mig i Vasa och våldsgästar Oskar. Imorse blev det laserbehandling och på förmiddagen kollade jag upp mina öron som jag tycker att har värkt lite. Mina öron var perfekta så det är säkert öronproppssovandet som är boven i dramat. Skönt att något är intakt iallafall. På eftermiddagen blev det ett simpass. Brorsan kom med eftersom han tränar för triathlon. Själv spände jag en flytdyna runt bålen så att fötterna hölls flytande och bara tränade armarna. Det var inte så pjåkigt faktiskt!

Morgondagens planer är styrketräning och därefter massage. På onsdag har jag läkartid och får förhoppningsvis en remiss till magnetröntgen eller ultraljudsundersökning samt blodprov. Det är allt jag vet om framtiden...

Så nu vet ni. Att mina fötter gör ont och att jag gör vad jag kan för att få dem bättre. Hellre skulle jag ha ont i armen för den kan man vila på ett helt annat sätt än fötterna. Som igår under resdagen, fy faen vad de värkte. Såpass att jag med gott samvete slog mig net på invaplatsen. Och förlåt, jag lovar att jag i framtida inlägg inte ska vara skadefokuserad- vem vill läsa om sånt? Men samtidigt kan jag väl inte ljuga heller och låtsas att jag sitter i Muonio med alla andra och äter renskav (men brorsans mat är minst lika god!!)

Dagens positiva: soligt väder!!!!!

Haha, som att jag med "dagens positiva" skulle kunna svänga detta inlägg till något heltjosan. Bööööörk.

söndag 2 augusti 2015

En tripp till Sverige

Gårdagens eftermiddagspass blev en tur till Sverige.
Ungefär såhär såg det ut:


// Teknologins moder

lördag 1 augusti 2015

Dubble bananaburger

 
Tyvärr har jag inga träningsbilder att bjuda på eftersom det regnar mest hela tiden (då vill jag ju inte ha med telefonen i drickabältet). Men igår, hör och häpna, sken solen på eftermiddagspasset. Jag cyklade upp till Pallas via terrängleden, wow så fint det var. Man har nästan glömt hur starka färgerna är i naturen när solen lyser. Tror ni jag hade telefonen med? Näee, men två olika jackor och en tröja runt midjan så jag såg ut som ett loppisbord på hjul.
 
Såå, i brist på andra bilder får ni en på min dubble bananaburger. Vääärldens godaste kvällsmål, åtminstone just nu. Om några veckor har jag säkert en ny favorit som vanligt!
 
Tillredningen är ytterst komplicerad:
 Ta fram jämnt antal riskakor.
Öppna en burk med jordnötssmör.
"Kläck" en banan.
Ta fram en sked.
Gegga på jordnötssmör och banan på riskakorna.
Kläm ihop riskakorna parvis.
Ät.
Mm-a efter varje tugga.


Nu väntar eftermiddagsträningen! Hejtå!