torsdag 30 april 2015

Glada vappen!

Glada Vappen!? Vilket konstigt uttryck egentligen, grammatikaliskt låter det ju som ren rappakalja. Så då passar det väl bra på just denna blogg ;)

Min vappen firas i stillsamhet. Det blev rejält med hålligång på vår skidavslutning/badtunnekväll för två veckor sedan, så det får räcka för mig! Middag med familjen (minus portugisen Amanda) var väl kvällens stora händelse. Jag bidrog med en Paleo- och raw food-inspirerad efterrätt, en slags vaniljkokospudding med chiafrön och mangokräm. Den blev god men smeten var ännu godare. Jag tycker att det är värt att notera att det inte var mitt påhitt, utan att det var nån annan här som föreslog receptet. Inte för att jag klagar över att få göra en sån typ av efterrätt, men jag försöker att inte vara nån slags fanatisk missionär för mina bekanta gällande kostfrågor!

Träningsmässigt blev det styrka på morgonen och rullskidning på eftermiddagen. Var helt enkelt tvungen att inleda rullskidsäsongen i april i år! Himla roligt var det i alla fall, synd bara att alla parkeringar inte riktigt är helt rensopade. De är bra att öva kurvor och växelbyte på, annars blir det rätt monotont här på platten och det motsvarar ju inte en tävlingsbana på vilken man byter växel säkert 100 gånger på 5 km.

Jag hintade ju lite om mitt nya styrkeprogram och tänkte nu vidareutveckla det lite. Under 6 veckor blir det 3 ggr styrka per vecka. Två av dem är med tyngre vikter och färre repetitioner (och längre vila, suck), medan den tredje är 1min:s serier och korta pauser, både funktionella övningar med egen kroppsvikt och övningar såsom bänkpress och talja. Antal repetitioner för passen med tyngre vikter varierar från vecka till vecka, den här veckan är det 6-8 reps och 4 serier av varje övning. Vissa veckor är det uppe i 12 reps medan jag bara upprepar övningen 3ggr andra veckor. Ska bli skoj att märka resultaten, för något liknande styrkefokus har jag inte haft tidigare i mitt träningsprogram. Blev så inspirerad att jag klickade hem lite grejer från nätet, ska visa när de dyker upp!

Det enda tråkiga är att jag bara får göra 1 hård träning per vecka vid sidan av skrotlyftandet. Rseten är grund- och teknikträning. Det gäller alltså att pressa det maximala i gymmet och på den där fjuttiga enstaka hårda träningen. Jag förstår ju att man inte kan bli bra på allt samtidigt, men ändå skulle jag vilja ha upp löpfarten ordentligt nu på våren. Igår sprang jag faktiskt banintervaller, men fick ge mig halvvägs då baklåret började krampa. Det kan hända att jag tar resten av intervallerna imorgon... Undrar om man får göra så? Humhum.Korsholmsstafetten kommer jag i alla fall att springa den 14 maj.

Ha det bra!

tisdag 28 april 2015

Styrka!

Jag och Oskar testade på mitt nya styrkeprogram i morse (vi hade förstås på olika mycket vikt!).
Det går alltid mycket bättre att träna styrka tillsammans med någon annan ifall man har korta och tunga serier. Man taggar till det lilla extra.

Sjukt glad och nöjd blev jag idag då vi körde bänkpress och en äldre man kom fram och sa att "hjälp va du e stark, jag har aldrig sett nån tjej ta i sådär!". Nu kanske inte världseliten i bänkpress råkar träna just på mitt gym, snarare bara en massa gulliga pensionärer, så mannen hade väl inte så mycket att jämföra med. Men iallafall! Han fick ett så stort leende att han kunde räkna plupparna på min tandställning! Sen sa han inget mer, bara glodde när det blev brorsans tur och en väldigt tung skivstång flög upp och ner några gånger.

När man ofta tränar med andra som är bättre och dessutom tävlar i större sammanhang, är det väldigt roligt att ibland träna med vanliga människor för de tycker att man är så bra :D Självförtroende är A och O!

Nyss har jag varit på min hemliga behandling ;) och nu ska jag snart bege mig iväg på ett simpass. Har lite nageltrång så jag försöker undvika löpning (idag).

söndag 26 april 2015

Säljes: bianchi landsvägscykel



Bianchi landsvägscykel säljes. Storlek 53 som passar för 165-175cm.
Den är i verkligt bra skick! Pris: 800 euro


P.s. cykelskor i storlek 42 och 44 finns också att köpas!

Ring 050 3754236 om du är intresserad.

Täyskäsi!

Morsning!
Igår blev det träningssäsongens första täyskäsi (=5h) i träningsväg.
Men det var inte direkt planerat att bli så... Löpte intervaller på bana på förmiddagspasset, och eftersom jag har rullskidsutrustningen i Vasa tänkte jag bara springa en lugn grundlänk på eftermiddagen. Via nån slags telepatisk kanal tog jag och Mari kontakt på nästan samma gång för att söka lite träningssällskap. Vi bestämde oss för Öja vandringsled. Saldot blev 3h 20min och hemkomst kl 20.45. Uups! Men en rolig träning blev det i alla fall och själva leden var en positiv överraskning. Lite blöt är den ännu så jag rekommenderar inte de bästa skorna. Nån alibess/fästing kan tyvärr komma på köpet i the djungle of Öja.

Kan säga att mammas och pappas hemmagjorda burgare smakade suveränt bra efteråt!
Nu blir det skrotlyft!

torsdag 23 april 2015

Debut i REKO-ringen

Utanför min lägenhet ordnas varannan torsdag avhämtning i Vasa REKO-ring. På grund av mitt kringflackande liv och på grund av att utdelningen sker på träningstid, har jag inte kunnat delta tidigare. Men idag gjorde jag det!
Ekopotatis, gurka, ekomorötter och vitkål hade jag beställt. Det frestade nog att köpa 30st ägg för 5 euro, men jag misstänker att hela min bil skulle ha varit en enda äggröra isåfall (åker hem imorgon). Annars hörni, dedär potisarna MÅSTE ju ätas med skalet på!

På REKO-parkeringen hittade jag också Oskar med morötter. Eller snarare morötter med Oskar. Han hade köpt en bautasäck och kommer att vara helt gul förrän säcken är slut! Jag utnyttjade förstås honom till att bära lite flyttlådor när han en gång kom förbi. Som tack fick han ketchup! Win-win för mig för ketchupen var inte ens min!

Jag har redan knagat lite på mina morötter, mums alltså! Precis som mommos å fammos! Tycker verkligen att konceptet med REKO-ring är toppen. Producenterna får större vinst och konsumenterna får köpa närproducerad (ibland också ekologiskt odlad) mat billigare än i butik. Och det är ju klart att man vill stöda nejdens matproducenter! Har ni några tips på smarrigheter ni brukar köpa från rekoutdelning? Har tänkt köpa från jakobstadsringen i fortsättningen!

Angående träning har det inte hänt så mycket. Var ännu i morse helt däckad från gårdagens löppass (tog mig knappt uppför trapporna igår efter ett lugnt återhämtande pass, vilken vekling!). Har varit på massage idag, haft viloeftermiddag och mest bara degat. Imorgon blir det väckning 6.40 eftersom vi ska vara färdigt uppvärmda till Rolles träning kl.8. Ska bli så kul med gemensam träning igen, tror att både Andrea, Maria, Victor och brorsan är påväg. Styrka för hela slanten är det som gället, ugh! Högst på önskelistan just nu ligger större och starkare armar!! Jag är stark, men det räcket inte!

KOM IGÅNG MED TRÄNINGEN

Under de senaste 20 dagarna med off-season har knappt kunnat titulera mig motionär ens. Många nya insikter har det i alla fall gett mig. En sak jag kom fram till är hur viktigt det är att ha ett mål med sin träning. När jag inte behövde träna, och faktiskt inte ville det heller alla dagar, hittade jag på en massa ursäkter. Lite trött, dåligt väder, skrubben behöver städas, bra tv-program... Och då förstod jag hur svårt det är för någon som inte har ett mål, en rutin eller ett schema att följa att verkligen masa sig iväg när det inte riktigt känns hundra. Nu har jag lite pepptalk åt dem som det berör:



1. Ångrar man någonsin att man gett sig iväg på en träning? Nej! Så iväg!

2. Sätt upp ett mål. Det kan vara:

- att träna X antal gånger i veckan
- att delta i en tävling (Bastucupen och Korsholmlöparen drar igång!)
- att gå upp/ner i vikt
- att klara en viss sträcka på en viss tid
- ett specifikt mål för en eller flera styrkeövningar


Bestäm dig. Fundera vad som krävs för att du ska nå ditt mål och SKRIV NER det eller berätta för någon annan.

3. Att märka resultat är den största moroten.

Därför kan du skriva ner tider/upprepningar/vikter så att du lätt kan följa med hur bra du blivit.

4. Utnyttja tiden!

-Spring istället för att promenera
- Gör konditionsinriktad styrketräning med många repetitioner och våga köra hopp. 20-30min höintensiv konditionscirkel ger mycket mera än 1h i gymmet där man lyfter stången 5 ggr och vilar 5minuter. (Såvida du inte vill utveckla stora och ofta ofunktionella muskler förstås.)
- Cykla till jobbet
- Gör bicepscurl med matkassarna (näe, nu skämtar jag lite..)
- Stig upp före resten av familjen på helgen och spring en morgonlänk före frukost. Bästa starten på dagen!

5. Ta med en kompis. Bestäm er på förhand så kan ingen dra sig ur.


6. Det ska inte vara invecklat att träna!

- Träna ute och träna hemma, gymmet i sig gör dej inte bättre.
(Träffade igår en dam som åkte 35km i bil till styrkesalen där hon mest gick på löpbandet. Ute strålade solen.)
- Låter styrkeövningarnas namn eller intervallerna som rena grekiskan? Strunta i "nymodigheterna", och gör vanliga hederliga magisar, räckuppdragningar, armpressar, eller spring flera varv uppför en backe (=backintervaller)

7. Belöna dig själv med nya träningskläder lite då och då! Märkeskläder är överskattade, H&M och Lidl går minst lika bra. Huvudsaken är att du själv tycker du är fin!

Lycka till med träningen!
Och framförallt, ta fasta på det som är positivt.
Ta inte motgångar som ett nederlag och som en orsak till att strunta i allt.
Märker du att du inte pallar 5 träningar i veckan, kör 4. 4 är otroligt mycket bättre än noll!

onsdag 22 april 2015

Intervaller

I morse tog jag mig själv i kragen och sprang ett hårdare löppass. Jag har en runda jag har löpt här under flera år som tar 10-15 minuter beroende på om man maxar eller degar. Tre varv runt den löpte jag och försökte hålla samma tempo (läs: förbättra varvtiderna). Jag var väldigt orolig innan att jag hade blivit alltför bekväm under de senaste tre veckorna då jag bara lattjat runt, och att jag inte skulle klara av att motivera mig.

Som tur är var både kroppen och knoppen på g! Jag sprang samma varvtider som i höstas, vilket är rätt bra med tanke på att löpträningen nyss startat, dessutom var jag ju i kanonform i höstas. Men, pulsen var rätt mycket högre! Det blev nästan ett maxpass och jag har mått dåligt hela dagen, inte för att jag tog ut mej alldeles fruktansvärt utan snarare för att jag var ovan. Himla skönt är det att vara tillbaka i rutinerna, även om jag inte tänkt göra någon alldeles brutal säsongsinledning sett i träningstimmar.



tisdag 21 april 2015

Tackinlägg Nr. 2

Här kommer en liten fortsättningen på de som jag tycker att jag är skyldiga ett tack.

Sportia Mattsson har hjälpt mig på många olika vis under åren. Allt från kontakter, bra betjäning, expertis, och rabatt på utrustning (känns som att de oftast går på minus då de gör affärer med mig). Dessutom har jag fått sommarjobba där och då nästan helt på idrottens villkor, jag fick ha väldigt flexibla arbetstider. Jag kommer att fortsätta handla min idrottsutrustning där och jag rekommenderar er andra att också göra det :)

Mommo och Moffa är också värda att nämna i detta sammanhang. De följt med på tävlingar riket runt och även de gånger jag fått representera Finland utomlands. De har också alltid stött oss i våra beslut att satsa lite mera. Mommos egenodlade grönsaker och rotsaker, samt havtornsbären från deras villa har säkert också bidragit till att vi hållits extra friska!

FSS och dess verksamhet saknar motsvarighet i skidfinland, förutom landslaget då! Som 16-20 åring fick jag möjligheten att ta del av deras lägerverksamhet i juniorgruppen. Förutom att vi hade bra och tunga läger utspridda i Sverige och Finland så hade vi också otroligt kul på lägren. Vi har också alltid haft möjligheten till vallarservice på de viktigaste tävlingarna. Varje år får man höra hur lyckligt lottade vi är som har denna fina verksamhet bakom oss, vilket är sant! Senaste exemplet jag har är från Scandinaviska cupen i Estland detta år då Ari Luusua från Rovaniemi sa att han tycker vi har så bra lägerprogramm och det verkar som att vi (FSS:are) har det så roligt tillsammans att han skulle kunna tänka sig att byta till en FSS-förening för att få ta del av det.


måndag 20 april 2015

Fisktips!

 
 
 
 
Här kommer lite fisktips:
 
 
1. Sardiner i olja eller tomatsås (för den som tål tomat...)
 
Hundra gånger godare än tonfisk och nyttigare också för den delen.
På Citymarket får du dem för 1euro styck (om du köper två förpackningar).
Dessa överkonsumerar jag rejält då jag inte äter mjölkbaserade produkter, såsom kvarg och grynost, till mellis.
 
(Och tro nu inte att jag bara äter proteinbaserade mellanmål. Måste bara förtydliga för er som inte känner till mina matvanor)
 
Tips:
- Blanda i en kall matigare sallad med pasta, bovete, quinoa, kall potatis eller vad du nu gillar!
- Ät som mellanmål på en smörgås, riskaka eller fröknäcke tillsammans med något som knastrar. Som gurka eller salladsblad!
 
 

 
2. Strömming
 
Mera strömming åt folket!
Strömming är nyttig, lätt, billig och proteinrik kost.
Det verkar ändå som att många glömt bort att den existerar.
Vanligtvis ligger väl den kring 6 euro per kilo, vilket inte alls är dyrt, har man tur kan det vara nere mot 4-5euro. Dessutom får man ju köpa precis så mycket man vill, den finns ju i fiskdisken.
 
Tillagningstips:
- Har du gott om tid och bra fläkt: panera, krydda, stek och piffa till dem med lite dill!
 
- Är du lat, som jag: Sätt filéerna i en skål, krydda med örter, Herbamare eller fiskkrydda.
                                  Placera filéerna på ett bakplåtspapper på en plåt
                                  Sätt in i ugnen på 250 grader i 5 minuter.
                                    Snabbt och enkelt och minimerad fisklukt!
 
 
SÅ, fisk behöver inte vara dyrt och inte heller krångligt att tillaga.
Egentligen tycker jag inte att fisk är dyrt alls, ifall man köper den vid rätt tillfälle (och hamstrar!)
Jag menar, kilopriset på lax kan ofta vara billigare än kilopriser på maletkött!
 
  
 
 Hälsningar från en kutulskuttar me fjälle på maga 
 
 
 
 
 

söndag 19 april 2015

Nytt träningsår, ny smärta!

Hej!

Gårdagens grill/chill/bastukväll med skidåkar- och exskidåkargänget var den roligaste på länge! Vi lyckades klämma in 13 personer i en och samma badtunna. He va trangt! Synd att Malin låg hemma i spysjuka och att Johanna och Andrea var upptagna, annars hade det varit en klar tiopoängare. Än en gång kan jag konstatera att jag skaffat mig underbara vänner i skidspåret. Tänk, utan skidåkningen hade jag knappast träffat nån av dessa typer, än mindre spenderat så mycket tid tillsammans på plågsamma och mindre plågsamma event. Tack till alla som var med, vi återkommer!

I morgon startar en ny träningssäsong. Den inleds med träningsvärk tror jag, gårdagens armpass tog helt kol på mig! Ska nog ta och summera säsongen, men det får bli lite senare.
Veckans planer, exklusive träning, är följande:

Måndag: skola 9-16
Tisdag: skola 13-14
Onsdag: skola 10-15
Torsdag: ledig
Fredag: Utvärdering av säsongen med Rolle
Lördag: Ekorosk?
Söndag: ?

+ egna träningar och Akademiträningar, som drar igång igen.

(Jag är lite kluven till det här att skriva ut mitt träningsprogram. På ett sätt vill jag göra det, för skriver jag bara om allt annat så verkar det ju som att jag är värsta turisten. Men samtidigt har jag inget behov av att skrika: heey, såhär mycket/hårt/lätt/korkat tränar jag. Jag tränar ju inte för att få "likes", dessutom är det ju lite privat..Hellre skriver jag exempel på olika typer av träningar. Vad tycker ni? Vore det intressant att läsa träningsprogram eller klarar ni er utan? )

P.s. Nu är Emma&Johanna-eran slut. Åtminstone tillfälligt eftersom min kämppis har åkt hem på riktigt. Åh, jag blir så sentimental nu att jag måste sluta skriva..

fredag 17 april 2015

Skogslänk, biblioteksbesök och en zoologisk runda!

Gokväll!

Jag har haft en rätt bra dag hittills.
I morse tog jag en längre länk i skogen, så skönt!

När Otto kom hem från skolan stack vi till vår favoritbyggnad, biblioteket. 
Vi var borta i 2h!
Jag kan bara inte sluta fascineras av böcker. Åh, man skulle ju vilja läsa ALLT! Plöjde igenom böcker som handlade om att sova bättre, om att vika servetter, duka bordet, mental träning, svenska språket, hundar, GI-metoden... Men lånade bara hem Usain Bolts självbiografi. Ska försöka motivera mig själv att studera färdigt för denna termin och se nästa bibba-besök som en belöning. Risken blir ju annars att jag läser lite fel sorts böcker...

Men helt ärligt - vem ger ut en bok om att vika servetter? Jovisst, den var bra, men i alla fall.

På kvällen cyklade vi till Idas och småkusin Jockis "djurpark" några kilometer härifrån. Där doftade det hö och jag blev plötsligt sugen på att starta en egen bondgård. Kunde ju i och för dig börja med att försöka hålla mina krukväxter vid liv.
Jag kände mig som en riktig stadsbo, shit vad stora tupparna var!
Mamma och Cindy. Precis samma ras som våran dog!

Bää



Ida och Jocki har hund, hästar, får, hönor, tuppar och kaniner (en bamsekanin!). De är verkligen duktiga och händiga typer, som inte är rädd för att jobba!

Imorgon blir en rolig dag. På morgonen ska jag jobba vidare på mitt projekt "starkare armar" och på kvällen ska vi ha grill- och bastukväll med skidåkargänget i Vasa. Superskoj!

Trevlig helg till alla!

torsdag 16 april 2015

Ledig dag

Tjenixen.

Inledde dagen kl. 8 med att i två timmar städa huset här i Larsmo. Hade inte tänkt att det skulle bli så omfattande, men det blir lätt så om man är en allt-eller-inget typ.

Efteråt brummade jag iväg till farmor. Vi tog en promenad, åt lunch och hade det trevligt!

Sedan dess har jag städat lite till, gjort alla skolarbeten  som går att göra och skrivit lite brev till sponsorer. Mina texter på finska blir alltid lika... unika!

Nu blir det att göra klart middagen så att vi får en trevlig kväll här (alla kommer hem!)
En hungrig Sjölund är ju som bekant ingen glad Sjölund!

Ha det bra!

onsdag 15 april 2015

Tack-inlägg nr.1

Tänkte komma med ett tack-inlägg till de som hjälpt mig extra mycket med skidåkningen under åren. Jag tar er i kronologisk ordning.

Först kommer de som även har varit de absolut viktigaste, föräldrarna. Pappa har också vallat skidorna under alla år, vet inte hur många veckor han har tillbringat böjd över vallarställningen. Då jag var junior körde de runt mig till alla träningar och tävlingar året runt. Det har aldrig varit fråga om att få skjuts eller ej, de har nog alltid ställt upp. Jag minns endast en gång då pappa var lite skeptisk att komma med på tävling. Det var herr-FM i sprint 2008 i Vanda. Jag hade varit sjuk en vecka innan men Rolle tyckte att det skulle vara bra att delta för att få rutin, det fanns ju också goda chanser att ta sig vidare från kvalet. Då frågade pappa ifall jag nog hunnit repa mig tillräckligt efter förkylningen så att jag kan prestera på topp för annars kan vi nog hoppa över den resan. Jag var ju ändå bara 18 år och även ett panglopp skulle kanske inte ha räckt till för att ta sig vidare från kvalet. Det slutade med att jag sa att jag nog kände mig återställd (vilket jag gjorde) och vi åkte dit. Jag tror jag blev 55:e. Nåväl, jag kommer nog ihåg vad ni gjort och skall minnas det ifall jag själv blir förälder någon dag. Skidåkning är tyvärr en idrott som är väldigt svårt att utöva om föräldrarna inte är villiga att sätta ner en stor del av deras egen fritid!

Av de övriga familjemedlemmarna är det naturligtvis Emma som jag haft mest att göra med. Jag tycker att det varit kul och mentalt skönt att jag haft sällskap, speciellt på varje tävlingsresa. Fast det kanske inte blivit kommunicerat så himla mycket i själva bilen så har vi nog haft många roliga stunder i samband med hotellövernattningarna.

Min förra förening IF Brahe har gjort väldigt mycket för mig. På deras träningar lärda jag mig skida och ett speciellt tack vill jag rikta till Carita Sundqvist. Hon drog enormt kvalitativa och tunga träningar åt oss redan som 12-åringar. Vi hade ALDRIG någon träning där man efteråt skulle ha känt sig halvtrött, utan allt skulle ges varje träning. Förutom långlänkarna då, de fick gå riktigt sakta. Bättre tränare skulle jag inte ha kunnat önska mig.

Även Åsa Wargh har lärt mig mycket. Hon var min första tränare och hon lärde mig att föra träningsdagbok och orsakerna till varför man tränar det man gör. Även hon var noga med att träningarna inte skulle vara någon barnlek. Usch jag minns ännu det hemska testet vi hade varje månad under sommaren och hösten. Först ett styrketest där man i varje övning (dippi, armhävning, fällkniv och en ryggövning) skulle göra så många upprepningar man orkade under 1 minut. Sedan vilade man i 1 minut, detta gjorde man tre gånger. Efter detta då man kände sig som en svälld och öm varböld så sprang vi direkt ett två kilometers terrängtest. Jag minns att jag var nervös en dag på förhand men efteråt var det alltid toppen, speciellt om det gått bra.

För att detta inte skall bli ett alltför långt inlägg så väljer jag att dela upp det i flera. Nästa kommer nog tidigast måndag för nu har jag mycket program fram till söndag. Imorgon kväll åker jag hem till Larsmo på en snabbvisit för att städa och tvätta bilen, samt byta däck. Detta kombineras med en dag i slakthallen på fredag. På fredag kväll är det dags för den årliga säsongsavslutningen med min barndomsvän Vikke. Vi brukar ha en bastu- och middagsfest varje vår då skid- och ishockeysäsongen tagit slut. Det blir toppen :)

Hörs!

måndag 13 april 2015

Lite väderprognos...

Ja, jag och mitt otursförföljda gäng hade ju egentligen åkt till Turkiet igår.
Enligt min kusin Johanna, som har följt med vädret i Turkiet en längre tid, har det varit rätt dåligt väder där. Ända tills igår. Nu har de lovat en stor sol och 21-24 grader varje dag på tiodygnsprognosen. . Kolla här. Vadå typiskt?

Detta är det närmaste jag kommer Antalya i vår, men den som väntar på nåt gott... :D
Grillen i Kokkola

Att fortsätta satsa utan brorsan

Jag lovade er ett inlägg om mina tankar kring det att Oskar inte kommer att tävla nästa år. Här är det!


Som ni säkert anar visste jag om hans beslut innan han gjorde det offentligt, redan i början av mars. Dessutom hade han ju inför säsongen sagt hur han tänker, att han siktar två år i taget och verkligen vill känna att han kan utvecklas om han ska fortsätta elitsatsa. Så på så sätt har jag kunna ställa in mig på det en längre tid.

Tja, vad ska jag skriva. Vi två har haft väldigt olika "karriärer". Oskar har varit i landstoppen ända sedan han var liten, medan jag gnetat på någonstans vid mittenstrecket. Jag placerade mig mellan 55-26 på Hopeasompa medan han alltid var med tio bästa. Sådär gradvis, efter många upp- och nerförsbackar, har jag ändå utvecklats rätt bra på senare år och jag tror och vet att jag ännu inte nått min bästa nivå. Men om man varit bäst i landet redan som 16-åring så förstår jag att man ser lite annorlunda på idrottandet. Då har man redan från början en strävan mot den absoluta toppen, och det är kanske mer knäckande att inte nå dit om man redan från början bestämt sig, jämfört med att stegvis inse att man blir bättre än vad man vågat tro på. Så jag förstår hans beslut och stöder honom helt. Samtidigt vill en egoistisk del av mig att han ska fortsätta, det måste jag erkänna. För att det är roligare. Enklare. Som vanligt.

 Men när jag vänder på det, finns det ju många positiva saker. På flera områden blir det inte så stora förändringar. För det första har jag ju tränat rätt mycket ensam när han bott i Vasa på sommaren, så det kan jag fixa. För det andra, har jag ju kvar hela stödnätverket med M&P, andra träningskompisar, förening, sponsorer, idrottsakademi, FSS, VRIA... För det tredje så har ju brorsan inte dött. Hans älsklingsträning parstakning råkar vara en av mina snark-träningar, så ni kan ju gissa att jag kommer att utnyttja det! Han är ju så medgörlig att jag får säkert tvingat honom att åka i mitt tempo. Så DET är ju en fördel! När han heller inte har nåt strikt träningsprogram kan jag ju tvinga med honom på det ena och det andra, det funkade ju inte tidigare. Känner mig som Gestapo!

 De saker som kommer att vara svårare/annorlunda/jobbigare är att åka på läger. Vi brukar bara ta fram kalendern, se när vi har passligt att åka, packa bilen och brumma iväg. Ofta har vi liknande program och trots att det alltid är roligt att ha andra kompisar med sig går det bra att vara på "tumis" också. En sak som gör det enkelt är kommunikationen. Man märker när den andra är sur och frågar: "va pryttar tu åt?" Man märker när den andra är hungrig och ger bort halva energistången. Likadant är det när man ska göra eller handla mat:  vi vet exakt vad den andra tycker om och hur vi vill ha saker och ting. Inget "knidande" med maten, utan bra råvaror och stora portioner. Jag vill ha kanel, han sweetchili sås. 10 minuter från det att vi kommer in genom dörren är kastrullen på bordet och vi har kanske sagt 3 meningar på var. Det går ingen onödig energi på att försöka säga inlindade saker eller på att hålla saker man irriterar sig på för sig själv. Samma typ av humor har vi också...

En annan sak som är bra när vi är på läger är att det inte finns någon form av konkurrans. Hur bra kompis jag än är med mina skidflickor så är det en individuell sport, och en liten gnutta tävlingsinstinkt finns alltid. Och det ska det ju finnas, då kan man ju utvecklas tillsammans! Men ibland måste man få ha en paus från det och bara fokusera på sig själv, sina styrkor och svagheter. Tävla med sig själv helt enkelt. Och då är det bra att träna med killar! Så utmaningen nästa år är väl främst att få smidigt ordnade egna läger, men det borde inte bli något problem. Och det känner jag mig tacksam för!

En annan sak som kommer att vara annorlunda är tävlingsresorna. Att gå igenom banorna, diskutera taktik och sånt brukar vara givande, och inte minst allt från att hitta en udda restaurang till att fisa på rummet brukar vara rätt kul. Men året då jag var sista året i juniorklassen och Oskar i militären var det ju ungefär samma sak. Som tur är har jag pappa med mig, han är också bra på att analysera banor och brukar ofta ha med sig skidutrustningen. Fisa kan han också. Nemen, nu barkar det av. Dessutom är det ju fler senioråkare i Minken än det var i Brahe under mitt sista juniorår, så jag tror nog att tävlingsresorna kan bli bra i alla fall!

 De senaste veckorna har ärligt sagt varit en känslostorm, inte bara på grund av det här. Delvis berodde det på att jag var helt utpumpad mentalt och fysiskt efter den gångna säsongen, har inte varit med om nåt liknande. Det var många intryck att smälta på en och samma gång. Det kändes som att jag ville göra något annorlunda inför nästa år för att inte bara falla tillbaka i gamla tankemönster och fokusera på hur det brukar vara. För nästa säsong kommer ju, hur man än ser det, inte att vara någon annan lik med tanke på Oskars val. Så det är inte som det brukar vara, hur jag än försöker. Då är det lika bra att gör något helt annorlunda, så att man inte kan jämföra alls. Så, nu har jag något häftigt och rätt otippat på lur inför nästa läsår... Det är inte riktigt spikat än, det beror lite på Andrea. Hoppas att vi skulle få övertalat Maria också! Cliffhanger 2.0.


Avslutningsvis kan ju erkänna att jag aldrig hade åkt skidor om det inte brorsan varit så sporttokig. Och jag hade definitivt inte varit där jag är idag. Jag hade nog säkert varit med i Greenpeace och aktat mig för att svettas. Men samtidigt är jag säker på att utan skidåkningen hade vi inte haft den relation vi har idag. Och det är värt mer än vilka medaljer som helst!

Men slutet på en sak är alltid början på något nytt. Nu siktar jag vidare mot nya höjder med en minst lika bra stödpatrull i bakgrunden!













söndag 12 april 2015

Summering av veckan på Lady Club and Spa

Om någon mot förmodan har missat det, så kan jag än en gång informera om att jag haft en prova-på vecka på Vasa Sports Club denna vecka, tack vare min kära vän Anna. Gymmet består av två delar, en del på Brändö och en annan del här inne stan (bara för kvinnor/tjejer/ladies). Lat som jag är har jag valt att bara gå på damgymmet eftersom det ligger några kvarter härifrån.

Förutom två egna löplänkar utomhus (blä för löpmatta) i lufsfart har jag varit på 14 ledda gympass under veckan. Vilket låter aningen brutalare än det var eftersom jag körde ganska många lugna pass och ganska många dubbelpass. Jag är ju lite snål med att skriva ner träningstimmar, så slutligen skrev jag bara in 8,5h i träningsdagboken + löpningen... Kanske man kan kalla resten för aktiv vila? Skitsamma förresten, upplevelsen och utförandet är det viktiga, inte dokumentationen.
 Har testat följande:

Bodybalance
Vinyasa Flow Yoga
Fitball
Core
SH´BAM
Spinning
Kehonhuolto
Venyttely
RPV (Reisi, pakara, vatsa tror jag det står för)
Ladymix (shit vad jag sänkte passets medelålder)
Fysiobody
TBC (inte tuberkulos utan lite hoppande på stepbräde och en massa baklårsövningar)
Massagestol, X antal minuter

Alla pass var väldigt bra på sitt sätt.
Speciellt gillade jag Core-passet för att det gjorde så ont.
Min lata sida tyckte bäst om Bodybalance och Yoga, då var jag verkligen "här och nu".
SH´BAM, som är olika dansstilar till 12 hitlåtar, var absolut roligast. Lite knepigt första gången med koreografin men när man väl hängde med var det så KUL!
Såhär vig har jag blivit!
 
 
 
Så tio binnikemaskar av tio möjliga för denna vecka. Har fått upp rörligheten i överkroppen rejält, lärt mig lite bättre aningsteknik och använt kroppen otroligt mångsidigt jämfört med en vanlig träningsvecka. Dessutom har jag fått tips på nya styrke- och rörlighetsövningar. Enda minuset är att min rumpa har gjort ont ända sedan i tisdags och att mina magmuskler nästan har domnat bort. För också alla lugna pass innehåller magträning i någon form. Hoppas på en grym superkompensation!

Nästa vecka har jag bara en egen lektion och därefter åker jag hem för att jobba lite. Jag kan nästan räkna återstående skoldagar på händerna, men då tillkommer ju eget arbete, som till exempel en fjuttig gradu. (Den är fjuttig, helt ärligt. inte ett  livsprojekt som många tycks tro. Bestäm dig, läs lite, skriv lite och pang). Hade jag haft samma schema som klasskamraterna hade jag i princip varit gradu-ledig sedan mitten av februari, men jag har ju lite annan ordningsföljd på mina kurser så därför har jag lite "mera" just nu.

Nästa vecka blir annars den sista veckan med spontan träning. Undrar vad jag ska hitta på? Kanske jag följer med mamma till studio Z, som hon tjatat om hela vintern! Mina ben kommer att ha kronisk träningsvärk!


lördag 11 april 2015

Lyckad familjemiddag

Tjenixen.
Min helg har varit superb hittills.
Manda anlände på fredag eftermiddag och efter träningen snurrade vi av och an runt halva stan för att fixa ingredienserna till dagens middag. Vi besökte 5 olika butiker och hade ändå glömt en sak!!

På kvällen kom Jenni och Oskar hit flr att hjälpa till med efterrätten, brownies. Vi testade ett nytt recept med dadlar och svarta bönor som huvudingredienser. Det låter äckligt, jag vet, men det var löjligt gott. Konsistensen var alldeles perfekt!
Det blev krig om vem som skulle slicka ur skålen, hehe


Jag var tvungen att fotografera alla vackra färger!
Ingredienserna till browniekakan

Slurp!


Idag, lördag, inleddes dagen med träning. Därefter strosade vi omkring på stan i det härliga vårvädret. Synd att jag redan har röstat för på torget hittade jag en ny kandidat. Mam nr 74.

Vid Indiska hittade jag denna hatt. Hade den varit linfärgad hade jag köpt den medsamma. Egentligen hade jag ju åkt till Turkiet i morgon, så en solhatt som tröstepris vore inte så illa.

Eftermiddagen bestod av matlagning, som tur är hjälpte Jenni och Oskar till annars hade vi nog inte varit klara än! Mamma, pappa och Otto fick ändå vänta en stund innan de va klart (samna sak varje gång jag kockar).

Ännu en nackdel med att Johanna tagit hem en del grejer är att min servis inte räcker till 7 personer. Otto fick alltså välja mellan megasalladsgaffeln och lillapickgaffeln. Han tog den stora, hihi.

Förrätten var grekiska piroger, tyvärr har jag ingen bild för vårt fokus låg på själva ätandet!
Varmrätten: kycklinggryta med örter med ugnsrotsaker. 

Efterärrätten var brownie med kokosgrädde och hallon. 
Den inkasserade 9,5 av 10 poäng av kräsne matrecensent Otto Valdemar Sjölund!


Vi testade också provbrillorna jag hade beställt från Favoptic. De son Oskar har på sig är mina favoriter. Tror ändå att glasögonköpet får vänta lite...


Nu åkte alla hem så plötsligt blev det tomt här. Jätterolig kväll hade vi. Och jädrans god mat, om jag får säga det själv.
Resten av kvällen såg kag på film och bloggade i pausen. Effektivt!

Morgondagen kör jag på känsla. Ska pallra mig iväg till gymmet nåt varv å kanske ta en morgonlänk. Beroende på hur mina baklår känns, de dog idag!

Ha de bra!



fredag 10 april 2015

Planer inför helgen

Hejsan!

Känner på mig att denna helg blir rätt så rolig!

På eftermiddagen kommer Amanda hit eftersom vi ska förbereda lite inför vår middag på lördag. Vi bjuder nämligen Oskar och Jenni på mat som tack för den otroligt smarriga raw food-kvällen i januari. Dessutom har vi bjudit in hundklubben, det vill säga mamma, pappa och Otto. En trerätters är planerad, men det kan hända att det blir ett besök vid Hesburger om allt bränner fast ;)

Annars ska jag fortsätta att testa nya pass vid Lady Club and Spa och Sports Club, förhandsrösta och städa i helgen! Och göra nåt spontant.

Jag vet att många säkert är intresserade av vad jag känner och tänker då Oskar inte kommer att tävla nästa år. Var inte oroliga, det kommer nog ett inlägg om det så småningom! Under tiden ni väntar på det kanske ni kunde ta tummen ur arslet och skriva en rad eller två på min brorsas inlägg, eller kontakta honom privat. Jag vet att ni är MÅNGA läsare därute och har ni inte gett respons förr kanske det vore läge för det! TYCKER JAG. Vad tycker ni?

Men det är bara min åsikt, han inte frågat vad han tycker och jag vet ju heller inte hur ofta hans mobil plingat till under de senaste dagarna ;)

Ha en bra helg!

torsdag 9 april 2015

Vår hund!


Här är en bild på valpen som blir vår på morsdag, det är en Shetlands Sheepdog.
Jag har alltid tyckt att folk som sätter upp 26886 bilder på sina husdjur är lite småtöntiga. Särskilt om man fotat från 30 olika vinklar. Men nu kanske jag är fast i träsket själv!


onsdag 8 april 2015

Min dag i siffror

45min spinning +15min löp
1h degning
5h skola
10 min vid Claes Ohlson
20min cykling fullfart till Gamla Vasa
30min behandling
35min cykling hem, MOTVIND
30 min core (bålstabilitet)
55min bodybalance

Är dagens saldo!
Jädrar hörni vad uttöjd jag känner mig. Får se efter så jag inte blir överrörlig!
Testade idag på en ny behandling. Den har inget med idrott att göra, men jag tror jag berättar mera när jag fått flera behandlingar! Spännande blir det i alla fall.. Vilken cliffhanger hörni, jag börjar få kläm på dehär bloggandet ;)

Imorgon blir det tre pass på gymmet (låter mera än vad det är) ;)

Tack och hej!

Under min skidkarriär har jag jag alltid satt upp målsättningar några år framåt. Då orkar man göra det hårda jobbet även fast det kommer sämre och tyngre perioder, för man har något större i sikte längre fram. Annars är risken att man efter varje större motgång ifrågasätter varför man håller på och om man borde sluta.

Då jag gick sista året i Vörå idrottsgymnasium var jag motiverad och trodde stenhårt på att jag kunde ta mig till den internationella eliten i klassisk sprint. Jag bestämde mig då för att inte ta militäråret så allvarligt resultatmässigt och sedan satsa hårt två år på skidandet. Hårt, men i dagens läge vill jag ändå inte påstå att det var 100 % för jag valde ändå att studera vid sidan om. Jag tycker det är väldigt sällan som studierna har stört min skidsatsning men nog har det ju hänt sig ett par gånger att jag inte haft möjligheten att åka upp till Lappland och söka snö då det varit dåliga förhållanden här i Vasa.

Då de två åren hade gått var jag inte nöjd med min utveckling. Jag kände på mig och trodde ändå att jag hade mer att ge, så jag valde att ytterligare satsa i två år framåt, fortfarande med lite studier i bakgrunden. Jag saknade ändå ett stafettlag att skida med, speciellt eftersom det finns väldigt många stafetter i Suomen cup tävlingsprogrammet. Eftersom IF Minken var den förening i närheten med störst bredd bland seniorer så valde jag (och syrran) att fråga om vi fick komma dit, vilket vi fick!

Följande säsong utvecklades jag som skidåkare, både på sprint och normaldistanser. Fram till födelsedagen i slutet av januari radade jag upp bra prestationer. Den som jag är mest nöjd över var nog Suomen cup helgen i Vuokatti då jag blev 8:e i sprinten och växlade som 7:e på startsträckan i skatestafetten dagen efter. På senvintern och våren dalade formen och jag gjorde egentligen inga riktigt bra lopp mera.

Inför denna säsong ville jag specialisera mig lite på klassisk sprint, vi körde mera parstakning och löpträningar med kortare och hårdare fart än tidigare somrar. Jag var halvseg och trött hela sommaren men mot hösten började känna mig bättre. Jag gjorde personbästa på både parstakningstestet i botniahallen och 3000m löpning där jag fick tiden 9,44. Den var jag nöjd med för jag har ju inte visat mig som någon stark löpare sedan jag årskurs 9 gick upp 9 kg och hälsosystern sa att jag höll på att bli lätt överviktig. Ögat i röven är vad jag skulle säga att hon hade ;) Nåjaa, hur som helst gick försäsongen riktigt bra. Jag gick vidare från kvalet i Olos för första gången och knep en plats i den nationella gruppen till världscupen i Ruka. Helgen efter i Rovaniemi gjorde jag min bästa 15 km klassisk tävling och blev 31:a, 2,33 till Iivo Niskanen. Då var jag nöjd och överraskad av mig själv! I Ruka blev det ingen fullträff och då hittar man sig långt nere i resultatlistan.

Efter det satte jag Skandinaviska cupen i Falun som nästa höjdpunkt. Där fanns alla bra sprintrar norr om Polen förutom en handfull som var på Touren. Där gjorde jag en lite sämre tävling och blev 69:e, inte alls vad jag hade siktat på. FM i Jämijärvi blev nästa tävling jag siktade in mig på och där gick det ganska bra, men kom inte vidare från kvartsfinal och slutade som 14:e. Resten av säsongen har jag haft varierande resultat men höjdpunkten var definitivt stafetten i Pyhäjärvi. Sprinten dagen före där jag blev 10:e är jag också nöjd med men stafetten var mycket roligare. Som prestation var det inget utomordentligt men så jäkla kul att få fajtas i täten hela vägen. FM-helgen i Ruka gick bra på fredag i parsprinten men sedan på lördagens stafett så var det nog tur att jag var i andra laget, Det kändes trögt redan efter ett par km och lättare blev det inte förrän jag växlade över åt Jonathan.


Så nu är då frågan, vad skal jag göra nu då dessa två år gått? Beslutet har varit överraskande enkelt. Min utveckling under senioråren har inte varit det jag hoppats på och haft som målsättning. Jag var redan som 20-åring flera gånger kring 10:e finländare i klassisk sprint och det har jag nu varit i fem år efteråt också. Jag hade som krav då jag inledde denna säsong att jag skulle närma mig nationella toppen ordentligt och kunna ta mig till någon A-final.

Jag bestämde efter Jämi-FM att det här blev det mitt sista år som satsande skidåkare. I slutet av januari sökte jag även in till Aalto universitetet i Esbo till nästa höst. Det skulle ha varit magisterprogrammet i elteknik, samma ämne som jag läser här i Vasa. Det skulle ha varit kul och spännande att få tillbringa två år där och se hur saker fungerar i huvudstadsregionen. Igår kom resultaten och jag fick tyvärr min ansökan avslagen. Det var en liten besvikelse för ärligt talat hade jag nog trott att jag skulle slippa in. Antagningen baserade sig på studieresultat, publikationer och arbetserfarenhet. De två sistnämnda hade jag nog inga fördelar av! :) Men ganska snabbt försvann nog besvikelsen och jag insåg att det fanns mycket att glädjas över och att se fram emot. Jag har ju redan en studieplats och med tanke på kärleksförhållandet så var detta bättre än bra, man vet inte om det skulle ha klarat av 2 år av distans. Samtidigt som jag fick resultatet var jag också på arbetsintervju till Westenergy och det sommarjobbet fick jag! Jag börjar 5 maj och jobbar troligtvis hela sommaren.

Det här känns som en perfekt tidpunkt att byta sida i livet. Jag vill nu sätta tid och energi på något annat än träning två gånger per dag, Jag skulle vilja ha mera lön för mödan, bättre resultat helt enkelt! Så de kommande månaderna kommer jag att njuta av livet och försöka hitta vad det är jag vill göra på min fritid förutom att studera. Jag hade nog inte trott att det skulle kännas så här bra att sluta men det hinner ju säkert ändras ännu. Kanske jag nästa vinter ändå märker att jag inte kan hålla mig utanför skidspåret, men då är det ju i bara att delta isåfall :) Men nu har jag inte alls satt upp några tävlingsplaner eller dylikt inför kommande år för det skulle bara vara knäckande ifall det kommer en till lika dålig vinter. Men vi ska hoppas det kommer en riktig vinter till näst så att ingen behöver resa landet runt för att hitta snö.

Jag ångar inte set minsta att jag har satsat ända till nu. Jag har fått uppleva så många olika känslor under åren.Jag har ibland känt mig som världens sämsta och ibland som världens kung, oftast som något där emellan. Jag har fått många kamrater för livet och de kommer jag nog att försöka fortsätta vara kamrat med också. Alla lägerminnen och träningsminnen är också något som kommer att finnas kvar ända in på bädden.

Skulle nog kunna fortsätta skrivandet men nu tar hungern över. Nu är det iaf. sagt och nu vet ni! Tack alla för ert stöd! Det är så många så att det inte är någon ide att räkna upp alla, ni vet vilka ni är! Vi fortsätter mot nya mål :)

PS. Måste fundera hur jag skall göra med bloggandet i fortsättningen. Jag är ju inte direkt förtjust i skrivande, men kanske man skulle orka trycka ner någon rad i veckan om vad som sker :)

tisdag 7 april 2015

YOGAGIRL

Som jag berättat tidigare testar jag på Sports Clubs gymutbud denna vecka.
Igår testade jag och Malin på yoga. Det var en positiv överraskning och jag kommer definitivt att delta flera gånger.

Idag deltog jag i Bodybalance som är en blandning av thai-chi och yoga (?). Jag stretchade ut muskler jag inte ens visste om att jag hade! Lite bålträning blev det också, men timmen är nog inget att skriva i träningsdagboken. Sista 10min låg vi under filtar och bara andades!

Efteråt hade jag tänkt gå (ligga) i solarium. Jag stod i kanske 3min och stirrade på maskinen, sen stack jag därifrån. Jag tyckte den såg skitläbbig ut och dessutom kändes den alldeles för varm. Kanske jag är extra känslig, men jag tyckte bara att hela maskinen signalerade cancer så jag satte mig i en massagestol istället. Riskfri behandling! Nu är jag uttöjd, avslappnad och blek :)

Imorgon inleder jag dagen med spinning 6.45. Bor ju hela 300m från gymmet så det finns inga ursäkter!

Matbud

Jag hade tänkt skriva ett längre inlägg idag men jag är utan dator ikväll så det blir förhoppningsvis imorgon! Den kommande veckan jobbar jag som matbud/röstbiträde några timmar på dagen vid sidan om skolan, det blir bra. Jag kör ut mat åt de som jobbar vid förhandsröstningen i Vasa och hoppar in vid behov. Ska försöka att inte äta upp allt :)

söndag 5 april 2015

Vårstädning och vårshopping

I torsdags rensade jag bort onödiga saker i Vasa och tog hem en hel billast. Som vanligt gick det inte så smidigt att plocka in grejerna i skåp och lådor. Det ena resulterar i det andra och slutligen blev det två köksskåp, en skrubb, hela pysselskåpet och en garderob som fick sig en städomgång. Lite som när man öppnar ett brev och ska slänga kuvertet i roskis och upptäcker att roskispåsen är full, för ut soporna, tar fram en ny påse, inser att alla påsar ligger huller om buller, börjar rensa upp, behöver en våt trasa för att göra rent skåpet med plastpåsar, upptäcker en udda strumpa på väg till städskåpet, börjar söka efter strumpans par som man vet att man såg någonstans nyss, inser att man har en massa udda strumpor, börjar para ihop hela familjens strumpor, städar strumplådorna, upptäcker en massa onödiga kläder, börjar rensa ur kläder till loppisinsamling, behöver flera kartonger, går ut i garaget, hittar inte lådorna någonstans men däremot en massa pantflaskor som man börjar samla, kör iväg och pantar, köper en ny diskborste, kommer hem och slänger bort den gamla diskborsten och inser att roskispåsen är borta!

Riktigt så illa gick det inte denna gång, men det var bra nära. Är inte alltid så sytematisk i det jag gör!
Hursomhelst så resulterade gårdagens städpass i en rejäl utrensning av pokaler. Helt ärligt, en pokal måste vara den fulaste inredningsdetaljen någonsin och är dammsamlare av högsta klass. För kanske 6 år sedan förde jag ut en hel "mammalåda" (ni vet, en sån man får babykläder i från staten) med prisgrunkor, och sedan dess har jag bara kastat in det mesta i skrubben. (Ojnej, nu i skrivande stund fick jag ett konstigt infall och öppnade en låda... Där ligger några jag glömt. Suck!)
Jag sparade nio stycken pokaler och de mest värdefulla medaljerna. Vad som är värdefullt är ju en ganska subjektiv sak. Exempelvis klarade jag inte av att slänga en ful grön sak som var min första pokal från Larsmo If:s terrängcup 1996. Jag kommer ihåg hur jag satt framför mitt lilla spegelbord och checkade in mina egna segergester. Undrar om man kan bli stoltare än så?

Det jag ville komma fram till är ifall man inte borde reformera praxisen vid prisutdelning?! Jag menar, något är ju fel när jag fått samlat på mig ca 300 pokaler/statyetter/jox under ca 15år. Så bra är jag ju inte!

  • Tänk om man istället för varje pokal hade fått 10 euro i ett kuvert... Då hade jag nog suttit i Thailand nu!
  • Eller om man hade fått nån Iittala skål, som man ofta får i friidrott. De fyller ju i alla fall en funktion!
  • Eller om man hade fått alla dessa grunkor när man var 4-12 år gammal och faktiskt uppskattade dem.
Men nix, i den åldern fick man alltid de minsta pokalerna och såg med stora (avundsjuka) ögon på segraren i herrklassen som fick en så stor buckla att hela ens gosedjursamling hade kunnat övernatta i den. Herrsegraren var säkert inte lika förtjust i sin glänsande mojäng, har man ju insett nu i efterhand.
Jag tror jag pratar för ganska många när jag önskar att man skulle svänga om prisborden på de lokala och nationella tävlingarna. Låt 8-12-åringarna få de största pokalerna/statyetterna och bespara oss äldre från dessa skrymmande föremål! En medalj på sin höjd... Då blir alla nöjda och glada. När det gäller motionslopp kan det vara bra att ha kvar pokalerna i vuxenklassen, för jag har märkt att många elitmotionärer uppskattar dem nästan lika mycket som juniorerna! :)
Hejdå, tror inte vi ses igen på MÅÅNGA år

Vad tycker ni annars om mina byxor? Jag tycker att de är rätt så fräna!
 



"Ska de häng såde i greine" frågade en typ...
 
Samma typ som i sin ungdom klädde sig såhär:

Modet, man blir ju aldrig riktigt klok på det.
 

lördag 4 april 2015

Snyggaste påskpyntet!

Eftersom vi spenderat nästan varje påsk i Lappland har vi inga speciella påsktraditioner här hemma, inte heller pyntar vi särskilt mycket. Men den här ängeln kommer alltid fram på påsk. Mamma tycker att hon blir så glad av den!
Har ni någonsin sett en såhär skabbig ängel? Den liknar grannen med stödkragen i Beck-filmerna. Made by Emma, 4år.






fredag 3 april 2015

I Vasa över påsk

Nu är jag hemma i Vasa där jag kommer att fira påsken. Jag har inga planer förutom den traditionella påskmiddagen med Jennis mamma och syskon på lördag.

Jag hade en otroligt kul vecka i Levi med pojkarna. Det enda som kunde ha varit bättre var vädret. Snö,snö och snö kom det! Som tur var behövde jag inte känna någon press att dra på mig skidorna för tävlingarna är slut för denna vinter. På onsdagen kände jag mig ändå redo för en parstakningsrunda, ca 13 km i tuff terräng blev det.

Tisdag blir en intressant dag för mig, den har ganska stor betydelse för hur min närmaste framtid ser ut! Det får ni veta mera om i nästa inlägg.

Glad påsk!

torsdag 2 april 2015

APRIL APRIL - INGEN MASK!




Jag har ingen binnikemask!
Tycker själv att mitt skämt var ganska fyndigt, speciellt det latinska namnet höjde trovärdigheten!
Lyckades bland annat lura pappa, Oskar, Malin och Charles! Misstänker nog att Mommo å gänget i Levistugan var nästintill lurade ända tills experten Linda ryckte in. Hon fyller ju på första april och har säkert utvecklat en rätt känslig skämtradar!

Det som förvånade mg (och gladde mig) var all omtanke som de lurade typerna visade, tack! (Charles, syrran berättade hur ledsen du var ;)) Och Oskar tyckte att det var skönt att jag äntligen hade fått ett svar på alla magrelaterade problem... Kanske jag har mask i alla fall :D Fast den dagen kommer ingen att tro mig längre!

Två blonda typer var svåra att lura: Amanda och Andrea. Nästa år, vänta bara!

Lyckades jag lura dig? Kryssa då i rutan "vilket äckligt recept".
Lyckades jag INTE lura dig? Kryssa då i rutan "träna mera!"

Rutorna finns längst ner där inlägget slutar!

Glad Påsk!!

onsdag 1 april 2015

Skit också

Kände mig lite trött och hängig igår, och i natt hade jag världens kramper i magen. När det bara blev värre släpade mig på något sätt till akuten, bor ju bara 500m från sjukhuset som tur är. Jag fick lite  smärtstillande och fick gå igenom en hel del undersökningar och en massa prover hit och dit. I bajsprovet hittade de ägg från binnikemask Taenia saginata! Hyy!!

Hur länge jag haft den (=dem) i magen kunde ingen svara på ännu. Blir att käka 10 dagar antibiotika nu. Inte precis vad jag hade tänkt göra på återhämtningsperioden, då tanken ju är att man ska vila upp sig, inte bryta ner sig. Men å andra sidan kan man väl inte få bättre tajming, hade ju ändå inte tänkt träna särskilt mycket.

Ganska ironiskt är det också, eftersom jag skämtat i sisådär 10 år om att jag har en binnikemask som gör att jag är hungrig jämt. Tur ändå att det inte var något värre, hann ju fundera att jag hade alla möjliga dödliga sjukdomar. B12-vitaminbrist hade masken också orsakat, vilket kunde förklara varför jag haft så svårt att få upp mitt hemoglobinvärde.

Nåja, det som inte dödar stärker... Jädrans mask.