fredag 30 januari 2015

IF MINKEN LEVERERAR!

Idag är jag en stolt "minkenit".

Eller vad tycker ni om dagens saldo:
  • Matu 1a!
  • Toni 4a!
  • Chrisse var 15e i kvalet och hade en imponerande fart i sin kvartsfinal. Det räckte tyvärr inte till semifinal men ändå var det ett toppenlopp!
  • Oskar 13e man! Också han laddade iväg med världens fart och den här gången hölls han på benen! En semifinalplats hade varit möjlig idag om allt hade klaffat :) Hursomhelst tycker jag att han ska vara nöjd även om jag vet att han är lite "harmad" över att det inte räckte till 3 lopp.
  • och det bästa till sist:
 I damernas A-final fanns hela silverlaget från OS i Sotchi, en världscupvinnare samt... ANDREA JULIN! Imponerande! Jag är så glad för hennes skull, särskilt när jag vet hur hennes träningssäsong har sett ut. Tänk att få vara kompis med en sån tjej! Och ännu bättre - föreningskompis! Ruka parsprint here we come!
Här kommer två pepp-bilder:
Dagens skiddrottning

Något suddig bild men textrutan säger allt! Detta är från Suomen cup i Ruka i fjol där Andrea och jag ledde efter två etapper. GISSA OM VI LÄNGTAR TILL FM I RUKA!!

Jag är rätt säker på att ikväll är det en härlig stämning på hotellet som min förening bor på, både bland aktiva och bland föräldrar!

  • Sedan har ju If Minken också mig, tjuren Ferdinand som trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt och bara lukta på blommorna! (Jag bara flabbade när jag läste igenom förra inlägget, jag lät precis som Ferdinand)
 
P.S. 10 av10 smurfar till Tage Ray som kommenterade dagens tävlingar. Sakligt, informativt och med glimten i ögat! Heja Tage!
 
Och en hälsning till mamma som tycker att jag uppvisar autistiska drag när jag bloggar i punktform. :)
 
Detta är nog mitt minst pedagogiska inlägg någonsin. //lääran

Till slut: propaganda
 

FM Sprint

Hej och hå! Idag var det dags för vinterns huvudtävling för min del, FM sprint i klassisk stil. Föret var utmanande för det snöade rejält innan start. Tidskörningen gick helt bra och där slutade jag som 13:e man. Sedan i kvartsfinalen körde jag på direkt från början för att slippa vidare på tid ifall jag inte skulle vara med de två bästa i heatet. Uppe på första backen kom Jauhojärvi om och jag hakade på honom ända tills vi svängde halvvägs. Där fick han och Korpela en liten lucka som jag inte fick täppt till fast jag verkligen försökte. Jag slutade tre i mitt heat och var 2 s för långsam för att gå vidare till semifinal. Jag hade som mål att vara bland de 8 bästa och därför är jag verkligen inte nöjd med dagen. Det som gör att jag inte grämer mig så mycket är att jag faktist fick ut allt jag hade att ge för dagen, jag vet inte vad jag skulle ha gjort annorlunda. Så här bra var jag denna gång. Min slutplacering blev 14:e och min bästa hittills i senior FM sammanhang.

IF Minken blev nog dagens förening med Matu (som tog GULD och var överlägsen idag!), Toni fyra, Jag 14:e och Christoffer på en fin 15:e plats. Dessutom gav Andrea landslagsåkarna motstånd genom att skida sig till finalen där hon blev sexa, grattis! Jag tror också att Emma skulle ha tagit en fin placering idag ifall hon hade fått möjligheten att delta :)

Imorgon blir det att följa med tävlingarna från hotellrummet och sedan åka ut och skida på kvällen. Ett kraftigt snöfall väntas till söndag så 30 km i den här terrängen blir nog ett dagsprojekt. Kanske jag tar med mig lite saft och bulla ut i spåret!

torsdag 29 januari 2015

Underbart att vara tillbaka i spåret!

Idag har jag skidat två korta pass vid Öjberget.
Så otroligt roligt, även om jag kände mig som en flodhäst!
Känner jag mig själv rätt kommer jag att stupa i säng ikväll, trött men lycklig :)

Helgen kommer jag att tillbringa i Vasa. Inte sedan de gamla grekernas tid jag Johanna och jag haft en ledig helg samtidigt, så det kommer bli urskoj!

Vi ska träna, kolla film och gegga ner köket med lite nya experiment!

Ha de bra!

onsdag 28 januari 2015

Inget FM för min del!

Idag (onsdag) är den första symptomfria dagen så imorgon blir det träning, tjoho!
Mindre tjoho är däremot det faktum att sprint-FM åks på fredag.
Idag tog jag det slutgiltiga beslutet att inte delta.
När jag märkte vilken seg sort jag hade drabbats av försökte jag bara fokusera på att bli frisk, och såg det som en bonus ifall jag faktiskt skulle kunna delta (många gånger blir man ju aldrig frisk om man bara har fokus på att man måste bli frisk till ett visst datum).
På så vis var jag ändå ganska mentalt förberedd och därför känns det inte lika farligt som jag trodde att stanna hemma.

Just nu vill jag inte riskera hela fortsatta säsongen på att göra en maximal prestation med en kropp som nyss varit sjuk. Misstaget att böra tävla för tidigt har jag gjort förr och det var ingen nyckel till framgång direkt. Risken att bli sjuk igen är rätt stor och den låter jag någon annan ta, eftersom jag ändå har mera långsiktiga mål än att bara åka bra i helgen.

Den främsta orsaken är ändå den att jag efter 7 dagars helvila inte har den kapacitet som krävs för att nå den nivå jag kan åka på - formen är ju ändå en färskvara. Just nu flåsar jag som en gris redan i trappuppgången. Jag ser överhuvudtaget ingen vits med att åka till Jämijärvi och prestera hyfsat. Jag vill inte vara hyfsad, jag vill vara grym! Jag har pratat med både pappa och förbundstränare Henkka idag och de stödde mitt beslut till hundra procent. Det kändes bra. Men jag skulle ljuga om jag påstod att det känns som ett lätt beslut, för alltid har man ju ett hopp om att det kunde gå helt bra... (Men tillräcklig bra för att jag skulle vara nöjd - näe, tror inte det!)

Men nu vill jag inte höra flera kommentarer om att det är harmt, frissamt, tråkit o.s.v. Jag vet att man menar väl men tro mig, jag VET att det är frissamt, och jag vet att ni också tycker det. Det blir inte direkt mindre tråkigt av att hela tiden få höra hur himla tråkigt det är.. Men tack ändå till er som bryr sig!

Nu håller jag alla tummar och tår för brorsan! Jag gläds åt att det trots allt är jag som är sjuk och inte han, för  fredagens korta distans är det han har siktat mest på, hans specialitet. Inte för att jag direkt är någon långloppsåkare, men för tillfället är jag den av oss som är mera allround. Heja Oskar!

På fredag tänker jag och Johanna ha Kisastudio här i lägenheten så hör av er om ni är intresserade! Damernas tävling vill jag däremot inte titta på, även om mina kompisar deltar (men de klarar nog sig utan att jag glor på rutan). Heja på er också, ni vet vem ni är! Ta ett extra stavtag för min skull och se upp i kurvan!

Jag lovar att detta är sista inlägget som har att göra med min numera passerade förkylning och mitt "icke-deltagande" i FM. Vidare mot nya utmaningar!


tisdag 27 januari 2015

Fyrarätters raw-middag med Food addicts

Varning för ett matfokuserat inlägg!

Manda och jag blev bjudna på en underbar middag av Jenni och Oskar (vi kallar vår klubb för Food addicts). Temat var raw, dvs ingredienserna är så naturliga som möjligt och hettas inte upp mera än till 40-46 grader.

Här kommer en bildbomb:


Grattis Oskar på din dag!


Idag fyller min bror 25 år, vilket innebär att han har kommit halvvägs till 50!

Dags att börja pensionsspara?


Här är Oskar med vårt kusinbarn Morgan. Pannbandet hör till mångkampen vi hade en sommarkväll.


Istället för att skriva en rad eller hundra blir det en låt.

Hörde denna sång första gången som 5-åring och tycker fortfarande att den är mitt i prick!






Tips: vill du höra låten igen, tryck på ikonen "spellista" uppe i vänstra hörnet och välj låt 11. Annars hör ni en låt som heter Mattförsäljaren!







Här är texten, ifall ni vill sjunga med :D

HERR MASK - STOREBROR
En storebror kan va ganska stor
En kille som man gillar
En storebror har större skor
och känner andra killar
Han vågar klappa kor,smita in på bussen
Han ljuger så att alla tror
En storebror bor där du bor
Du skulle sakna honom om han for
En storebror
En storebror
En storebror kan va ganska stor
och kan spotta fyra meter
En storebror har samma mor
och törs simma bland maneter
Han vågar klappa kor och ger dig vattenkoppor
ååh han sjunger så att alla glor
En storebror bor där där du bor
Du skulle sakna honom om han for
En storebror
En storebror
En storebror

måndag 26 januari 2015

Förkylningsdag 5: Bakdag

 
 
Förmiddagen har tillbringats sittande på BAKEN i skolbänken och på eftermiddagen blev det mera BAKning.
Jag körde på samma recept som jag testat på jullovet, ni hittar det här.
Man kan inte ana att brödet är både mjölk- och glutenfritt, det intygade skeptikerna där hemma.
 
 
 



Jag nämnde väl tidigare att jag tänkt köra glutenfritt i januari för att se om det kunde minska antalet blåsor i munnen. Hittills har jag inte haft en enda så det verkar lovande!

Sådär sprudlande glad är jag väl ändå inte angående den blåsfria tillvaron.
Jag skulle utan vidare vilja ha 50 köttiga sår i munnen istället för denna sega förkylning. Mångaväldigtfulaord.

I morse hade jag återigen riktigt sträv hals (anteckna!) trots att det igår kväll kändes helt bra. Nu på eftermiddagen känns det nästan helt som vanligt, så jag håller alla tummar och tår för att jag är frisk imorgon! Både Oskar och jag tar alltid träningsfritt den första symtomfria dagen, så tidigast blir det träning på onsdag. Men onsdag är ju bättre än torsdag!

Är riktigt taggad på att börja träna igen, har kollat in en massa videor på youtube på allt från när Therese Johaug mockar koskit till när Charlotte Kalla drar backdrag. 100% stalkervarning. Hur det än blir med FM så kommer jag att sträva efter att vara i mitt livs form i mars!!

söndag 25 januari 2015

Stafetti Kannus

Idag skidade vi landskapsstefetten i Kannus. Jag hade sista sträckan (10km skate) och fick skida in Larsmo på en 12:e plats. Jag är rätt så nöjd med mitt lopp, förlorade 1,38 min åt etappsegraren och ca 1,10 åt Risto Uusivirta som. Jag hade samma differens till honom förra helgen men nu var sträckan 3,4 km längre, så det var ju positivt. Men jag måste nog erkänna att jag hade stor nytta av att det var mycket bättre glid i det glansiga klassiska spåret, jag stakade ganska mycket eftersom det gick snabbare för mig. Första kilometern var det bra glid men annars tyckte jag att det var trögt före att skejta. Det som harmar idag är att jag förlorade 10s åt Robin E, och därmed också ett viktigt vad, sablar! :)

Tack till alla som hejade, det blev en riktigt rolig tävling även detta år! 

Nu blir det att söka sig till Vasa några dagar för att sedan åka ner till Jämi på torsdag. Där väntar säsongens viktigaste tävling för min del och nu blir det att ladda med positiva tankar och tanka lite självförtroende. Banan passar mig och jag vet inte vad jag skulle ha gjort annorlunda ifall jag skulle få göra om det, så jag känner mig redo. Det enda jag hoppas är att det inte skulle snöa, så att spåren skulle hållas någorlunda hela. 

Sprinten är på fredag och sänds på TV, vi ses i rutan :) 

Inaktiv helg

På förkylningsfronten är läget ungefär som i fredags. Sträv hals och lite snorig. Detta är vilodag/förkylningsdag 4. Lägg till måndagens vilodag och förra veckans tvångsvila så börjar jag ligga under WHO:s gränsvärden för inaktivitet.

Det ser onekligen ganska dystert ut inför sprint-FM nästa helg. Även om jag blir frisk tills vi åker på torsdag, tänker jag inte delta bara för deltagandets skull. Jag har högt ställda mål och därför får jag inte ut något, varken fysiskt eller mentalt, av att ställa upp med en kropp som inte är i skick. Ännu har jag inte kastat in handduken, men nära är det. Jag kommer dessutom bara att förstöra Oskars och mina vänners prestationer genom att vara bitter på min förkylning.


Varken formen eller humöret blir bättre av att sitta här och tycka synd om mig själv. Istället blickar jag vidare i tävlingskalendern och inser att Hey, det finns en massa tuffa tävlingar kvar där jag ska åka fort. Jag hoppas få åka med FSS på Baltic Tour i mitten av februari och skidar jag en otroligt bra klassisk tia där så kan jag ha en chans att få åka världscupen i Lahtis i början av mars. Å det vore ju häftigt att fyrdubbla världscupstarterna sedan säsongen 14-15 inleddes!! Men som sagt krävs det ett stjärnlopp för en sådan biljett. I de baltiska länderna skidas också två sprintar, smaskigt värre!

I mitten av mars kommer den riktiga revancshen: Suomen Cup i Pyhäjärvi, klassisk sprint och klassisk stafett. Då kommer alla bara se mina baklyktor när jag susar förbi! Säsongen avslutas veckoslutet efter då FM åks i Ruka. Klassisk parsprint med Andrea Travhästen Julin. Jag blir nästan frisk av att tänka på det, va kul det ska bli!! Vårt mål är att få blommor och för det krävs 5 i topp. Jag tror aldrig att jag varit så sugen på blommor tidigare. En stor, fet och näskliande bukett ska jag ha :)

Jag har fördrivit helgen i resandets tecken. Jag anlitade mig själv som reseguide för mina föräldrars höstresa till värmen, och måste säga att jag har lyckats bra! Det som först lät "int järivääde att vi byri fa tiddee" låter nu "oj jissus va fint, hede vaar no bra he".

Någon kanske kommer ihåg att min egen resa med Fammo, Fiffi och Rolli fick avbokas i höstas pga en incident med en yxa. Jag sparade då min reskassa till ett nytt försök på våren. Igår började vi på allvar kolla runt på utbudet och vips så var det bestämt! Mera info om detta senare men så mycket kan jag säga att det blir i april. Nu är jag på jakt efter en vidbrättad solhatt i något naturmaterial - tips?!

Inlägget inleddes surt, fortsatte med lite salt(stänk) och avslutas sött. Här är en bild på Oskars födelsedagstårta! Vi får alla något tårtliknande av mamma när vi fyller år, oavsett årstid, veckodag, ålder och uppförande. Tårtan förtärs vanligtvis till 70% av Mr Svölund himself. Gårdagens tårta med egengjord jordgubbsmousse var dödligt god! Kanske den bästa någonsin, även om  chokladhallontårtan på Jenny och Staffans bröllop är svårslagen.
P.S. Oskar fyller den 27e, men han är inte hemma då!


Ingen light-version här inte! #Mammiinbakarmesmöri

fredag 23 januari 2015

Ändrade planer: tävlingsfri helg

På torsdag morgon kändes halsen torr och även idag (fredag) känns den irriterad. Jag tror att det kan komma från onsdagens maxpass som genomfördes i -13grader. Jag brukar ju tåla att tävla i minus 25 så jag förstår inte varför jag plötsligt fått en sådan vek kropp!

Lite surt känns det måste jag medge, för helgens tävlingar hade jag sett fram emot! Lördagens distriktsmästerskap är 5km i klassisk stil, vilket hör till mina favoriter. Dessutom på min favoritbana i Lappfors! Söndagens landskapsstafett är å sin sida årets största skidfest, så det är klart att det harmar att inte kunna delta. Som tur är besökte jag ju Kannus 6.1 då stafetten blev inhiberad, spatserade runt och åt köttsoppa, så helt lottlös blev jag inte ;)

Hur jag ska spendera helgen är ett stort frågetecken. Eventuellt tar jag en promenad imorgon om allt känns ok, och kanske ett lugnt skidpass på söndag. Igår och idag har jag gjort alla skoluppgifter som finns att göra och därför känner jag mig extremt sysslolös. Samtidigt är jag lite för degig för att börja med nåt pyssligt projekt och är bannlyst från bakande i köket pga smittorisken.  Åka runt och hälsa på folk är ju heller ingen god idé. Vilket enormt problem jag står inför. Dega, dega eller dega?

Nu ska jag gurgla i lite konjak, det brukar göra susen!


torsdag 22 januari 2015

85 nya lärarjobb!



Goda nyheter på tidningen (trots att jag egentligen aldrig oroat mig).
Vem vet, kanske jag blir ett äkta muumintroll i framtiden?

onsdag 21 januari 2015

5*2min

Nu är jag alldeles trött, varm och degig efter eftermiddagens träning i Vörå.

Jag åkte 10min fartuthållighet, 5*2min på anaeroba tröskeln (de sista max) och därefter 10min fartuthållighet. Att åka en stund i ett halvhårt tempo direkt efter att ha pressat mjölksyra tycker jag är ett bra sätt att spola igenom kroppen, för ibland händer det ingenting när jag skidar sakta. Då brukar jag märka först på nästa pass att musklerna är fulla med slaggprodukter, vilket ju är lite sent. Ibland kan den delen vara det tyngsta på hela passet: man är mentalt är "klar" med det värsta men får ändå inte tillåta sig själv att börja åka sakta, utan måste ta sig i kragen och köra lite till. Men som sagt, för mig är det ett bra knep för att återhämtningen ska gå snabbare.

Intervallerna gick bra, speciellt saxningen som jag övat lite extra på, men nu är jag slut i luvo (=mössan)!
Inget mera tufft förrän på lördag.

tisdag 20 januari 2015

Vörå levererar!

Idag åkte Andrea, Maria, jag och Oskar till Vörå för att träna. Det blev klassiska snabbkraftsdrag för min och Marias del. Attan vad hon är snabb, jag blev tvåa nästan hela tiden i våra spurter! Tyckte ändå att det kändes piggt för egen del så jag hoppas att det var Maria som var i turboform!

Efteråt blev det ravistelu av David, och fortfarande är mina framlår väldigt spända. Dagens intressanta fakta för er alla, anteckna!! På eftermiddagen blev det maxstyrka och imorgon blir det mjölksyreträning i Vörå.

Idag deltog jag i ett seminarium om konflikthantering i skolan. Bland annat tog man upp mobbning, eller att bli utsatt för kränkande handlingar som det numera heter. Ta er en titt på följande videoklipp, de tar bara 1min styck. ALLA KAN GÖRA SKILLNAD!

 



Spår och diverse annan information!

Jag måste nog börja med att berömma de som arbetar med skidspåren i Vörå, de är breda och i grymt bra skick. Även slingorna på golfbanan som gör spårnätet betydligt längre, är i samma goda skick. Idag hade jag en toppen känsla i kroppen, länge sedan benen varit så lätta. Det kan nog delvis bero på det lätta föret, men oavsett kändes det bra. Imorgon blir det att simulera astma och locka fram mjölksyran, för det står klassiska intervaller på programmet :)

Om vi hoppar tillbaka till det LYCKADE "Falun-veckoslutet" så kan jag nämna ännu en sak som inte gick enligt planerna. Efter målgången på 30 km hoppade jag i bilen och körde till vårt boende för att äta och snabbt "packa" ner kläderna i väskan, så att vi skulle kunna börja köra mot Stockholm. Jag drack en hel del eftersom jag var törstig efter loppet. Efter ca 2 h i bil började jag bli väldigt kissnödig, samtidigt dök det upp 2 vägskrapor på motorvägen från ingenstans och de körde i BREDD! De körde 40 km/h i ca 1h och det bildades en enorm bilkö. 

Vi kunde inte stanna för vi hade båten att passa och inte så mycket extra tid, vi visste ju inte heller hur länge plogarna tänkte fortsätta köra i bredd så att ingen slapp förbi. Efter ytterligare 40 min  i vågrätt läge kunde jag inte hålla in längre, jag var tvungen att få lätta på trycket. Jag tog min 0,7 l sportia drickflaska och fyllde den i ett ögonblick. Jag hade ju hela bakre raden för mig själv så ingen var tvungen att vittna händelsen. Det skulle nog ha kommit över en liter så inte konstigt att det värkte lite i! Flaskan är nu ursköljd och i användning igen. Nej, den hamnade nog i en roskis vid följande stopp. 

Sådan information idag, hörs!

PS. Ni känsliga läsare kan spy nu :)



måndag 19 januari 2015

TOP -TEAM

Tjenis!

Idag har Oskar och jag varit på möte med VRIA:s (Vasaregionens Idrottsakademi) verksamhetsledare Jens. Förutom en trevlig och motiverande pratstund fick vi veta två positiva saker:

1. Jens har hela tiden trott att vi var tvillingar! Och då har han ju känt oss i 8 år! Jag trodde jag skulle dö i Långben-skrattattacker medan Oskar tog det lite mera moget - han är ju ändå 21 månader äldre! Jag tror att brorsan tog lite illa upp, även om han inte vill medge det!

Hursomhelst tyckte Jens att vi liknade varandra väldigt mycket. Undrar till vems fördel?'

2. Efter att ha varit degraderade en tid är vi båda återigen tillbaka i TOP-TEAM, en idrottargrupp i VRIA:s regi som får extra bra stödtjänster. Vi är båda extremt glada över det, trots att man också utanför den gruppen har ett bra och fungerande stödnätverk omkring sig. Överlag har verksamheten blivit bättre år för år och akademin kan stoltsera med många fina idrottsprestationer under åren som gått! Förhoppningsvis blir det ännu flera :)

Under pratstunden gav Jens oss en liten tankeställare: hur många i resultatlistan är i samma livssituation som en själv? Undrar t.ex. hur många som efter världscupen i Ruka skulle infinna sig på praktik kl. 8, pigg och alert och med en hejdundrande lektionsplan och färgglada arbetspapper? Lite stolt (och dum) kände man sig allt när man såg det från det perspektivet!

Det är klart att man ibland skulle önska att man kunde idrotta på heltid. Allt schemapusslande, alla "bortprioriteringar" och framförallt allt resande hit och dit mellan tävlingar och läger tar ju både tid och energi. Ibland kan man undra hur man kunde utvecklas om man faktiskt satsade 200%. (Troligt scenario: söndertränad och understimulerad).

 MEN. Valet är ju mitt! Jag har valt att studera, jag har valt studietakten och jag har valt studieort. Jag kan också välja att strunta i studierna, ta en paus, och bara träna. Den möjligheten finns ju, även om den kanske kräver vissa arrangemang både praktiskt och ekonomiskt. Därför har jag ingen rätt att klaga.

Dessutom vet ju alla som känner mig att jag trivs som bäst när jag får ha många järn i elden (men inte FÖR många så att grillkorvarna bränns - öh?!) och jag tror inte att det skulle passa mig att BARA åka skidor. Åtminstone inte på den här nivån. Sen, när jag är i världscupen, kan jag tänka mig att strunta i allt annat ;)

Näe men på allvar är det bra för mig att ha något annat att "pynja" med, så att man inte står helt bar den dagen man slutar. För mig är trots allt skidåkning inte hela livet, livet igenom. Jag tänker inte åka skidor när jag är 40, även om jag respekterar folk som gör det.

Summa summarum kan jag konstatera att jag själv är den som påverkar min situation mest och att jag gör bäst i att njuta och uppskatta vad jag faktiskt har. Jag kan bli alldeles tokig när jag hör om folk som jämför sina idrottarliv och möjligheter till det ena och det andra. Ärligt sagt bryr jag mig inte det minsta i någon annan än mig själv vad gäller det. Gräset kommer alltid vara grönare på någon sida och man går ett tungt liv tillmötes om man alltid ska fokusera på vad andra har.

Så vad har jag? Jag har det otroligt bra ställt redan nu med en familj och vänner som är och har ALLT. Jag har duktiga tränare nära till hands, underbara träningskompisar, utomordentlig lägerverksamhet, stöttande förening, förstående studiekompisar och lärare, tillgång till finfin vallaservice och fantastiskt ivriga sponsorer! Och därtill en massa bekanta som alltid kommer med pepp och hejande när det behövs! + Alla bloggläsare som på ett eller annat sätt gör min vardag till en fest (smörigt smöööörande)

Varför blev inlägget såhär långt? FÖRLÅT!

Till slut en bild på twinsen:


Ähtäri djurpark 1995. Det som putar ut på min rygg är en äkta 90-tals "magaväsko".


söndag 18 januari 2015

Ok skatelopp - men sugen på mera!

Tjenare!

Dagens tävling, 10km samstart, gick helt ok. Efter ett jämnt disponerat lopp slutade jag på 20e plats, 2,15 efter segrande Riitta-Lisa Roponen, som besegrade tvåan Lylynperä med 1,05.

Mina tankar efter loppet är lite tudelade.

Jag gjorde precis allt vad jag kunde idag och var hård med mig själv trots att det inte kändes helt hundra. Speciellt med tanke på att jag hade siktat med att fajtas om placeringarna kring 10-15, är jag nöjd över att jag inte bara gav upp mentalt när jag märkte att dagens form inte räckte till en sådan placering. Dessutom gäller det att vara realist och inse att jag aldrig egentligen har klarat mig lika bra nationellt ett långt skatelopp på samma sätt som jag klarat mig på klassiska distanser.

MEN. Mitt mål är ju att bli en mera komplett skidåkare, och trots att detta är mitt allra bästa "10 skate -lopp" räcker det inte till. Jag måste bli bättre. Jag VILL bli bättre. Och jag tror att jag KAN bli bättre. Önskar att jag fick tekniken att sitta såsom den satt på rullskidor i somras, när jag var med och krigade med landslagsåkare på rullskidloppen. Med en pigg kropp har jag kapacitet till ganska mycket, men det är en klen tröst när man inte får in träffen exakt varje skidtag.

Såå. Dagens lopp var trots allt var ett positivt besked, men jag är definitivt taggad på att bli bättre.
Helgen får klart godkänt och knoppen mår betydligt bättre än för en vecka sedan. Det gör väl också kroppen, men lite seg är den ännu (dock var det ju inte det ultimata föret att känna sig snabb i). Hursomhelst två riktigt tuffa och bra genomförda tävlingar (utom vurpan) som jag tror och hoppas höjer formen till kommande tävlingar.

Framöver ligger det stora fokuset på FM i Jämijärvi i slutet av januari. Tills dess gäller det att hitta en bra rytm mellan tävling, träning och vila. Inkommande veckas program blir bland annat en explosiv styrketräning, träning i nerförsåkning och eventuellt ett hårdare skidpass + grundträning (+vila).

Nästa helg blir det DM i Lappfors och Landskapsstafett i Kannus.

STORT TACK TILL VAUHTI FÖR OTROLIGA SKIDOR och förståelse för min stammande finska!

Vanda

Lördagens stafettlopp är jag helt nöjd med. Den varma temperaturen och nysnön som fallit på fredagen gjorde att det var tungt att ta sig fram i spåret på lördag. Jag tyckte det gick hårt från början och jag fick ge allt för att hänga med. Jag tappade 1,12 min till täten och växlade som 19:e man. Ingen lysande prestation men det var nog årets bästa skate åtminstone.

Idag gjorde jag en lång stakträning vid öjberget. Sex varv runt femman och nu är magen och trikepsen sjuka! Det 700 m långa konstsnöspåret skulle ha varit i bra skick ifall de lata stadsanställda spårgubbarna skulle ha orkat köra upp det. Runt femman hade nog värmen gjort sitt för det skick endast att staka och de isiga nerförsbackarna skulle jag inte rekommendera för en vanlig motionär.

Jag har mycket på gång i skolan nu men jag kommer att åka till Vörå tisdag och onsdag för att göra två hårda pass. Inkommande vecka går det att träna hårt ännu, medan det blir att återhämta sig och ladda inför FM veckan därpå.

Nu ska ja laga en enorm kycklinggryta med mycket ingredienser!

lördag 17 januari 2015

ett fall framåt!

Synnerligen positivt besked idag! Låg 4 i sista nerförsbacken, där åkaren framför mig tvingade mig att ploga. Skidan skar in i en klimp och där låg jag på mage och tittade på alla som susade förbi. Så onödigt av åkaren framför att bromsa när man kan trampsvänga...

Klart att det harmar något otroligt men samtidigt var åkningen i en helt annan dimension än i Falun. Startade son 25a men låg i täten redan efter 500m, vilket var jädrans bra och lyckades undvika 3 krockar längs vägen. Så utöver fallet gjorde jag tekniskt och taktiskt överraskande bra ifrån mig.

Andrea hade bästa sträcktid på 2a etappen och gjorde minsann skäl för sitt smeknamn travhästen. Helt sjukt snabbt åkte hon och jag är inte förvånad om hon är 5 i topp imorgon! Julia var inte nöjd med sin sträcka, men A och jag var av motsatt åsikt! De flesta hade de bästa åkarna på sista etappen vilket gör att det känns brutalt att jämföra sträcktider.


Nu planerar vi in en formtopp till nästa stafett där vi ska ha medalj (den är klassisk)!!

Ikväll blir det godis för både Andrea å mej!!

fredag 16 januari 2015

Stafett imorgon på TV2 kl.11

Imorgon är det dags för årets första riktiga stafett, d.v.s. en stafett där vi har nån på alla sträckor 😉

Laguppställningen är lite oviss ännu, men jag kommer i alla fall att starta (Julia Charles Häger och travhästen Andrea får träät om de övriga sträckorna, hehe).

Det verkar bli blötföre vilket är både bra och dåligt. Bra för att jag har grymma skidor nen dåligt för att blött före är tröögt och just nu skulle min kropp behöva ett före där man får åka stort och kraftfullt- istället för att nästan stampa på stället å bli ännu segare!
Så nu gäller det att inte ha för stora skär utan hitta en snabb frekvens och en smal vinkel mellan skidorna.

Formen då? Ingen aning! Men det var länge sedan jag fått upp pulsen såsom idag, å de e ju alltid nåt! Ska göra allt för att hänga med täten och pressa mig till det yttersta imorgon, även om startpositionen inte är den bästa. Jag vill så gärna få till det!


Kl.11 kommer damernas stafett inorgon så då är det lägligt att knäppa på TV2!

torsdag 15 januari 2015

Redo för tävling?!

Hej alla!

Intressanta (?) fakta:


1. Nu har jag en ny frisyr, ca 10cm kortare än mitt tidigare kråkbo!


2. Igår lyxade Johanna, jag och Maria till det med en härlig middag med åländsk havslax, fiskad och fixad av kapten Uffe. Roligt att för en gång skull ha tid för att hitta på något icke-sportrelaterat en vanlig vardag.


3. Vi fortsatte med att baka en MOROTSKAKA som blev precis sådär mustig, fyllig, krämig, och knaprig på samma gång.

Jag snattar bilden från min favoritblogg när det gäller bakverk: www.nillaskitchen.com

Receptet hittar ni här.  Den är glutenfri, mjölkfri och utan vitt socker. Passar däremot INTE för nötallergiker.

Morotskaka med valnötsmjöl


När ni en gång kollat in den bloggen kommer ni inte därifrån, tro mig!

(I balken till vänster kan ni trycka på pilen vid "recept", då kommer en ny balk upp där ni kan välja tema på det recept ni söker, såsom bröd, soppa, dessert etc...)

Den fick också godkänt av de härliga tjejer och hundar som dök upp här på kvällen.

4. Idag har jag tränat!

När jag vaknade i morse kände jag mig alldeles förväntansfull och lite löjligt ivrig inför den 30min:s länk jag hade på programmet. Det är svårt att dra några slutsatser om formen utgående från en kort joggrunda, men det som var positivt var att pulsen steg från 128 till 149 i uppförbacken från strandpromenaden till huset jag bor i (vanligtvis brukar den kanske vara 139).
Det tyder på att a. kroppen är pigg, eller b. jag är utan kondition! Det lär ju visa sig på lördag!

5. Imorgon avfärd mot Vanda.

Jag är SÅ taggad inför stafetten på lördag och samstarten på söndag. Jag ska ge järnet!!

P.s. Följ med, det sänds på TV2 (kring kl. 12 lördag och söndag)

tisdag 13 januari 2015

Tack Anna!!


Efter lite villovägar har denna julklapp hittat fram till Larsmo!
Anna, som jag hjälper lite med träningen, överraskade mig totalt med en julgåva och det absolut finaste och personligaste julkortet jag nånsin fått!
TACK ANNA!
Jag håller tummarna för dig i vinter!!

P.s. Just nu förvaras muggen hos Mommo, och inte hemma på Svede, det är säkrast om innehållet ska vara kvar när jag kommer hem ☺



Positiv energi

Under gårdagen fyllde jag minsann depåerna med positiv energi!

Små korta kommentarer och gester av bl.a. Anna K och Saga i matkön, av Martin ute på stan, av min kämppis Johanna + helgens härligt peppande meddelanden av Anna, Malin, Moffa å Mommo och Coachen gjorde att jag kände mig sprudlande glad hela dagen - egentligen utan orsak för trots allt gick det ju skit i helgen. Men jag fick perspektiv på saker och ting och insåg att jag är så himla lyckligt lottad som får hålla på med det jag gillar och framförallt omge mej med så underbara människor!  (Lite bakgrundmusik på det här ännu så blir det riktigt klyschigt )

Men de e sant - tack till alla, och bara en bråkdel av alla är nämnda. Dagen blev ännu bättre av att Maria och jag fullkomligt ägde på engelskatimmen (okej, nu ska ja tagga ner och sluta tävla i allt).

På kvällen blev det ännu massage av David Fred. Och då fick jag det jag kände under den klassiska etappen i söndags bekräftat: vänstra framlåret verkar vara överbelastat. Men bara pyttelite tror jag. Tjosan, här ska det vilas!

Idag har jag studerat ganska flitigt och hör och häpna: shoppat kläder! Man borde ju få betalt för att prova kläder på vintern när hela vinterpälsen ska av och på i varje affär. Jag är väl enda i hela Vasa som shoppar med ytterbyxor på :D

Imorgon blir det bara en lektion i skolan, sedan har jag frissatid. Hejdå risbuske till huvudbonad.

 
Hum, va tror ni om denna frisyr?
 
Har ingen aning om hur jag ska klippa mig, tror frissan får bestämma!
Färgen tänker jag däremot inte ändra på. Jag har aldrig färgat håret och tänker inte göra det heller, för jag gillar min egen färg och har inget behov av att förstöra den med en massa kemiska tillsatser.
 
Jaha, vad mera har jag att berätta? Jo, imorgon kväll blir det middag och tjejkväll.
 
Vilken bra vecka jag har! Den går under temat: satsa på mig själv - he kan va läng ti nästa gang!
 

Ingen höjdare precis

Jag fick en startplats till söndagens skiathlon i sista stund. Eftersom jag inte äger några kombiskor bestämde jag mig för att skida med klassiska. Det kändes värdelöst att diagonala med skateskor och så räknade jag med att inte hinna skida så många skatevarv på den 2,5km långa banan innan täten skulle varva mig och jag skulle hamna att stiga av. Men ingen viftade mig av banan då täten kom ikapp mig så jag fortsatte. Det gick väldigt sakta och tungt i den nya snön, dessutom blev fristilen inte till något med klassiska skorna så jag stakade allt förutom de två branta sprintbackarna. Jag var nog väldigt nära att avbryta efter första skatevarvet då jag märkte hur det kändes, men så tänkte jag att jag kan lika gärna skida imål då jag engång kommit hit och fick vara med. Inte så stor skillnad om jag är 10 eller 20 minuter efter segraren. Den klassiska delen kändes inte heller så riktigt bra, men bra och tuff bana var det!

Nu blir det lätt ett par dagar för att ta igen sig och på lördag blir det suomencup stafett i Vanda, 6,6km. Då blir det att skida en aning snabbare :)

måndag 12 januari 2015

Ett, två, tre, fyra - jag Är en partymyra

PÅ HEMVÄGEN BLEV DET DISCO. KL 21.30 PÅ ETT TOMT DANSGOLV.


Kameraman: Andrea samt Henkka
Medverkande: Emma, Oskar, Rikhard, Maria, Andrea

P.s. hade tänkt redigera och klippa ihop de olika delarna så att Andrea skulle rymmas i samma klipp men jag var för lat!

 
 
 
 


E huvu dun får kroppi liid!a??

Är påväg hemåt med resten av FSS:arna. Stämningen och humöret har varit otroligt bra, säkert en följd av att 4/5 åkare är väldigt missnöjda med helgen. Så istället för att bara sitta och sura fick vi börja prata om annat än skidning å vara lite självironiska. Som när det var bilkö in mot Stockholm och Oskar sade: tur att jag hade bråttom runt spåret idag för annars hade vi inte hunnit med färjan...

Tävlingen igår var 15km skiathlon, eller pursuit som det också kallas. Som bäst låg jag strax efter 40e men i mål var jag 51. Känslan var så långt man kan komma från den jag hade i Lillehammer för en månad sedan. Jag fick varken upp pulsen eller farten. Jag hade kunnat tugga på i den farten ännu några varv...

Någon otrolig megakatastrof var det inte, men min nivå är inte denna! Redan på uppvärmningen kändes det som att jag inte fick hjärtat att dunka och som att musklerna var allt annat än rappa och alerta. Men ibland känns det ju dåligt på uppvärmning men så går det ändå super, så jag tänkte inte så mycket på det.

Efter målgång kom förbundstränaren Henkka och sa: "Emma nu måste du åka hem och vila i flera dagar i sträck. Dina muskler behöver återhämtning och energi! "Han tyckte att åkningen inte alls är lika pigg som i november och tidiga december, och menade att redan kring jul fanns tecken på att formen och piggheten var på nedgång.

 Andrea som stod bredvid frågade om jag överhuvudtaget vilat något, och det spontana svaret var ju förstås JA, men i ärlighetens namn har det varit någon enstaka dag här och där och det har inte varit någon ihållande vila på flera dygn i sträck. Va arg jag är på mig själv. Det är så typiskt mej att gapa efter mera och försöka träna liiite till, i tron att det ska höja formen ytterligare. När kag nu sitter och läser träningsdagbokens senaste månad ser jag det svart på vitt. Träning, träning, träning. Inte överdrivet tufft men alldeles för mycket för en kropp som balanserar på gränsen. Enstaka kommentarer, som dålig nattsömn och tungt att andas, indikerar ju på att allt inte varit helt hundra i december. Men det är ju så lätt att vara efterklok. Det ska nog vara riktigt illa innan man själv inser att man varit trött en längre tid. Därförå är det guld värt att folk vågar säga det till mig i tid, annars skulle jag säkert fortsätta med de klassiska "återhämtande lugna träningar". Mina föräldrar och syskon har alla både en och två gånger försökt få mig att inse att jag vilar för lite. Men det har inte funkat, eftersom det ju hör till att man ska vara lite trotsig (stäng döre ana väjji!)...

Sååå. Ordinationen blev följande:
 vila måndag-onsdag
 torsdag 30min löpning
fredag skidtest
lördag-söndag Suomen cup i Vanda.

Senast jag vilade 3 dagar i sträck var v.16 i fjol då jag skrev min kandidatavhandling från kl.7-22 varje dag.
Men jag tänker inte argumentera emot utan helt kallt bara gömma träningskläderna. Istället ska jag påbörja vårterminens studier och träffa vänner. Och strunta i allt vad skidåkning heter. ( Även om jag är grymt taggad inför nästa helg eftersom jag är rätt säker på att känslan kommer vara fantastisk!!!)

 Oops- tänkte glömma nåt viktigt. Mina skidor i bägge skidstilar var fantastiskt bra igår!!!#

lördag 10 januari 2015

Inga finaler för min del

Ajajaj, tyvärr ingen toppendag för mig idag. Blev 69:e och förlorade 17s till täten, alltför mycket. Tidsdifferenserna var ganska stora idag trots den höga nivån på deltagarna, det betyder att banan var utslagsgivande. Det kändes nog som om det igen var uppför jag tappade mest, hade inte det snabba steget som krävdes Nu blir det matdags och sedan dags att rycka upp sig!

Om jag skall försöka hitta något positivt så var det att jag blev bättre än jag var rankad.

Kvalresultat

nej jag e inte bitter

Jag har aldrig i hela mitt liv åkt en så långsam klassisk sprint som jag gjorde idag - för jag har aldrig haft så dåliga skidor.
Av de sammanlagt 5 stigningarna släppte skidorna i alla utom den sista. Inte bara ett tjuvsläpp utan hela jävla vägen i varenda jäkla backe.
Jag blev förvånad över att det kunde vara 30 åkare som rundade banan långsammare än mej, kanske de åkte omkull allesammans.
Det mest frustretande är att veta att med en bra dag hade man kunnat ta sig vidare, det var inte så omöjligt som man först hade trott...


Just nu är jag bara så arg och ledsen att jag inte vet om jag ska slå sönder något eller bara sitta ner och böla. Så himla onödigt att träna å förbereda sig å åka på en lång resa å sedan inte ens få göra sig själv rättvisa. De slutgiltiga skidorna fick jag 10min före start så det fanns ingen tid för ett sista test. Men hur bråttom jag och pappa än brukar ha inför tävlingar med skidtest så gör han dem alltid noggrannt, följer med till spåret och står där och kämpar tills man säger att man e nöjd. Ett sådant potatisland som jag hade under skidorna idag har jag knappt ens när jag vallar dem själv. Nu tycker säkert någon att jag är oförskämd när vallarna får en känga, men jag kan inte flina upp mig och säga att jag hade ok skidor när de var katastrofalt dåliga. Så idag saknade jag pappa, inte minst efteråt. Intressant att märka att de som gärna solar sig i glansen när det går bra är spårlöst försvunna när man behöver stödet som mest.


Nåt positivt med dagen hittar jag inte, den kunde strykas ur almanackan. Jag avböjer alla peppande kommentarer för det är som att hälla vatten på en gås. Nu ska jag bara sitta och hata världen och skidåkning tills jag kommer på bättre tankar.
En väldigt bra sak är att mina rumskompisar Andrea och Maria är världens bästa.
Och speakern tyckte att jag hade en fin dräkt.


fredag 9 januari 2015

Snö i mängder utlovat!

Imorgon gäller det att få upp farten! Vi ska hoppas att det inte börjar snöa förrän kvalet, de har nämligen lovat 15-40 cm snö. Imorgon ska jag göra bättre ifrån mig än i Ruka, kl. 10.13 svensk tid spurtar jag iväg. Startlistorna hittar du här.

torsdag 8 januari 2015

Falun

Nu är vi framme i VM-byn Falun. Efter en lång resa var det skönt att få skida av sig ett par timmar. Spåren här är, tack vare konstsnö, riktigt breda och fina. Sprintbanan på lördag kommer att bli fartfylld och tuff! Det finns två rätt så branta uppförsbackar och totalstigningen är 56 m. Nerförsbackarna är ganska branta och kurviga så det blir verkligen att försöka hålla tungan rätt i munnen. Många parstakningstag lär man inte behöva göra.


Motståndet är rätt så brutalt, 212 anmälda och jag är rankad endast som 84:e man. Det blir nog att försöka få till det perfekta loppet för att gå vidare! :) Här intill vårt boende finns en sjö som de dragit en skridskobana på. Den lär vara Europas längsta och ser ut att vara tiotals km lång, ganska häftigt!

Mina skateskor har varit rätt så utslitna den sista tiden och då jag steg in i FSS bilen i Vasa väntade ett par nya Fischer på mig där! Tack för det Uffe, det var service och de passar perfekt!


Dag 1 och 2 operation Falun


I Viking Grace flashiga hytt. Notera mönstret på golvet son kommer från en spotlight i taket.

Lägg till bildtext

När vi skulle krypa till kojs hade vi ingen aning om när frukosten började eller när båten skulle vara i Stockholm. Så jag övertalade Maria att använda relifen (väggtelefonen) och ringa till Infon. Jag sa det mest på skoj men efter nån sekund var luren lyft: "Hejsan, de e Maria, när börjar frukosten?" Jag trodde jag skulle fnissa mej sönder å samman!

Snygg vägg på ett vägkafe son heter Gävle bro.


Äkta böj!

Vi bor på Främby udde i riktigt i väldigt mysiga stugor.

Andrea utanför de splitternya vallabodarna på VM-stadion.
Lägg till Årets sexeuros investering för Fss vallaservice! Smart, men som kvinna kanske man hade satsat på flera krokar när man en gång satsar ;)

Finska vallakoppen (en av två)



onsdag 7 januari 2015

På väg mot Sverige!

Sitter som bäst i FSS-bilen påväg mot Åbo och Viking Grace. Detta blir för Sjölunds jungfrufärden med "Grisen", som min åländska kämppis Johanna kallar den för!

Jag har hört goda sovrecensioner angående den båten så nu är det upp till bevis! Annars får jag väl ta en tur på discot för att bli sömnig, höhö. ( Ingen risk, har på mig en röd fss-huppari som inte riktigt passar i det sammanhanget. Det finns ju inget värre än att känna sig överklädd).

Nej men skämt åsido kommer jag ännu ihåg träningslägren förbundet ordnade i Idrefjäll och Vålådalen om somrarna. Det var sommarens höjdpunkt minsann. Med den träningsbakgrund jag hade då var de 25-30timmars lägrena verkligen en pets. Redan en 2h grundlänk var en prestation i sig. Idag skulle det väl för egen del motsvaras av ett brutalt 40h:s läget. Men det som förvånar mig mest är hur vi kunde ha en sån energi mellan passen? Vi simmade, shoppade, flörtade (?!), åt glass, åkte sittlift, gjorde filmer och var allmänt flamsiga. Sjukt mycket kläder hade man ju också med sig, även om jag inte hörde till de värsta. Vi kunde ju byta kläder flera gånger om dagen. Idag har jag kanske 3-4 omgångar vanliga klädet, inte 34! Så allt var inte bättre förr.

Det jag kanske kan sakna idag är att det inte är lika mycket fart och fläkt som tidigare, men det är kanske för att lägervistelse blivit vardagsmat och inte är lika spännande längre. Plus att jag håller på att bli gammal, grå och tråkig - hujedamej! Vi har ju förstås otroligt roligt ännu på våra läger och resor, men det blir på ett lite annat sätt när man känner varandra väl och dessutom kanske är lite mera idrottsligt fokuserad nuförtiden.

Hur kom jag in på det här spåret? Jo, jag tänkte på båtresan. På ditvägen var det alltid buffén som gällde, å jädrar vad vi (=jag) åt! Det var inte frågan om något sofistikerat småplocksätande, nej, huvudpunkten var barnbordet där man lassade in franskisar och prinskorvar. Fat efter fat kombinerat mef litervis limsa. Sedan var det all in på efterrätten. Å då menar jag ALL IN. Redan då var jag känslig för mjölkprodukter men struntade i det, och resan hem från Vålådalen blev en legend. Efter 1-2liter glass förvandlades vår hytt till en gaskammare. Stackars Emma, Jenny och Staffan...

På hemvägen blev det alltid disco. Hur tänkte jag då egentligen? Att hoppa omkring till kl.3 är väl knappast den optimala återhämtningen efter ett tufft läger... Ung å dum, men roligt hade vi!

Nu har jag kanske för lite att göra när jag har tid att filosofera såhär. Men det är ett bra sätt för mig att hållas vaken (å säkerligen ett bra sätt för er att somna).. Det skulle vara trevligt om nån av er läsare, som var med påden gamla goda tiden, tog sig tid att kommentera å berätta om nåt tokigt/tungt vi gjorde på Sverigelägren, eller förtälja en överlevnadshistoria från gaskammaren :)

#Nostalgi.  (Fy va töntigt det ser ut, men jag ÄR en tönt och orkar inte sudda)


tisdag 6 januari 2015

Landskapsstafetten framflyttad!

I Kannus var det kallt!

Kl. 10 fattades beslutet att stafetten skidas en annan dag. Tråkigt för alla, inte minst för arrangörerna som hade förberett för en riktig folkfest... Hoppas att sisun räcker till för att ordna minst lika bra tävlingar i slutet av januari.

Men allting för ju något gott med sig - vi fick ju åka på en bussresa med skidfantaser till Kannus, träffa bekanta, äta köttsoppa för åtgångens skull och därefter hem igen! Efter denna utflykt blir det ett hårdare pass i Larsmo Idrottspark (där det lär vara toppenspår igen) för att kompensera för den uteblivna tävlingen.


I Jerismössan fryser ingen!


Till nästa gång ska vi också ha med en busstrappa för ökad komfort ;)

måndag 5 januari 2015

Landskapsstafett

För min del har inga stora händelser ägt rum de senaste dagarna. Idag kom jag hem till Larsmo efter en 2-dagars vistelse i Vasa. I träningsväg har jag följt planen, 1-1,5 h ganska lätta träningar 2 gånger om dagen för att få musklerna att fungera igen efter den kalla tävlingen i Haapavesi. Hur bra jag lyckats sig imorgon, kanske. Väderprognoserna utlovar så pass kyligt väder att det kanske inte blir av någon landskapsstafett imorgon. Ifall den blir av kommer jag att åka med överdragsbyxor för att inte benen skall bli lika stumma som senast.

Fint med snön som föll i helgen, men tyvärr kom det inte så mycket i Vasa. Hoppas det kommer mera under de kommande veckorna så att man kan skida vid öjberget på natursnö. Det skulle vara skönt att inte behöva åka till Vörå varje gång man vill skida.

Hoppas temperaturen håller sig vid -15 imorgon så att vi kan genomföra skidfesten. Det är nog en av de roligaste tävlingarna varje år, lagom mycket allvar och många glada människor!

Punnitse & Säästä

För (en alltför lång) tid sedan fick jag ett presentkort till Punnitse & Säästä av mina kompisar. Eftersom jag knappt varit i Vasa alls under hösten och än mindre haft tid att gå på stan, fick jag världens aha-upplevelse när jag fick syn på mitt presentkort häromdagen!



Det blev kokosolja, kokossocker, gojibär, pumpafrön, mandelflarn och nyponskalmjöl.. Produkter som passar till bakning men också som tillbehör i smoothien eller på gröten. För skidfantaster kan jag förtälja att det är Toni Keteläs föräldrar som äget P&S i Vasa!

Efter jullovets bakande har jag skåpet proppfyllt med ingredienser för glutenfri och raw bakning och matlagning, men det kan hända att det dröjer en tid innan det blir bakdax, iallafall om man tar en titt i min kalender. Imorgon blir det landskapsstafett och onsdag-måndag resa till och tävlingar i Falun. Därefter blir det 2-3 tävlingar per veckoslut ända till februari, då det blir en veckas paus. Däremellan ska jag studera, träna och sova ;) Men den som väntar på nåt gott väntar ju aldrig för länge!

Jag kommer att äta glutenfritt i januari för att förhoppningsvis få bukt med mina blåsor och sår i munnen, di taar på närve som man brukar säga... Mera om detta senare för nu åker jag och brorsan till den lyckligaste kommunen!

Hoppas på bra fart under laggarna imorgon när man får delta i en av de roligaste tävlingarna på året! P.s. Minkenjackan används inte imorgon, nu är det allvar!!




söndag 4 januari 2015

Amanda 19 år!

Kärt barn har ju som bekant många namn: Amanda, Manda, Manni, Mandoolen, Mandusen, Määndi och Lucy.
Idag fyller vår lillasyster Amanda 19år!
 
19 bast.... För mig är hon ännu 4år och går i dagiset Lilla My och har runda, röda glasögon med två små röda bilar på skalmarna.
 
 
 Hon är lika envis som jag är vilket leder till många hårda fighter på Svedegränd. Liksom Oskar är hon också väldigt snäll och man kan få henne övertalad att göra nästan vad som helst. Som att hjälpa mig att måla ett garage när det är jag som får betalt. Eller som att ställa upp som försökskanin när brorsan och hans kompisar övade på "polisgreppet" och olika karatetrick. Hon var nöjd och glad över att få va me :)

Förutom sitt sportande och barn- och djurintresse han hon en särskild specialnisch. Hon gillar att studera människor. Hur de pratar, hur de rör sig, var de bor, vad de har för bil, vem de är gift med... Å sen lagrar hon det på sitt marthaminne (usb 2.0)  i tid och evighet!

När hon kollat in folk på stan/ i gymmet/ på friidrottsplan eller i skidspåret och kommer hem gör hon en parodi på dem, glatt påhejad av sin pappa som lider av ett liknande syndrom. De kan utveckla en liten kommentar de hört till världen grej med moves och allt och efter en stund har man ingen koll på vad de egentligen pratar om. "For sure" är Mandas senaste uttryck, uppsnappat från filmen Inkognito. Man ska uttala det med en grym falsett och vifta fjortisaktigt med handen och använda det för att förstärka något man är bra på eller riktigt säker på. Tror jag, men jag tappade  fokus efter sisådär 5e tillbakabandningen av filmen... Det är så knäppt att de e ingen vits att jag förklarar!

Även om man ibland himlar med ögonen tycker man ju ändå att de e lite härligt med en sån personlighet, unik är den definitivt :)

Grattis på 19års dagen Manda!

lördag 3 januari 2015

Barmarksträning - IGEN!

I torsdags testade jag, brorsan och pappa skidor för liippa-före. Under jullovet har jag testat en hel del skidor och trots att det inte hör till mina favoritsysselsättningar så har jag blivit lite klarare i bollen vad gäller val av skidor.

Det har ju knappats undgått någon att vädret varit smått slaskigt på sistone.  Men alltså, i torsdags tänkte jag få fnatt på föret. Det enda som funkade var att parstaka, trots att jag hade skateutrustning. Dagen innan hade det varit extremt blötföre och därför hade det bildats djupa fåror av folks skidor, och när det frös på blev det nästintill omöjligt att skida. Bambi-före på ett potatisland! Då bestämde jag mig för att nääe, du börjar jag rullskida.

Ibland måste man fråga sig själv varför man skidar i dåliga förhållanden.

  • För att få snövana?  - Nääe, den har jag nog fått
  • För att fila på tekniken? - Nääe, går inte! Den blir snarare sämre.
  • För att samla timmar/kilometer? - Nääe, det överlåter jag till långloppsåkare eller motionärer, jag vill ha kvalité!
Snarare blir man (åtminstone jag) arg, seg och omotorisk och får spänd och stabbig muskulatur av all oavslappnad åkning.



Sagt och gjort. Fredag blev vilodag med pyssel och bakning, och idag (lördag) åkte Oskar, Jenni och jag till Vasa. Jaa, vi bor ju inte alla 3 tillsammans om ni trodde det ;=) <--- Smajlis med snorspår under näsan

Jag gjorde en riktigt tuff träning i Botniahallen nu på kvällen: 10*1min parstakning max + 5*1min skate max. Egentligen hade jag tänkt göra 2*10min men Botniahallen stängde så jag gjorde skatedragen extra hårda istället. Glad och nöjd är jag i alla fall över mitt beslut att åka till Vasa, idag gick det riktigt bra och kroppen har inte känts såhär pigg på länge. Jag är säker på att jag inte hade fått ut samma effekt på snö/slask, åtminstone inte på något österbottniskt spår. Botniahallen är verkligen en pärla, speciellt när den inte är stängd för ormmässa eller hundutställning ;)

Imorgon blir det lätt styrka på morgonen och ett teknikpass i Botniahallen på eftermiddagen. På måndag blir det lite snabbkraft och lite pulshöjande, korta, lätta skejtdrag på rullskidor inför tisdagens landskapsstafett. Hoppas den blir av, annars för jag göra om lite i mitt schema!

Botniahallen, the one and only! ;D

torsdag 1 januari 2015

GOTT NYTT ÅR!

Gott Nytt År alla kära läsare!
Jag hoppas att ni fortsätter att följa med vår idrottarvardag lika flitigt som förr, för så länge det finns läsare kommer jag att skriva!

Vi har fått många positiva kommentarer gällande bloggen både "live" och elektroniskt, vilket är otroligt roligt! När vi startade den för nästan exakt ett år sedan trodde jag inte att vi skulle få så många läsare utan skrev främst för att sponsorer och familj skulle ha en chans att hänga med i svängarna. Framförallt hade jag ingen aning om att det skulle vara så roligt att skriva!
Ibland är det skönt att få skriva av sig när det gått dåligt, andra gånger får man bita sig i tungan för att inte vara för ivrig när det gått bra. På många sätt tycker jag att bloggskrivandet är riktigt terapeutiskt!

Sedan kan man ju anta att det finns en del som bara läser för att de gör narr av en och sitter och småfnissar åt mina eller brorsans tankar (eller alla bokstäver som brukar falla bort när jag har på duracellfarten), men sånt får man ta! Roligt om man kan glädja nån i alla fall! Ifall man jämt å ständigt ska analysera det man skriver från olika synvinklar beroende på vem den eventuella läsaren är och vilken förhandskunskap denne har, blir man ju galen. Man får ju helt enkelt bara hoppas att alla läsare är utrustade med lite sunt bondförnuft, och inse att man inte kan vara alla till lags.



Året 2014 var för egen del ett riktigt toppenår, både idrottsligt och civilt. Jag har på känn att 2015 kan bli ännu bättre! Något nyårslöfte har jag inte kommit på ännu, men kanske det ploppar upp!

Här kommer en massa bilder utan inbördes ordning (blogger väljer!)

















































 Angående bloggen fortsätter vi väl i samma stil, förhoppningsvis med några nya samarbetspartners :)I framtiden tror jag det blir mera bilder, i och med att jag uppdaterat mig lite på telefonfronten, och kanske lite flera kostinlägg ifall det finns intresse.

Vi skulle gärna vilja veta vad ni vill läsa om, eller vad ni INTE vill läsa om! Ta tummen ur arslet å kommentera anonymt vettja ;)