torsdag 30 oktober 2014

Jämijärvi nästa!

Sitter här med mina nylackade naglar, jag och min kämppis Johanna har haft en nagellackarkväll. Och det kunde behövas för senast jag lackade dem var på vappen ;) Jag har inhget emot nagellack, och man känner ju nog sig extra fräsch, men jag kommer helt enkelt aldrig ihåg att fixa dem!


I morgon har jag ingen skola och passar därför på att åka med brorsan å Andrea till skidtunneln i Jämijärvi. Har faktiskt aldrig åkt i den tidigare, så de ska bli kul! Fastän jag misstänker att miljön inte är lika inspirerande som den jag åkte skidor i sist... Hursomhelst passar det bra med lite snö under fötterna, det har ju gått en tid sedan senaste läger och tävlingssäsongen närmar sig med stormsteg.

Gonatt!

onsdag 29 oktober 2014

En bit kvar till toppformen!

Det eviga regnet som pinat oss i Vasa har slutat för en stund, nyss sken t.o.m. solen! En annan positiv sak är att jag nu också är frisk från förkylningen.

Det har blivit en del testande de senaste dagarna. I går var jag på nivåtest och i dag gjorde jag parstakningstestet i botniahallen. Jag var lite osäker på hur de skulle gå eftersom förra veckan blev som den blev. Nivåtestet gick ganska bra men inget rekord blev det. De fyra första trapporna gick nog bäst vad de gått hittills i år, mjölsyremässigt. Laktaten var lägre men pulsen var skyhög, ca 10 slag högre än normalt. Det tolkar jag som en kombination av utvilad kropp men att viruset ändå dragit ner lite på prestationsförmågan, åtminstone kändes det så då jag på den femte och sista trappan orkade bara 3 min. En halv minut kortare än vad jag varit som längst denna träningssäsong. Ny maxpuls med fyra slag fick jag åtminstone, det nya lyder 201. På kvällen efter testet var jag lika däckad som efter en tävling, märktes att kroppen inte var van vid att pressa sig, det var ju 2 veckor sedan senaste gång.

På parstakningen idag så hade jag 7,59. Det var 12 s sämre än rekordet från senaste gång (samdrog med Christoffer) och lika som andra bästa tiden som var från förra hösten. Det kändes faktist ganska bra, tyckte jag fick pressat mig bra. Skillnaden från förra gången var att jag skidade andra halvan saktare, första halvan höll jag ännu jämn fart med rekordet.

Slutsatsen av testerna är väl att snuvan tagit ner lite på prestationsförmågan. Det brukar ju oftast ta en tid att komma tillbaka så det är bara att fortsätta träna och försöka hålla sig frisk. Det var ju ändå helt bra test och det förflutna kan man inte göra något åt längre. Nu är det bara att sikta framåt och göra sitt bästa de kommande veckorna. Mitt närmaste mål är sprinten i Olos om 2,5 vecka. Jag tror att det kan hända ganska mycket fram tills dess och tror ännu på en realistisk chans att vara bland 30 bästa där.

På fredag åker jag, Emma och Andrea till Jämi för att skida två pass i tunneln, blir kul att komma på snö och skida lite igen :)

Ett nytt fint klädpaket från TRIMTEX lär ha anlänt till Larsmo! Kommer att lägga ut lite bilder på dem senare men det blir nog först i slutet av nästa vecka då jag åker via Larsmo till Vuokatti för att delta i Minkens läger och de första tävlingarna.

Kämpa på i höstmörkret, efter nästa månad svänger det mot ljusare tider!

Äntligen rekord!

Efter gårdagens mjölksyrebomb tyckte tränaren Rolle att jag inte skulle göra något rullskidtest, men jag tjatade mig till att få göra parstakningsdelen i alla fall. Jag hade ingen lust att gå in i den nya tävlingssäsongen med ett testresultat jag inte alls var nöjd med, utan ville känna att jag är i riktig superform (vem vill inte det?). Så jag har gått omkring hela dagen och varit smånervös, jag var helt enkelt tvungen att prestera idag för att få upp självförtroendet!

Och äntligen fick jag till ett jättebra resultat! Jag bättrade min förra tid med 29sekunder, men det kan man ta med en nypa salt eftersom senaste test gjordes en dag efter ett 30 timmars läger. Ändå var det 13 sekunder bättre än mitt rekord från i våras så just nu är jag på strålande humör! Dessutom kan jag passa på att njuta av att vara rekordhållare av tjejerna, det lär ju inte räcka länge innan Andrea eller Maria tar tillbaka det, hihi! Ungefär som vid inträdestestet i Vörå för typ 8år sedan. Bänkpress 20kg så många gånger man orkar. Jag gjorde typ 63stycken vilket var nytt skolrekord med en upprepning, Malin tror jag hade haft det förra. Jag fick behålla det i ungefär 2minuter tills att Maria hade gjort ca 100st! Snopet! Hursomhelst e de otroligt inspirerande att ha många träningskamrater här i Vasanejden, vi sporrar verkligen varandra till bättre resultat samtidigt som vi helhjärtat gläds åt varandras framgångar. Det är individuell idrott när den är som bäst!

Detta var ett riktigt skrytinlägg men det struntar jag i! Om jag är nöjd så är jag nöjd och då tycker jag det är löjligt att förminska det på något sätt. Det ligger nog en del sanning i uttrycket: Det gäller att tro på sig själv för ingen annan gör det.

tisdag 28 oktober 2014

Maxtest istället för nivåtest!

Jahapp, igår kl. 22 fick jag reda på att det var maxtest på löpmattan som gällde, inte nivåtest. Det var en underbar insikt med tanke på att jag gjort en skejtträning på morgonen med 45min utan stavar och ett eftermiddagspass på gymmet... Jag har bara mig själv att skylla på, ganska amatörmässigt att först två dagar innan ta reda på att det är testdags å bara några timmar innan få veta att det inte var något "perus-test".

Så, väckning 6.25 och löpbandet startade 7.30 till Mikas toner av någonslags orientalisk tango? Sprang nog ett riktigt bra test, men inte helt lika bra som sist. Laktaten var också lite högre. Under hela testet var jag extremt sur på mig själv för att jag inte förberett mig bättre (läs: tränat smartare och lättare) för att på allvar kunna göra jämförelser med sommarens test. Nåja, jag plågade mig i alla fall och fick till en tuff träning! Men helst hade man ju velat ha svart på vitt att HEEY, jag är i världens bästa form! Men det blir jag väl bara jag får vila lite efter morgondagen ;)

Fick också massage idag - det bästa på hela veckan förutom när jag var till tandläkaren. Det är de enda gånger jag kan ligga still, vara här och nu å inte ha dåligt samvete över att jag inte utför något vettigt!

Har haft två dagar med fullspäckat program så jag ursäktar att jag inte skrivit så ofta, så utförligt å så fyndigt som jag hade velat! Imorgon fortsätter ruljansen med praktik å skola 9-14 å sedan raka vägen till Botniahallen. Tur att jag har Marc :)

DAGENS OCH GÅRDAGENS PLUS OCH MINUS!

MINUS:
Varför är folk ute och går på gymmets löpmatta? Okej, alla kanske inte kan springa men att släpa sig fram i 6km/h ser jag som helt onödigt när andra gärna skulle använda mattan till det den är till för (LÖPmatta). Brukar alltid jogga några minuter efter styrketräning för att spola systemet, men igår fick jag cykla i 15min och titta på 3 promenadmänniskor som envist höll fast i sina löpband... Kom igen, 6km/h e ju en lägre fart än vad jag och brorsan höll i 8,5h i fjällterräng! De kan ju lika gärna promenera omkring i gymmets utrymmen för särskilt långa sträckor behöver de ju inte ha till sitt förfogande i den farten.

Jaja, alla har rätt till motion på egen nivå, alla kan inte springa, tolerans, tolerans!! Men det är inte farligt att faktiskt svettas lite! Å att röra på armarna litegrann istället för att hålla i sig kunde ju va helt trevligt för motoriken!


PLUS:
Mamma ringde och berättade att jag och Oskar fått varsitt massivt klädpaket från TRIMTEX! ÅÅh vilken hemlängtan jag plötsligt fick!!



söndag 26 oktober 2014

Snart dags för höstens sista tester!

Inkommande vecka kommer vi att ha två tester: på tisdag ett mattest och på onsdag det traditionella rullskidtestet i Botniahallen.

Jag har, i likhet med många andra, ett hat-kärleksförhållande till test. Å ena sidan är det ett perfekt sätt att få till en tuff träning samtidigt som det är en bra utvärdering, men å andra sidan kommer man alltid ihåg föregående tests spykänsla och skulle helst bara vilja krypa ner under täcket när väckarklockan ringer. Men nu i höstmörkret är det motivarende att ha ett "minimål" att träna inför, träningarna brukar ofta bli extra bra veckan innan test för att man är extra fokuserad. Hoppas verkligen att rullskidtestet går bättre än sist, i synnerhet då skejtdelen! Sämre kan det i alla fall inte gå. Har ändå försökt att inte lägga ribban alltför högt (nästsenaste gången jag gjorde testet var det dubbelrekord), utan främst fokusera på att mosa förra gångens tider och känsla. Annars blir det lätt hänt att man vill för mycket och bara stressar iväg. Fåse hur den taktiken lyckas när det väl gäller ;)

Dagens träning var:
* Löpning 90min varav 50min FU
*Rullskidning (60min parstak i MOTVIND + 60min utan stavar i MEDVIND)

Imorgon ska jag fila lite till på skejting utan stavar och göra ett styrkepass. Därefter blir det igen två tuffa dagar (test som sagt!). Torsdag blir definitivt vilodag!

lördag 25 oktober 2014

Inget mera latande!

Nu börjar det ha gått så lång tid sedan Ramsaulägret att jag vågade testa på lite tuffare träning!

Ska jag vara ärlig kände jag mig lite smådäckad ända till i onsdags trots att jag bara tränat grund och styrka.  Torsdagens vilodag gjorde däremot susen! Ofta märker man ju först hur något är när man har något att kontrastera mot (det kallas variationsteorin inom pedagogik, så nu har jag briljerat med veckans nya ord!). Körde idag 2*8*1min hård parstakning uppför en backe - som tur hade gårdagens snö smält bort (okej, det där var fult sagt men hellre fria cykelvägar än ett fjuttigt snötäcke som bara är i vägen för all slags motion och inte går att skida på). Träningen var tuff men kroppen svarade bra och känslan efteråt var en sån jag längtat efter hela veckan!

Befinner mig i Vasa i helgen eftersom allt körande av och an tar på krafterna. Snart drar ju säsongen igång på allvar och då blir det kappsäcksliv i några månader, så det gäller att passa på när man kan vara fler än 4 dagar i sträck på ett och samma ställe. Dessutom har mina yngre syskon varit förkylda så då är jag tvungen att undvika dem lite. Det verkar vara förkylningstider nu, Oskar har ju också fått en släng! Hade igår tänkt fredagsmysa med Malin men hon hade också fått nån liten känning av nån "bobba" (som förhoppningsvis försvinner) så vi Idolade på var sitt håll. Jag tror vi är det enda tjejgänget i Vasa som ser det som en självklarhet att meddela varandra innan om vi är snuviga, har hosta eller om hunden har spytt eller liknande. Känns otroligt fint med vänner som förstår och respekterar det man sysslar med!! Även om det innebär att man inte alltid träffar dem så ofta som man skulle vilja.

Här bjussar jag på en bild från Ramsau:
800 höjdmeter stavgång avklarat!

Friskare

Jag verkar ha klarat mig med en lindrigare förkylning, inget halsont och ingen hosta än så länge. I dag är jag lite mindre täppt i näsan och lite piggare. Hade tänkt gå ut en sväng för att få lite frisk luft efter 2 dygn innomhus, men blåsten och regnet som mötte mig på trappan fick mig på andra tankar. Tror inte det är speciellt bra mot förkylningen att vara ute i sånt väder. Men jag fick ändå lite frisk luft för jag tog bilen till hör och häpna, BIBLIOTEKET! Tänkte läsa dagstidningarna och låna någon bok, det är inte alltför ofta. Jag har inte så mycket planer för de kommande dagarna så jag kan ju utnyttja dem till lite läsande. Om jag känner mig bra och frisk också i morgon skall ja gå på en timmes promenad för att se hur kroppen reagerar. Sedan kanske jag kan börja röra på mig igen!



torsdag 23 oktober 2014

Lite snuva!

I går efter morgonträningen började jag känna mig lite dåsig och snorig. I morse då jag vaknade var jag lite mera snorig. Så det blir nog att ta några vilodagar nu för att bli frisk, får hoppas det inte är någon seg variant!

Hör av mig hur tillfrisknandet framskrider :)

onsdag 22 oktober 2014

En blivande lärare med håriga ben!

Tjena!


Nu har Maria och jag avverkat två lektioner i vår engelskaklass. Vi befinner oss minsann 40km ur komfortzonen i och med att all undervisning sker på engelska, puh! Det positiva är att man inte pratar och svamlar för mycket i alla fall :) Idag hade vi två handledare som kollade in vår lektion och vi fick riktigt bra kritik. Själva var vi ganska missnöjda, men det är väl något vi har fått från idrotten. Vi är vana vid att ställa höga prestationskrav och att tåla svidande kritik, så lite väl bomullsinlindad kan jag tycka att feedbacken blir ibland. Hursomhelst har vi en alldeles underbar klass med en otroligt professionell klasslärare. Och så har vi ju varandra (hjärtesmajlisar). Det är kul att samarbeta med någon man känner utan och innan. Och som sätter ribban högt!

Annars har träningen gått bra i veckan även om den inte varit särskilt tuff. Efter två vilodagar lör-sön, under vilka jag var helt  däckad, har jag tränar må-ons 6pass. Mestadels grundträning men också två styrkepass. Imorgon blir det vila igen. Då ska Johanna och jag tillreda åländsk sik med ugnsrotsaker. Mumma!

Jo, angående rubriken: när jag tog av mig ytterkläderna idag på gymmet insåg jag att djungeln verkligen tillhörde mina ben. Oops, inte en bra kombination med korta shorts. Jag hade då tre alternativ:

- träna i ytterkläder (och se ut som Barbapapa och gå svettdöden till mötes)
- strunta i träningen (???)
- Träna med håriga ben

Jag valde föga överraskande det sistnämna. Försökte förflytta mig snabbt mellan alla stationer och inte prata med någon alls. Ångesten försvann när jag såg ett par megadjungelben och dessutom kände världens mest ingrodda svettlukt från nån trevlig typ (simhallsgymmets baksida). Då kände jag mig toppenfräsch. Jag hade faktiskt ganska fin frisyr som motvikt. Dessutom var jag staaark ;P


NU Bonde söker fru!! (Dit söker jag om det inte nappat inom 3år! Kanske jag skulle börja med att ansa benen, hehe)

måndag 20 oktober 2014

Fniterlisa

En rolig sak hände mig idag. Ikväll då jag var och sprang så mötte jag tre flickor i 17-års åldern. Precis innan vi möttes så brast den ena ihop, hon föll fnissande ner på knä. Strax efter att jag passerat dem så sa den samma med en ganska hög röst "Ei oo ainakaan hyvä väri!" Hon syftade på mina kläders färgkombination. Jag har nog fått höra en del tidigare om mina färggranna plagg, men detta var bäst hittills :)

Som vissa kanske har märkt brukar jag inte orka tänka på vad jag sätter på mig då jag skall å träna. Förutom lämpligheten till utomhustemperaturen och bekvämligheten då.

Gula ds trainer och ett lila pannband hade jag ännu. Tycker inte själv att det var värt att falla ihop för :)

Tillbaka till verkligheten!

Regn å rusk, härligt! :D
Trots att vädret var något bättre i Ramsau är pulsen lite lägre här på platten. Så skönt att inte behöva pausa å flåsa hela tiden. Denna vecka blir mestadels grundträning, men mot helgen kanske jag testar på lite fart ifall det känns okej.

Annars knallar det å går. Marias och min praktik börjar i morgon å de ska bli spännande. Vi har kring 4 lektioner i veckan så överarbetade blir vi inte, men å andra sidan blir det roligt att faktiskt hinna satsa på lektionsplaneringen. Igår träffade jag också min kämppis Johanna för första gången sedan Maj (!), vi har haft lite olika program på var sitt håll å därför har vi inte setts. Även om vi har lite olika dagsprogram så finns det inget bättre än att ha någon att prata med på kvällen. Dessutom behöver ja inte va rädd för poligobbar längre... Det är ett dialektalt ord för perversa puckon som kör med bil, ungefär. Som maskulina versioner av häxan i Hans och Greta, sådana man aktade sig för när man var liten ;)

Å e de nån i Saltvik som läser så vill jag passa på att tacka Johannas Mommo för städningen av ugnen, WOW! Riktigt som Mari-Louise i Rent Hus! Det var nog en riktig Mommo-dag igår, för jag hälsade på hos min egen och lassade in det ena och det andra från världens bästa ekobutik! Eller vad sägs om rödbetor, morötter, grönkål, persilja, röd chili, grön chili, rödbetssaft, aronia-äppelsaft och höstens abborre (den är nog också eko)?  Det har varit lyxigt att komma till färdiggjord mat i nästan 2 veckor men oj vad jag saknat äkta finländsk mat! Havregrynsgröt med tillbehör är ju helt klart bästa morgonmålet :D

Nu får jag besök, hejdå :D

söndag 19 oktober 2014

Sammandrag av lägret och kommande planer

Nu är det dags för en uppdatering från den mera maskulinare bloggaren på denna sida! De sista dagarna på lägret gick väldigt bra. Både stavbacken och den 12 km långa uppförsbacken lyckades bättre än de föregående åren. Skidningen uppe på glaciären blev märkbart lättare efter 8 dagar, och de bra förhållandena gjorde att jag fick tillbaka det mesta av skidkänslan efter det långa uppehållet. Den sista dagen var jag ändå riktigt trött i benen och kände att jag var helt redo att resa hem. Jag tror det var ett bra drag av mig att åka dit tidigare och därmed hinna skida mera. Här hemma väntar nu lugn träning fram till nästa helg, då blir det att göra några hårdare träningar i en vecka ifall jag känner mig återhämtad. 

Varken i går eller i dag hade jag någon väckarklocka som ringde, det resulterade i att jag vaknade 10.30 på lördag och 12.00 idag, så det blev trots allt ett ganska belastande läger för mig :) I går och i dag har jag haft helvila och tagit det ganska lugnt. I går satte jag och pappa skidboxen på bilen och bytte till vinterdäck. På kvällen åt vi pizza och diverse godsaker med släkten, varefter jag körde till Vasa. Idag har jag gjort läxor och fyllt kylskåpet med mat från mommos grönsaksland och minimani. 

De kommande veckorna kommer jag att befinna mig i Vasa, kanske ett dagsbesök till Jämi skidtunnel med Emma om en vecka för att hålla skidåkandet lite uppdaterat. Torsdagen den 6:e november åker jag till Vuokatti för att förbereda mig på de första tävlingarna 8:e och 9:e november i Finska cupen, fristilssprint och stafett ståt på programmet. IF Minken ordnar läger där från 5:e till 9:e.  Efter det åker vi direkt till Hotell Jeris i Muonio och stannar där två veckor. 14:e november är det klassiskt sprint vid Olos, en av de tuffaste tävligarna och deltagarantalet är kring 200. Det är en av mina viktigaste tävlingar denna vinter och jag räknar med att kvala in till världscupen i Ruka. 

Som sagt blir det en del hårda träningar om ca en vecka, bland annat 10 km terrängtestet 29:e oktober i Vörå som jag spungit ca 10 ggr. Jag har tidigare fått en formkick av de hårda träningar jag gjort efter Ramsaulägret och hoppas att den infinner även i år till de första tävligarna! 




lördag 18 oktober 2014

Bildbomb från Ramsau

Tjena!

Efter D-dagen (onsdag) gick träningspassen nästa dag överraskande bra, men det är klart att kroppen är sliten! Och knoppen ;) Näst sista passet blev en fin vandring där vi tog 800 höjdmeter (kolla den sista bilden). Vilka vyer!
Kom hem kring midnatt igår och har väl aldrig upplevt att min egen säng varit så mjuk, snaaark! Nu väntar flera dagar med lätt träning och en liten släktmiddag ikväll hos min kusin.


Kanske skriver jag mera text någon annan dag för nu får ni mest nöja er med bilder. Jag hade inte med min systemkamera utan använde en grunka som Oskar vunnit på nån tävling för flera år sedan, och det märks en stor skillnad på kvalitén... Men det som bör synas syns väl förhoppningsvis!
Utsikt från balkongen. Mellan träden skymtar alperna!

Mitt rum!

Riku, Jocke, Johan och två ankor (och en bildinställning som är åt skogen + en fotograf som inte bryr sig)

Ankorna började fightas med kossorna!

Det ser ut som att jag fått en tibetansk hatt, men taket hör till skylten :)

Innan första rs-passet

Eric tog en något suddig bild från vårt rullskidpass genom byn

Det kallar jag muffins!


Styrketräning på Ramsaus VM stadion


Sista hårda passet förbi. Gänget är glada efter 1000 avverkade höjdmeter!

Sista vandringen - Vi turistfotograferade :D



onsdag 15 oktober 2014

Mental dimma!

Hej därute!

Gårdagens intervallpass i Gröbmingbacken blev en riktig höjdare! Orkade köra på med bra teknik och stegrande fart, och mellan intervallerna passade jag på att njuta av den hejdundrande utsikten. Det enda som var lite konstigt var att pulsen inte svarade. Fastän jag pressade de sista minuterna ganska nära max fick jag bara upp pumpen till 176 slag per minut. Det är ju ett tecken på att man är lite sliten och att glykogenlagren börjar bli slut, enligt professorn! Jag klämde in så mycket mat jag bara orkade (8 potatisar) och hoppades att det skulle vara tillräckligt.

Men det var det inte! Dagens skidpass kändes bra i början: skidorna gled, föret var bra och jag kunde åka ganska länge utan att pausa (jag vet, lite Biggest looser-varning). Men sedan kom väggen. Eller snarare dimman. Jag satte på autopiloten och försökte ta mig upp till liftstationen (som ligger lite högre upp än själva glaciären) utan att svimma. Jag hade definitivt haft nytta av den legendariska bullaväsko, som Mamma brukade packa med åt oss när vi åkte runt skidspåret som små. Som om kroppens signaler inte var tillräckliga, fick jag också tre andra tecken som tyder på att damen är nära utmattningsgränsen:

1.Fick höra att: du ser ut som en kropp utan själ

2. Tydligen hade killarna i hemlighet fnissat på vägen upp till skidspåret eftersom de tyckte att jag liknade en typisk rysk skidåkare (slutkörd och tom blick) *

3. Brorsan kom in i mitt rum efter lunch och donerade en halv chokladkaka, helt spontant!


* Detta är ingen rasistisk kommentar, utan bara ett faktum: ryssarna är kända för att träna sjukt hårt, och brukar följaktligen se något slitna ut under läger!

Som tur hade vi viloeftermiddag efteråt. Frågan är om jag inte hade mått bäst av att skippa morgonpasset, men det är lätt att vara efterklok. Efter en lunch som var så bombastisk att jag fick magknip låg jag som ett X i min  dubbelsäng och bara låg och glodde i taket. Funderade om jag eventuellt skulle sträcka mig efter en bok, men jag orkade inte! Fortsatte att ligga i vågrätt läge och åt allt som var tillgängligt - inte för att jag var det minsta hungrig längre men för att fylla på mina stackars depåer ända ut i lilltån. Mot kvällen började jag känna mig lite fräschare och aktiverade mig ( vallade skidor och badade bastu). Nu känns det nästan som vanligt igen. Om jag inte har tillräckligt med energi imorgon så har jag nog en binnikemask som käkar det jag äter för jag har haft magvärk hela dagen av det jag klämt in!


Vet faktiskt inte hur jag kunde bli så tom för jag tar större portioner än alla killar utom två (en med samma efternamn), Men det kan hända att höghöjdsträningen sliter olika mycket från person till person. Största orsaken är väl ändå gårdagens tuffa pass. Dessutom hara vi tränat nio träningar på raken nu, vilket är lite mera än vad vi vanligtvis kör innan vi vilar, så det är inte bara jag som börjar bli lite "slut i luvo". Men ibland kan man ändå få en riktig superkompensation efter ett tömningspass och en tokladdning, typ som när man kör ett intervallpass och går på kalas efteråt. Kanske jag hakar på Jystyna imorgon då, hehe? Men  skämt åsido så tyckte tränaren att om det känns minsta dåsigt imorgon på förmiddagen så blir det inget glaciärpass för min del. Jag vill ju inte vara helt däckad när jag kommer hem och först vakna till liv i mars! Såklart hoppas jag ändå på ett skidpass med snabbkraftsinslag imorgon men det får känslan  avgöra.

Nu är det bara en och en halv dag kvar här i Österrike vilket känns ledsamt för vi har haft ett härligt läger med strålande solsken, fina träningsrutter, mördande tuffa pass och en hel del social samvaro däremellan! Man har nästan redan börjat vänja sig vid att det ska stå kossor och beta utanför fönstret, att man ska skymta alperna vart man än vänder sig, känna blomdoft och se en massa mysiga alphus överallt. Att man ska få suppe serverad av en kvinna i folkdräkt och att man ska få syn på all världens djur under barmarkspassen (alpackor, kaniner, rådjur, hjortar, kossor, katter, Jystynas hund, getter, får, ankor, myskoxar, hästar, får...) Att solen ska skina på välpistade spår, att man ska få frukostbuffé varje morgon. Danke hit och danke dit! Ni fattar! Om några dagar kommer jag att vara tillbaka i den bistra verkligheten -  i ett blåsigt och mörkt Österbotten. Samtidigt kommer det kännas skönt att komma hem, packa upp och dega till tusen, träffa familj och släkt och umgås med kompisarna i Vasa innan det bär av på nästa läger!

Nu ska jag krypa till kojs i min megasäng (har äntligen hittat dyna nummer tre och fyra och ännu ett fluffigt täcke, det är knappt så jag själv ryms!) och hoppas på en bra sömn och en pigg känsla när jag vaknar. Annars blir det en semesterdag om man ska det positivt!

tisdag 14 oktober 2014

Dimma på glaciären!

Efter en dryg vecka med solsken var det dags för dimma uppe vid skidspåret!

Jag och mina gamla godingar-skidor, som e bäst i alla fören ;)

Oskar har spenderat så mycket tid i solskenet att han börjat utveckla en liten asiatisk lutning på ögonen :)

Jag börjar vänja mig vid höjden - men inte vid salladen!

Nu har det äntligen börjat lossna lite uppe vid skidspåret, idag kändes det riktigt bra om man jämför med tidigare dagar - även om jag inte direkt flyger fram ;)

Igår åkte vi klassiskt på förmiddagen och körde löpning med styrka på kvällspasset. Efter middagen hade vi kommit överens om att göra något roligt tillsammans, men eftersom vi definierar ordet roligt på olika sätt så spenderade jag ändå kvällen ensam med min bok. Eller tycker ni att ett Youtubeklipp från svenskarnas VM-uppladdning 1985 faller inom ramen för "roligt"?  Inte jag, så killarna fick nog uggla på sin skärm ensamma :P Vi bestämde oss för att ta nya tag med filmtittande ikväll. Bäst för Oskar å resten att det inte är nån skidrulle de tänkt se på, för då kan det hända att jag blir aningen sur :P

Nu på eftermiddagen blir det sista hårda passet, rullskidning skate 12km med totalstigning 1000m. På programmet står 2*20minuter fartuthållighet. För tre år sedan när vi gjorde ett liknande pass kommer jag ihåg att jag fartmässigt inte märkte någon skillnad mellan intervallen och pausen, jag tog mig knappt framåt. Jag är helt säker på att jag är rätt mycket bättre i skick än så i år, så det ska bli riktigt kul att köra upp flåset ikväll!

Många nya maträtter har man också fått pröva på, vilket jag ju i den sjölundska andan inte har något emot! Något som österrikarna är bra på är att umgås vid matbordet. Varje lunch och middag sitter vi kring en timme och äter och pratar, vilket är en ganska stor kontrast till hur man oftast gör hemma. Här väntar man först på att alla har kommit till matsalen, sedan tar man sallad. När man käkat upp den dukar servitrisen bort tallrikarna och kommer småningom in med suppe, d.v.s. en typ av förrättssoppa. När alla ätit klart dukas skålarna undan och det är dags att ta mat och sedan ännu efterrätt. Hela proceduren tar alltså ganska länge vilket gör att man inte slukar huvudrätten i ett enda nafs såsom det ofta händer hemma. Det är faktiskt rätt synd att vi inte har liknande traditioner i Finland för i många hem är det ju bara kring middagen som alla samlas - om ens då! I jämförelse med den vanliga skollunchen, som intas i universitetets högljudda matsal på 10minuter p.g.a. tight schema, är måltiderna här i en helt annan dimension! Men något jag, och alla andra lägerdeltagare, längtar efter är sallad och grönsaker som inte är indränkta med ättika! Jag skulle ge min halva hand för en hederlig riven morotssallad. Okej då, en liten bit av lillfingernageln kanske. Där den är som längst :)

söndag 12 oktober 2014

Intervaller i slalombacken!

Tjenare, Emma här!

Efter fredagens vila kändes lördagens grundträningar, konstigt nog, inte speciellt lätt... Eller, jag vill inte påstå att det var tungt muskulärt utan bara frustrerande att ha världens kaninhjärta. DUNKDUNK säger hjärtat fastän det går nerför. Dunkkelidunkdunk säger det också när vi rullskidar på lite lägre höjd. Positivt är iallafall att tekniken enligt Henkka blivit mycket bättre, både skate och klassiskt. Jag märker själv att förhöjningen å mina nya skateskidor gjort susen, det känns helt annorlunda i synnerhet uppför. En annan skillnad jag märkt är hur slitna mina tidigare skidskor varit i jämförelse med de nya, stabiliteten är något helt annat. Äsch att jag inte tänkt på det förut :)

På eftermiddagen idag gjorde vi en stavträning, 7*6min uppför i slalombacken Planai. Vi gjorde träningen stegrande, så att de första intervallerna var aeroba medan de sista var riktigt tuffa. Träningen gick superbra för egen del!! Det var så skön känsla att faktiskt få vara med om ett riktigt toppenpass här, resten av träningarna har ju bara varit aeroba träningar med snigelfart och feelisen har varit sådär halvbra... Jag älskar verkligen intervallträningar där man får sätta hjärnan på hatthyllan, fästa blicken på en punkt högre upp eller på någons skor, öppna fiskmunnen och bara köra! Eller grisa på som svenskarna brukar säga! Nu känns det sådär gosigt och spagettiaktigt i hela kroppen, mysigt!

Imorgon kommer vi att mäta morgonlaktatet och det kan nog vara vad som helst för mig! 1,0 var det senast vi mätte. Jag inbillar mig att dagens intervallträningen kommer att ge utslag på ett eller annat sätt: antingen kommer det framöver att börja kännas lättare, eller så var detta passet som fick bägaren att rinna över. Hur det känns på glaciären om det går ännu tyngre vill jag inte ens föreställa mig så det är klart att jag hoppas på en positiv vändning!

Dagens citat kommer från Eric. Vi sprang 5st i bredd på en väg vilket blev lite trångt, så jag sprang några steg förbi vår klunga. Då säger han: "no gaar e ti spring håålt uppföri me storan rev å" (typ: nog kan man springa hårt uppför trots att man har en stor bak). Han fick en mycket chockerad blick av mig ända tills jag insåg att det var sin egen bakdel han syftade på! Det var bara e lite olycklig timing på kommentaren :)

Imorgon blir det ännu en grundträningsdag: 2h klassiskt på förmiddagen och löpning + konditionscirkel på eftermiddagen. 5 pass, varav ett hårt, ska vi ännu orka innan vi har nästa "vilopass"! Annars har vi haft otrolig tur med vädret: strålande sol varenda dag!! Det har tror jag aldrig tidigare hänt sig på ett FSS-läger så det är bara att tacka och ta emot! Fräknarna är på gång iallafall :)

lördag 11 oktober 2014

Pånyttfödd

I dag har det varit en riktigt typisk lägerdag. Jag har inte gjort något förutom tränat. Shemat ser ungefär ut som följande:

7.00 Morgonmål
8.00 Sätter oss i bilen och kör upp mot kabinbanan
8.40 2h skidning klassiskt
12.00 Lunch
13.00 2h sömn
15.00 Mellanmål
16.30 1,5h rullskidning skate, snabbkraft
19.00 Middag
20.00 Slappande på rummet, eventuellt någon film
23.00 Somnar troligen

I dag hade jag nog den piggaste känslan hittills på detta läger. Det var riktigt kul att känna att vilodagen gav nya krafter. Jag orkade skida de flesta uppförsbackarna utan att flåsa som en häst med punkterad lunga. 

Jag testade ett par nya klisterskidor idag och de kändes bra att skida med. Fästet var lite dåligt i början men efter att jag satt under mera rossa så funkade de fint. Imorgon har vi en hård träning på e.m. 7*6 min stavgång/hopp uppför Planai, som är en stor och brant störtloppsbacke. 


fredag 10 oktober 2014

Vilodag





OBS! Emma är skribenten!

Häruppe avslutades gårdagens eftermiddagspass, 1600 m.ö.h. Shortsväder ännu klockan 19!

Idag efter lunchen besökte vi Schladming, en liten mysig stad 15 minuter härifrån.

Vi hittade en ekologisk butik med massa intressanta och spännande varor! 

Det blev också ett cafébesök på samma ställe som sist. Här är en bild på Oskars "strudel" med persika, glass och grädde. Bilden på min portion finns tydligen inte här, men jag testade på den österrikiska specialitén äppelstrudel, vilket i princip är en varm äppelpaj med knaprigt degskal. Det var precis så läckert som det låter!

Robins och Johans glassportioner. Upplägget och skålarna gör ju hälften av intrycket!

En slalombacke mitt i staden. Prickarna som syns är får eller kossor med högt syreupptag!


Vilodagen gjorde gott åt kropp och knopp. Skidorna är vallade (på Oskar Svärds vallabänk, hehe), läxorna gjorda och rummet är städat. Jag är definitivt redo för mera träna-äta-sova!


torsdag 9 oktober 2014

Tredje dagen

OBS! Emma är inläggets författare!


Igår, onsdag, testade jag det lättare spåret på glaciären, vilket var ett smart drag för man kunde glida ut ordentligt utan att plusen sköt i höjden. På kvällen blev det löpning + lätt styrka. Onsdagen var nog den bästa träningsdagen hittills!

Tredje dagen slår aldrig slint, sa vår tränare Henkka idag efter att X antal åkare hade beklagat sig över dagens känsla. Han syftade på att tredje dagen på höghöjdsläger oftast är den mest jobbiga.

 Första varvet på galciären var ett skämt, hjärtat dunkade trots att en trebent ren hade kunnat skida om mig baklänges. Sedan fick jag syn på en norska vars fart var så låg att hon i princip stod stilla. Så jag fortsatte söla och njöt av solen. Pulsen sjönk åtminstone! Men frustrerande att inte kunna träna teknik hela tiden såsom man hade önskat.

Eftermiddagen blev ett klassiskt rullskidpass i ett underbart landskap. Passet avlutades med en 35min stigning i lite högre fart. Träningen blev väl genomförd men tjejen är trött så nu blir det SÅåå skönt med vilodag imorgon.

Det känns verkligen ovant att bara ha tränat 3,5 dagar och ca 14h lugn träning och ÄNDÅ vara så redo för en vilodag. Hemma och på läger kan man ju dunka på 4-5h per dag utan att längta efter en vilodag på samma sätt som här. Okej, nån maskin är jag ju inte, men ni förstår kanske hur jag menar - träningen här känns på ett annat sätt.

Ser fram emot att ha en riktig slödag, sitta i morgonrock på min egen balkong och njuta av att vara här och nu. Känner mig så lycklig över att få vara här och uppleva allt detta! Kanske det blir en liten sightseeing också :) Långloppsteamet Coop HAR OCKSÅ KOMMIT HIT TILL HOTELLET, LIKSOM POLSKA SKIDSKYTTELANDSLAGET. oj nu blev det stora bokstäver. Så idag harjag snavkat med Oskar Svärd (en enormt lång konversation,,,)

Handbroms nr.1

Före frukosten i morse testade vi lactat. Allihopa hade mellan 0.8 och 1.2, vilket är en passlig nivå. Har man över 2 så börjar det vara lite för högt. Trots att jag bara hade 1.0 så kände jag mig riktigt slut på glaciären. Musklerna kändes helt normala men huvudet och kroppen var riktigt flegmatiska. Bra och dåliga dagar förstärks på höghöjd och idag var det en dålig dag så jag förkortade träningen lite. Det var dessutom den varmaste dagen och klaraste himlen hittills med 19 grader vid spåret, så det blev ganska tungt före mot slutet. De andra åkte just på en 2 h rullskidsträning som stiger ca 1200 m. En av mina målsättningar inför detta läger var att inte köra mig helt slut någon gång, utan att spela på säkra sidan eftersom lägret är så pass långt, ännu 7 hela dagar kvar. Därför står jag över e.m. passet och förlänger morgondagens vilodag. Det kommer att göra gott tror jag! Det kan hända att jag bara hade en dålig förmiddag och att kvällens pass skulle ha gått bra, men det kan också hända att jag under kvällens pass med 2h GU2 skulle ha belastat mig och grävt ner mig så djupt att jag inte skulle ha hunnit återhämta mig tillräckligt i morgon. 

Så länge de andra tränar skall jag rulla mig över min hemlagade foam roller, en 1,5 l vattenflaska full med varmt vatten. Hoppas det inte går sönder på vår heltäckande matta. 



Två Sjölundare med spåret och blå himmel i bakgrund :)

Glad min på bild kan man ha trots flegmatiskt känsla :)

Allt har sin tid, bloggens första selfie på mig från balkongen!

Jag kan berätta om min lilla chili testning i går. Hotellägaren frågade efter middagen ifall vi ville testa på stark chili. Jag sa att att jag gärna kunde smaka eftersom jag tycker det är kul att testa olika saker, så jag fick tre olika sorter och skulle rangordna dem enligt styrka. De var brännande heta och med lite hjälp av Eric och Robin blev den starkaste uppäten men de två andra tog jag bara en tugga av. Svetten och tårarna började rinna och magen slog sönder så jag fick besöka toaletten direkt efter maten. Det hettade i magsäcken i en timme efteråt. Enligt mig själv gjorde jag en bra imitation av scenen i "Dumb & Dumber" då Harry fått laxerande medel. Ingen chili på några dagar nu :)

Oskar AKA svullna tomaten

onsdag 8 oktober 2014

Första hårda

Här i Ramsau flyter det på som planerat. Vilodagen blev verkligen en lugn dag, den enda stunden vi lämnade sängen var vid måltiderna och då vi packade ihop sakerna. På måndag hade jag den hittills tyngsta dagen på glaciären. Jag kände mig stinn och stockad och pulsen steg till 155 fast vi gick de brantare uppförsbackarna. Sedan på e.m. kändes det normalt igen då jag sprang. 

Igår gjorde jag mitt första intervallpass, 6*4 min rs klassiskt FU. Det gick ganska bra men jag kände nog av höjden fast byn endast ligger på 1100 m.ö.h. Eftersom jag drog igår valde jag det lättare spåret i morse på skidorna. Det finns två spår här, en 3 km slinga som är lätt och en 9,2 km slinga som är tung. 

Otroligt vad man kan sova här! Jag sov 1,5 h efter lunchen och somnade ändå som en stock på kvällen. Maten här är väldigt god, speciellt morgonmålet med nutella, leverpastej, ostar och gott bröd. 

Nu är det dags för löpning + cirkelträning Á la Eric. 


tisdag 7 oktober 2014

Framme i Ramsau






Vi har lite tekniska problem här, så de e Emma som skriver, inte Oskar fastän det står så!
Jag sammanfattar de två senaste dagarna som varit rätt händelserika:

Måndag:

Flyget kokkola-hfors blev 25min försenat, vilket inte hade varit ett så  stort problem om jag inte hade köpt biljetter från två olika flygbolag. De övriga som kom med kokkolaflyget hade förstås enhetliga biljetter! Så när jag skulle vidare till Munchen fick jag veta att gaten var stängd och att de inte kunde garantera att mina skidor och min väska skulle komma med på samma flyg. Jag tog fram hundögonen, kaninögonen och alla smöriga knep men de kunde ändå inte lova något. Så jag satt som på nålar under resan till Tyskland och ojade mig för vad jag skulle hitta på om jag blir utan träningskläder och utrustning i några dagar. Jag kände mig som Lotta på Bråkmakargatan: "Blod, på min födelsedag". Så gissa om jag hade kunnat kyssa min väska när den dök upp först av alla på rullbandet! ÅÅÅÅh va glad jag blev!

Jag är den enda damåkaren som är med i år, det finns ju både för- och nackdelar med det. Lite mobbad blev jag ändå när vi stannade och åt på vägen från Munchen till Ramsau... Vi började fundera hur det kunde bli så olika pris på det vi åt, fastän vi i vår bil åt i princip åt detsamma. Efter en titt på kvittona kom det fram att jag var den enda som hade fått en grosse portionen - tillägg. (Har ingen aning om stavningen, men det lär betyda en riktig Pappa Björn-portion). Hhihi, det bjuder jag på! 

På eftermiddagen gjorde jag en 2h:s löplänk med Riku och bröderna Gustavsson. Vi sprang riktigt sakta och njöt av vyerna. Medelpulsen var 122 så jag började inbilla mig att jag inte alls kommer att reagera på den höga höjden... Så fel jag kunde ha ;)

 Summa summarum en otroligt bra födelsedag, som de också från hotellets sida uppmärksammade! 23år börjar se lite väl mycket, men man är ju inte äldre än man känner sig!

Tisdag

07.00 Väckning och härlig frukost
08.00 Hoppar i bilen som tar oss upp till liftstationen.
09.00 1,50 skate. + mellis
12.00 Lunch - den var minst sagt kryddstark. Kände mig som Draken i Bamse!
13-14.30 Tupplur!
15.00 Mellanmål på hotellets uteplats
16.00 Bilskjuts till en ort jag inte vet vad heter (mycket upplysande!)
16.30 rullskidning klassiskt + löpning 2h
19.00 Middag
20.00 Skidvallnig inför morgondagen


Liksom igår hade vi toppenväder! Men ärligt sagt trodde jag att jag skulle kollapsa uppe på glaciären idag. Det var så jädrans tungt fastän jag skidade som en snigel. När jag saktade in till den absoluta nollpunkten på hastighetsskalan började det gå helt okej, men det kändes frustrerande att inte komma någon vart! Henkka påminde mig om att bara snigla fram de första dagarna och fokusera mera på teknik när jag börjat vänja mig vid höjden.
Medelpulsen var 138 men den hade säkert varit 145 om jag inte hade saktat in efter första varvet. Det positiva var ju förstås utsikten och skidföret, alldeles underbart! Dessutom var mina nya skidskor otroligt stabila och detsamma gäller de nya skidorna





HÄRLIGT skidföre!

Titta vad jag kan - ALLT utom slalom!

Gårdagens bild från brorsan i drivan!


På eftermiddagen  åkte vi rullskidor på en otroligt fin rutt som slingrade sig mellan dalarna och kom rätt ätt inpå alla dessa underbara alphus. I nåt annat inlägg ska jag babbla mer om husen här för jag är så fascinerad av dem. Innan jag sökte till PF hade jag en dröm om att bli arkitekt, men ble lite avskräckt när jag insåg hur stillasittande deras dagar är. Men nu väcks nog intresset igen kan jag säga! Kanske jag bygger mig en liten alphydda i Kackurskogen?

Nu ska jag krypa ner under täcket och förbereda mig mentalt på att vara ännu mera snigelaktig imorgon!


Ha det bra!

p.s. i skrivande stund har Eric brett ut sig i Robins säng och har plötsligt hela byxorna fulla av grosse portionen tandkräm, haha! :D

söndag 5 oktober 2014

4kg undervikt!

4 kg undervikt, på min väska alltså :D Jag börjar vi det här laget ha lärt mig lite av vilka rubriker som lockar till sig läsare, så de som väntar sig nåt bantningstips får nog känna sig lite lurade och googla vidare!

Förstår inte alls hur min väska bara kan väga 16kg, kanske jag borde packa om? Men min skidpåse är ju desto tyngre...

Igår på kvällen fick jag ta del av SSB, Sjölunds Sångabröder, som stämde upp i en riktig födelsedagsdänga. (okej, så häftigt kanske det inte lät.. ) Det känns som att jag firas nästan varenda dag, men det är ju för att jag egentligen fyller på måndag då jag sitter i flyget. Jag, som bara önskat mig en enda sak, blev väldigt överraskad av min presenthög! Otto överraskade mest, han hade införskaffat schampo och balsam till mig ända borta i Ylivieska, inte dåligt. Sedan kan man ju undra ifall lillebror börjar bli stor eller om jag bara är extra hårig, när jag dessutom fick rakhyvlar av honom :D Tror bestämt att mamma hade ett finger med i spelet...

De flesta av presenterna är nedpackade inför resan, känns alltid skoj att få använda nåt nytt! Som jag hade anat blev det också tårta, närmare bestämt marängtårta med blåbär, hallon, jordgubbar och vispgrädde av soja. Jättegott! Alla som har lite fördomar kring mjölkfria produkter borde testa Alpro Soyas vispgrädde eller Oatleys matlagningsgrädde - man märker absolut ingen skillnad! Fammo kom också förbi med sin hoj och fick tårta hon med :)

I morse har jag fixat en del med utrustningen (läs: jag fick nog lite hjälp). Stavremmar och stavpiggar är bytta, snöskidstavarna har blivit avkortade, skidorna vallade, stavgångsstavarna har jag bytt trissor och remmar på. Dessutom satte jag pappa i slavarbete med att byta bindningar på mina favoritrullskidor och dessutom flytta dem lite längre bak på skidan, för att bakhjulet inte ska hänga alltför mycket ner vid avsparken. Nya piggar, handtag och stavpiggsfil är nerpackade. Genom försök och misstag har jag lärt mig att det är värt att satsa det lilla extra för att hålla utrustningen i skick, särskilt på läger. Kvalitén på träningarna blir så mycket bättre och framförallt blir hela svettningsprocessen roligare. Jag har faktiskt filat mina piggar inför nästan varje rs-pass i sommar och höst, något jag inte varit särskilt mån om tidigare. Det underlättar ju också något oerhört att ha världens mest servicevänliga pappa :)

Väckning kl.4 imorgon, åh vad jag längtar tills att vi är framme i Österrike!
Jag har bara besökt Ramsau en gång tidigare, hösten 2011. Här kommer en bildbomb, oretuscherad som bara den :D
Kurva efter kurva bar det uppåt. Jag kommer ihåg att det var skönt att få pausa när Henkka skulle fota :)

Soligt, men isiga och smutsiga spår!

Kabinen som tog oss upp till glaciären

Josso å (svettiga) jag med botox!

Gänget:Josso, jag Marit, Eric, Oskar, Johan, Jocke, Staffans finska kompis, Victor, Robin, Staffan, Macki å Jonas!

DE isiga spåren blev ett minne blott när snöstormen kom! Utmärkt sikt ;)

Oskar, ganska på samma ställe som bilden han laddade upp får nån dag sedan!

En mycket trött tjej!



Dt som sticker ut på bakhuvudet tror jag är nån slags hästsvans modell XXS

jag å marit




Bregott-fabriken strejkar!

Nöjd med världens godaste glassportion! (Den båa pluppen som skymtar vid halshålet kommer från firstbeat-mätaren)

Ett mysigt cafe

Jocke, josso å jag (ser ni väl!)

Tvära väderkast, vips så kom det snö nere i byn!