tisdag 29 april 2014

Glada vappen!

tjenare!
Idag var det en händelserik dag, jag har bland annat gjort ett videofilmat anförande och blivit röstanalyserad! Man skulle berätta en kort historia och fick välja på två rubriker: Då skämdes jag, eller Dagen då jag blev kändis. Jag valde båda rubrikerna och berättade om när jag körde vänster i rondellen när jag gick i bilskolan, ett av mina livs finaste ögonblick, hehe... Läraren tyckte att jag hade lite knarrig röst ibland, men annars fick jag bra kritik. I fortsättningen ska jag försöka knarra mindre när jag pratar :D

Jag har också spelat boboll, och för första gången lärt mig att ta emot en boll i handsken. Ungefär 20år försent, men ändå :D Skulle jag inte vara så dålig på att kasta, på att ta emot och på att slå skulle jag vara grym på boboll!

På eftermiddagen åkte jag och Maria till Botniahallen, och jag gjorde första hårdare passet sedan tävlingen i Ruka. Andingen kändes lite ovan, men annars gick det ok! Imorgon blir det gymmet kl. 7.20 med Maria, sedan volleyboll i skolan kl.10, och nån slags tempoträning med Malin som ledare kl. 14! Malin får en verkligen att dö på alla pass hon drar (alltså dö på ett bra sätt), så jag bävar lite för morgondagen!

Hoppas ni får en trevlig valborg!

Snart

Det finns inte så mycket att rapportera om i träningsväg för tillfället. Förra veckan besökte jag gymmet 2 ggr och testade landsvägscykeln för första gången denna vår. Till helgen kommer jag att återuppta träningen och det ser jag fram emot, får tillbaka lite rutin i vardagen :)

söndag 27 april 2014

Snart är det maj!

Snart är det maj, och då drar träningen igång på allvar igen! Hittills har jag mest tränat lite på känsla, men inkommande fredag ska både Oskar och jag planera kommande år tillsammans med Rolle.

Denna helg har jag befunnit mig i Vasa och fördrivit tiden med att träna, skriva och dega med kompisar! Dessutom har Johanna och jag vårstädat. Igår var största delen av träningsvärken från tidigare styrketräning borta, så då passade jag på att förvärra den med lite mera skrotlyftande och bålstabilitetsövningar med Oskar, Maria och Victor. Det ska bli spännande att se hur mycket man kan gå framåt under veckorna som kommer, då jag ska fokusera extra mycket på att bli starkare.

Imorgon blir det skola från 10-17.30, men det låter värre än det är, för 1,5h består av innebandy! På tisdag har jag också lång skoldag, men resten av veckan är i princip ledig. Hoppas jag får klart kandidatavhandlingen till slutet av veckan så att jag slipper vakna mitt i natten med konstiga funderingar + att mina kompisar slipper mitt tjat :D Gonatt!

onsdag 23 april 2014

PEPSODENT SMILE!

Idag fick jag tandställning (tågräls) också på den nedre tandraden. Snacka om att höja järnvärdena!

Dagens träning var en löplänk med Maria. Jag hade grym muskelvärk i hela kroppen efter de senaste dagarnas styrketräning, och det är ju alltid skönt (även om det inte utvecklar löpsteget särskilt mycket)!

Imorgon blir det morgonträning, skola, friidrottslektion och fortsatt skrivande. Hoppas på lika fint väder som idag!

tisdag 22 april 2014

60/50/2

Vadå 60/50/2, har hon mätt blodtrycket eller?

Nix. Jag summerar påsken, dagens middag och dagens träning. 60h skrivande och 50 räckuppdragningar och 2 fiskar.
Det gör ont i ryggen, i nacken och i mina numera bombastiska biceps.

Svar på era frågor (jag hör dem ända hit):

- Ja, ni läste rätt, 60h!
- Nej, räckuppdragningar var nog inte det enda jag gjorde på dagens träning :p
- Ja, fisken var fiskad i MOUNÄS :D

Påsk och analys

Förra veckan blev en lugn vecka på alla fronter. Dagarna bestod av skola och mycket mat. Det blev också tre dagar med motion. Jag deltog i ett flerdagars evenemang kallat påskkampen, där vi var några stycken som körde en cirkelträning på torsdag. På fredag blev det spänst och rörlighet som vi avslutade med bastu och en god middag och lite frågesport, det var riktigt trevligt. På lördag ville Emma ha länksällskap eftersom hon nu blivit frisk och ville testa på lite frisk luft utanför sin unkna studiehörna.

Igår åkte jag ut till Mommo och Moffas villa ute vid havet i Monäs. Jag blev bjuden på god fisk och bastu. Vi hade ut näten även i natt och fångsten blev 4 sikar och 5 abborrar som vi rökte.

Det börjar väl vara dags för en liten analys av det gångna året!

Det skiljde sig lite från andra träningsår eftersom jag arbetade väldigt lite under sommaren. Jag tyckte det var dags att satsa ännu lite till för att utvecklas som skidåkare. Mindre arbete gjorde att jag kunde träna lite mera än tidigare, men största skillnaden var nog på återhämtningssidan. Det blev oftast bra kvalité på eftermiddagspasset också, jag var inte bara ute och luftade mig. Jag gjorde framsteg på de fysiska testen under sommaren och hösten, speciellt efter Ramsau lägret så tyckte jag att formen höjdes en aning. Alla tävlingar fram till mitten av januari gick väldigt bra och jag skidade nästan hårdare på varje tävling än jag gjort tidigare. Efter det var det som om den bästa formen skulle ha tagit slut, jag gjorde inga panglopp efter det. Resultaten hölls ändå på en okej nivå resten av säsongen, inga bottennapp, men inte heller något riktigt bra lopp. Det tror jag har att göra med den bra träningssommaren jag hade bakom mig, mycket mängd och annars frisk. Årets bästa lopp blev nog klassiska sprintarna i Vuokatti, både Suomen cup och Skandinaviska cupen. I Suomen cup blev jag 8:e, med bästa finländare på plats förutom Iivo och Musti. I Skandinaviska cupen var jag 23:e i kvalet och fjärde finländare om jag inte minns fel, men då bör man komma ihåg att de fem bästa var i Davos. I kvartsfinalen gick det bra och jag var trea ända tills jag blev trängd av banan och där slutade tyvärr den tävlingen.

På distansloppen så gjorde jag kanske störst framgång. Det var ju ett tecken på att uthållighetsträningen äntligen bitit. Bästa distansloppet var kanske i Rovaniemi på 10 km klassiskt eller i Lappfors på 10 km klassiskt strax före jul. Största överraskningen blev nog skateloppet i stafetten i Vuokatti, då jag växlade som 7:e man på första sträckan i mjukt våtföre, något som aldrig passat mig.

Fristilen gick också lite framåt. Jag gick vidare i båda fristilssprintarna i Suomen cup denna vinter, något som jag inte gjort förut. På FM blev jag 18:e, som är min bästa FM placering hittills. Det är det inte efter nästa år!

Hälsan har verkligen varit på min sida denna vinter. Jag var sjuk endast två gånger från maj till April. I Ramsau i oktober blev jag förkyld och fick vila tre dagar. I mars fick jag spysjukan, spydde en  natt och vilade fyra dygn efteråt för att vara säker på att jag inte skulle dra på mig någon följdsjukdom då immunförsvaret var nere. Konstigt nog fick jag en formtopp efter båda gångerna, så vad lär vi oss av detta? Att jag inte behöver vara rädd för att vila några dygn då jag skall toppa formen eller är sliten, ifall träningen gått bra under en längre tid.

Som helhet är jag riktigt nöjd med året, jag tog ett klart steg framåt under första halvan av säsongen. Det motiverar mig att fortsätta försöka bli bättre. Det tror jag att jag kan. Jag har några idéer och prioriteringar som jag inom två veckor kommer att diskutera med tränaren då vi planerar nästa träningsår. Jag kommer att lägga upp planer här då den blivit gjord.

750 h träning blev det detta år.





fredag 18 april 2014

GLAD PÅSK!

Glad påsk önskar jag från min eremithåla. Känner mig som en riktig asocial hemul, för jag firar påskledigheten alldeles själv i min lägenhet i Vasa. (Min kämppis befinner sig ute till havs (Åland))

Jag har lagt in en raketattack på min kandidatavhandling, för jag SKA ha färdigt den innan sommarlovet. Just nu går det hur bra som helst, när tiden inte är någon begränsande faktor då jag varken tränar eller går i skola. Men det gäller att ta tillfället i akt, för snart drar träningen igång igen på allvar.

Nu ska ni få riktigt nördiga tips (nästan värre än håll dig frisk-tipsen), som åtminstone har hjälpt mig att bli effektivare med skolarbete och liknande, samtidigt som man inte tar kol på sin egen motivation. Jag har inspirerats av alla föreläsningar med mentala tränaren Christoph Treier som jag tagit del av under de senaste åren. Egentligen är väl hans knep mest menade för tävling och träning, men varför skulle man inte kunna använda dem i vanliga livet? För mig har de åtminstone fungerat urbra - om jag skulle få dem att funka lika bra på idrottsgrejer skulle jag vara rätt duktig tror jag :D :P

- VISUALISERA MÅLET
Se dig själv lyckas. Exempelvis kandidatpappren i ena handen och en sommarlovsglass i den andra. Tänk in dig i känslan!

- VISUALISERA VÄGEN DIT
Se dig själv skriva som en duracellkanin, och se hur otroligt motiverad och effektiv du är. Vad lätt det kommer att gå när du är så himla bra!

- FÖRMINSKA UPPGIFTEN
Se uppgiften som en pytteliten nål i en megastor höstack - BANG- lätt match!

- FOKUSERA
Hundraprocentigt engagemang i det du gör, då går allt snabbare. Inget suckande, då "psykar" du dig själv. Släpp uppgiften då du inte jobbar med den, typ när du ska sova eller tar en paus.

- INGA URSÄKTER
Tillåt inte dig själv hitta på annat under den tid du har reserverat för en viss uppgift eller ett visst arbete. Då blir hjärnan van med det, och försöker inte ens komma med andra förslag :D

- GLÄDJE. Förknippa själva uppgiften med glädje, och pränta in tankemönstret. Det kan svårt att se glädjen i att redogöra för Oligo-koncernens senaste produktutveckling (särskilt eftersom något sådant inte existerar. Då kan man ställer  se glädjen i att få skapa och producera något. Av allt man gör lär man sig något, så man kan också förknippa glädjen med inlärning och utveckling.

- TA TAG
Ta tag i uppgifter direkt. Ju längre du skjuter upp något, desto flera negativa känslor kommer du att förknippa med arbetet/uppgiften.

-BELÖNING
Tänk ut en belöning när du t.ex. kommit halvvägs. Det kan t.ex. vara ett biobesök eller en lätt flottig hamburgare. Vilken idiotförklaring av mina läsare jag gör: det är ju klart att ni kan tänka ut en egen belöning... :D

- BOOSTA DITT SJÄLVFÖRTROENDE
Kolla dig i spegeln och titta vilken stor hjärna du har, inte illa! Tänk på något du gjort tidigare som varit mycket mera omfattande, eller på någon korkskalle som också ska göra eller har gjort det du gör. Usch vilket fult ord korkskalle är... Jag menar bara, om alla andra kan, då kan du också!



Jag måste understryka att jag nog modifierat Treiers tips något, men det är därifrån inspirationen kommer!

NU ska jag ta en välbehövlig paus. Jag har skrivit i 12h idag och börjar ha lite ont i baken. Kanske jag går och tittar till min jättehjärna? Hoppas ni också gör det, smarties :D

tisdag 15 april 2014

Tillbaka till verkligheten!

Hej å hå!

Är nu tillbaka i rutinerna i Vasa. Eller ja, inte träningsrutinerna för nu har jag helvila. Jag vilar dels för att jag tidigare år struntat i viloperioden så det är väl dags att ta den på allvar, dels för att jag fick vinterns första förkylningstecken på lördag. Nu har jag upptäckt hur otroligt mycket tid man har då man inte tränar, och hur lite man behöver packa, ställa, fixa och tvätta. Det negativa med att vila är att det kan bli rätt tråkigt efter ett tag (två dagar), dessutom måste man duscha utan att man är svettsmutsig, om ni förstår hur jag menar och det känns ju sååå onödigt. Visst verkar jag vara en fräsch typ?

Rätt mycket skola har jag för tillfället, vilket i och för sig är bra så att man har något att tänka på! Annars har min dag inte varit så händelserik. Förutom att den andra skruven på cykelstyret lossnade... Ikeaverktygsbacken fixar allt! Utom vessastockning! Moffa, jag testade på ditt trix med pinnen, men det funkade inte! Kanske jag har fel typ av pinne? Mysigt att berätta om sin vessastockning (knappast ett riktigt ord), men om det är något jag vet om er läsare, så är det att ni också gör nummer 1 och 2! Hehe. Nä men ja hade städat lavoaren och vessan och använt en massa papper som jag kastat i wc-stolen. Lite för mycket papper + lite få antal spolningar = katastrof :D Tror ni mig inte? Jaja, jag lade världens berg som stockade hela hyreshusets avloppsrör! usch nu e de nog dags att sluta svamla!

Imorgon blir det skola och veckan höjdpunkt: lunch med bästa gänget ute på stan! Ska bli skoj :D


måndag 14 april 2014

Övergångsperiod

Nu är jag hemma i Vasa igen efter en fin vecka i Levi. Den blev inte riktigt som planerad eftersom jag blev lite förkyld på tisdag och fick därför byta ut skidåkningen mot filmtittande och slalom några dagar, så värre kunde det ha varit. På lördag var jag tillbaka i spåret och då gjorde jag en långlänk med föräldrarna, lite väl lång för mamma tror jag. Hon var väldigt tyst de sista två timmarna och fick ta hjälp av hennes mor då hon skulle ta av sig skidskorna väl hemma. Vädret var verkligen på vår sida, flera dagar med solsken och temperaturer kring noll. Jag skulle gärna ha stannat en vecka till ifall jag skulle ha haft möjligt.

De kommande veckorna tänker jag ta paus från träningen, tänka på annat så att jag är riktigt motiverad då nästa träningsår drar igång i början på maj. Får jag lust att träna eller röra på mig någon dag så gör jag det förstås men inget planerat har jag tänkt mig. Jag kommer också snart att göra en analys av den gångna säsongen, vad som gick bra och vad som gick dåligt.

Nu ska jag i alla fall testa kaffet jag köpte i Haparanda, Gevalia intensivo extra mörkrost!

lördag 12 april 2014

Snart åker vi hemåt

Skidåkning utan specifikt program, bastubad, korvgrillning, god mat, shopping, slalomåkning, plättutflykter, alla slags sällskapsspel, skratt, allmänt degande och till och med vedhuggning har gjort underverk för hela gänget! Minnen av en snöfattig och utmanande vinter är som bortblåsta, och några skavsår rikare  beger vi oss hemåt imorgon. Åtminstone mina batterier är fulladdade för en händelserik vår!

Kilometerkampen vanns av krymplingen från andra sidan av Ounasvaara, och även om mamma ännu inte synts till idag, så antar jag att hon är segraren i plättkampen! Parstakningskampen vanns av Otto med Bicepsen. Matkampens segrare är den ständigt hungriga Darth Vader Oskar. Mommo vann dialektversionen av ordspelet Alias med bred marginal. Den Caldenska Snögubben tog hem bantningstävlingen. Amanda är bäst på att slipa rumpan i världscupsbacken medan Moffa tog hem tömningen av utedasset, som enda deltagare. Pruttkampen är ännu inte avgjord :D




fredag 11 april 2014

Det viktigaste måste få ett eget inlägg!

Säsongen är över, och då är det dags att tacka alla som på ett eller annat sätt bidar till att jag kan åka skidor!
 Tack till IF Minken för stöd och förtroende!
Tack till If Brahe för förståelse och hejarop!
Tack alla sponsorer: Nynäs bygg, byggtech mäenpää, Englunds fastighetsservice, Sportia Mattson, ni är guld värda!
Tack till mina samarbetspartners FSS och VRIA för strålande service!
Tack till mommo, moffa och framme för stöd och support i med- och motgång!
Tack till alla träningskamrater som orkar med mig!
Tack till min kämppis Johanna för support samt förståelse för träning, rutiner och äggkokande!
Tack Oskar för nerver av stål!
Tack Henkka och Rolle för all tid och energi ni lägger på mig!

 Utan mamma och pappa kan jag inte göra det jag brinner för allra mest. Utan mamma och pappa skulle jag heller inte vilja hålla på med skidåkning. Tack för brinnande intresse, ett aldrig sinande engagemang och en osjälviskhet på gränsen till vad som är mänskligt!

Mot nästa säsong med glädje!

Träningsåret snart slut

Som för de flesta skidåkare, slutar mitt träningsår på söndag vecka 17, dvs om en vecka. Ännu har det  inte gått tillräckligt lång tid för att jag ska kunna summera tävlingsåret med objektiva ögon, inte heller har jag diskuterat konmande år med någon tränare, men det är ju klart att jag funderat en del redan, exempelvis på vad som var bra och vad som var mindre bra vad gäller träningsupplägg, tävlingsprestationer, tekniskt utförande, helhetsbelastning etc.

Mitt träningsår har varit ganska olikt tidigare träningsår, eftersom sommaren 2014 var den första under vilken jag jobbade i princip noll. Jag läste några kurser via sommaruniversitetet, var ledare för idrottskolan och klippte lite gräs åt mina "privata kunder", men för övrigt var sommaren rätt träningsfylld. I motsats till tidigare år åkte jag på många egna sommarläger tillsammans med träningskompisar, vilket gjorde att periodiseringen blev mycket tydligare. Under lägren blev det 25-30h träning i bra terräng och med bra återhämtning, och väl hemma vågade jag vila ordentligt. Även om jag märkte att jag gick framåt på många löptest, var det något som inte var helt som det skulle, kan jag konstatera i efterhand. Styrketräningen gav noll resultat, jag blev tom på alla pass som varade längre än 2h, och kände mig överlag ganska trött hela tiden. Att hitta på något roligt mellan passen eller på en vilodag hade jag absolut ingen lust till eller ork med. Dessutom visade firstbeatmätningarna, som gjordes nattetid på fss-lägren, att kroppen gick på sparlåga. Grafen över pulsvariationerna var rak som ett streck.

På hälsokontroller som gjordes i fss:s regi i september konstaterades att jag hade anemi, järnbrist, eftersom järndepåerna var extremt låga och hemoglobinkoncentrationen därefter. Att man har dåliga förutsättningar för syretransport är kanske inte världens roligaste besked att få några månader inför
tävlingssäsong för en uthållighetsidrottare. Prioritet ett blev att käka järn, 200mg per dag och med bra timing för att maximera upptaget. Det bestämdes att de längre passen skulle kortas av, att de hårda
träningarna skulle planeras så att kroppen var pigg före och så att jag hade tillräckligt mycket vila eller återhämtande träning efter. Dessutom skippades alla halvhårda pass. Jag måste medge att jag först blev rätt modfälld, det kändes som att alla hundratals timmar jag tränat under sommaren var helt bortkastade. Samtidigt fick man ju svar på varför det inte gått enligt förväntningarna under sommaren. Sedan insåg jag rätt att bara jag får upp järnvärdena snabbt, så borde förändringen vara enorm, och allt skulle bli så mycket lättare! Någon uppfattning om  hur lång det skulle ta hade jag förstås inte.

Successivt började jag känna mig piggare, träningarna började gå bättre och det kom några personliga rekord på maxtesten. Jag hade höga förväntningar inför vintern, samtidigt som jag delvis tog sikte på nästa tävlingsår, eftersom jag inte vågade hoppas för mycket. Det låter ju lite motstridigt, men jag kan inte beskriva det bättre än så. Att gå igenom varje tävling skulle ju vara ren sömnmedicin, men jag
kan konstatera att jag varit jämnare än någonsin, att uthålligheten förbättrats avsevärt och att
skejtandet har börjat fungera bättre. De tävlingar jag är nöjdast med är scandinavia cup sprinten i
Vuokatti, suomen cup i Rovaniemi, fm i parsprint, suomen cup stafett i ruka, vuokatti och keuruu,
dam fm i 20 km klassiskt, stafetten i fssm. Dessutom gjorde jag bra lopp på landskapsstafetten, i sprinten på fssm, på falkens parklopp och falkens nationella, och 10km skate på u23fm. Räknar man bort fallet på 10km klassiskt i dam fm och stafett fm var de insatserna också godkända med marginal.

Den största besvikelsen var kanske 5km klassiskt på junior fm. Det var enda gången i år soM jag helt gick in i väggen. Jag gick inte bara bara in i den, utan isoleringen attackerade mig så att det kliade och jag fick svårt att andas... Jag vet inte riktigt varför de hände, kanske pga av dålig uppvärmning, kanske jag startade för hårt, kanske jag spände mig och ville för mycket. Hursomhelst kämpade jag otroligt mycket den dagen, så egentligen kan jag väl ute vara besviken med själva tävlingsprestationen. Suomen cup sprintarna har alla gått rätt dåligt, i den klassiska föll jag två  gånger, och i båda skejtsprintarna var jag helt enkelt för långsam och dessutom är det att konstaterat
faktum att jag har för dålig teknik i högfartsskejting. Överkroppen åker vals och benen tango, och det är inget recept för bra timing!



Det som jag tror har varit framgångsfaktorer i år är att jag har extremt få sjukdagar (6st), tränat mera än tidigare, ca 775h uppskattar jag att det blir, träningarna har varit mångsidiga, träningslägren flera, periodiseringen har fungerat, de tuffa träningarna har varit färre men hårdare och dessutom har jag varit noggrannare med näringsintaget (vad, i vilka proportioner och när), speciellt efter träning, och vågat vila mera. Under tävlingsåret hittade jag självförtroendet rätt snabbt, och hittade ett träningsupplägg som jag vågade lita på under tävlinssäsongen. Återhämtningen tror jag har lyckats extra bra igår då vi fått tillgång till ravistelu direkt efter veckans hårdaste pass, dessutom har jag haft mindre i skolan under höstterminen och inget sommarjobb. I nästa år kommer fokuset att ligga på teknikutveckling och lite mera styrketräning, om jag får välja. Annars tror jag att jag fortsätter att jobba på en fungerande koncept, även om jag ju ännu inte diskuterat med nån tränare. Jag ser fram emot en sommar då jag är mera energisk och fokuserad än tidigare. Jag hoppas också att det blir en bättre vinter än denna, för speciellt för en omotorisk typ som mig är det viktigt att få skida tillräckligt mycket och ofta, och kunna värma upp på skidor, inte löpandes. Framförallt hoppas jag att träningen ska vara lika roligt som den varit under hösten och vintern, och att alla läger ska vara lika tuffa och fnissiga som vanligt. Något jag håller tummarna för är att Maria och Josso ska få uppleva extrem medvind, främst för deras egen skull eftersom jag vet hur otroligt duktiga och målmedvetna de är och hur långt de kan nå ifall de hålls friska, men också för min skull: ja vill ju gärna ha sporrande träningskamrater!!! Vilken roman detta blev! Det ursäktar jag för, men ni måste förstå att det är en form av terapi att sätta ord på sina tankar i slutet av en säsong.


onsdag 9 april 2014

En lugnare dag

Efter en tuff tävlingshelg och 10h träning under veckans två första dagar, är det dags att ta det lugnt. Att hålla sig från att skida är inte det lättaste i dessa förhållanden, särskilt inte då de flesta beger sig ut på en plättutflykt. I morgon hade jag tänkt spräcka 100km:s gränsen för första gången, så kanske det lönar sig att vila!


tisdag 8 april 2014

Kaputt

Lördagens tävling gick helt bra för min del. Jag växlade som 11:e man, 1,13 efter Ari Luusua som var snabbast. Skidorna fäste en aning för dåligt men det berodde mest på att de kanske var lite för styva, eftersom det inte hjälpte att sätta mera fästvalla. Glidet däremot var riktigt bra. Jag jämförde skidorna med Matus efteråt och de gled lika bra, vilket nog bekräftar att jag hade fint glid. Det var kul att passera Länkens Rikhard Mäki-Heikkilä i sista backen. Han spurtade ju om mig i både DM stafetten och FSSM sprinten så det var nog dags att rätta till statistiken lite.

På söndagen blev det en lugn länk med ett antal pauser då jag följde med tävlingen och hejade lite. Efteråt packade vi ihop och åkte till Levi för en vecka med valfritt program. Det resulterade i en 7.20h och 105 km lång skidlänk för mig och pappa igår. Det tömde mig så mycket att jag nu idag är förkyld och har Darth Wader röst. Hoppas den ger med sig efter några dagar så att jag hinner ut på flera skidturer. Annars får det bli slalom.
Här är en bild på farsan nästan uppe på Aakennus.

måndag 7 april 2014

Säsongsavslutning 10km skate

10km skate gick inte lika lätt som stafetten, tyvärr! Det var långt ifrån ett dåligt lopp, jag var 22a och 2,17 efter segrande Kerttu Niskanen, men det är svårt att känna sig nöjd då man gjort ett riktigt panglopp dagen innan. Ribban är lite väl hög helt enkelt! Men, men, som helhet var ju helgen hur godkänd som helst och jag kan avsluta säsongen med ett leende på läpparna! En rolig tillställning var det också, med mycket publik, bra spår och toppenväder!

Efter målgång skidade jag tillbaka till vår stuga, där min servicepersonal (O,M och P) var reda för att dra iväg på nästa äventyr, skidsemester i Levi. Vi stannade i Kittilä och bunkrade upp med all slags lättillgänglig energi... Vissa bunkrade mera, vissa mindre. Pappa bunkrade mest! Mormor, morfar, Amanda och Otto anlände till stugan vid Ounasjoki  någon timme innan oss, och vi blev bjudna på älgstek! På kvällen studerade vi spårkartor och spelade Alias.

Imorse vaknade vi till ett alldeles fantastiskt vinterväder. Jag bestämde mig för att åka ett skejtpass alldeles ensam, för att själv kunna välja rutt efter behag, och för att inte frestas att skida för hårt. Jag hade inget mål, utan skidade från en spårkorsning till nästa. Till mina mindre smarta spårval hörde en sjukilometers rutt på ett opistat svart spår. Det tog en timme att parstaka sig upp! Efter 80km och 6h10min var jag tillbaka vd stugan, nöjd efter en perfekt utflykt, röd och fräknig som en prickikorv och rätt hungrig! Två andra som var rätt utsvultna var Oskar och Pappa, som åkt 105km utan att ha förberett sig desto mera med packning och proviant. Resten av gänget har också skidat flitigt, Otto parstakade 34km. Jag fattar inte hur han orkar, han har kanske skidat 30km sammanlagt tidigare i vinter.

Nu ligger jag och degar, och försöker kämpa med att få in all energi för att orka imorgon också. Undrar om vi alla har inlett skidsemestern lite väl optimistiskt? :D

lördag 5 april 2014

EN BRA DAG!

Hej å hå!

Stafett, Suomen cup, Ruka

Idag var en bra dag!
På uppvärmingen kändes det alldeles förfärligt tungt och jag hade svårt att koncentrera mig på skidtestet. 5min före start tog jag mig samman och tänkte nu fokuserar jag i 15min och plågar mig så gott det går. Mer än det kan jag inte göra!

När startskottet gick var de styva låren och den tunga andningen som bortblåst, och återhämtningen i nerförsbacken fungerade toppenbra. Skidorna var suveräna och balanssinnet samarbetade för en gångs skull. Mestadels låg jag bakom andra åkare för att spara krafter i motvinden, och för at kunna hitta en avspänd åkning. När jag kom till sita backen ropade Henkka (förbundstränare): Emma nu ska du vinna det här! Tror han faktiskt att jag kan vinna? Då borde det ju finnas en möjlighet!!  Jag tog sikte på toppen och matade på för allt vad jag var värd, men det kom en liten lucka på toppen. På det sista flacka partiet hittade jag den sista parstakningsväxeln, och vann för första gången i mitt liv en etapp i en nationell tävling! Det kändes enormt bra, och jag kan inte säga annat än att jag är extremt nöjd.

Andrea gjorde nog årets bästa lopp, hon förlorade bara 10sek till Mononen! Hon tog fram sin enorma envishet, åkte taktiskt smart, och mosade motståndet i sista backen. IF Minken leder alltså stafetten efter två etapper! Yes! Då avbryter vi. Eller vinner tvåmannastafetten, det beror på hur man ser på saken. Rätt rolig upplevelse faktiskt, snacka om att sluta på topp...
Tyvärr hade vi ingen 3e länk idag, men jag är säker på att en frisk Julia Charles Häger hade åkt in oss på pallplats! Vi hade förstås kunnat slänga in mamma Karin på sista sträckan, men tyvärr har hon ingen skidlicens. Hursomhelst ger dagens prestation en enorm kick för att fortsätta att träna ännu hårdare, det är både Andrea och jag överens över. Och glada över att vi anmälde oss är vi ju också förstås!

Imorgon ska jag försöka hitta en bra rytm och avsluta säsongen med flaggan i topp! Nu ska jag fortsätta att dega här med gänget :D

Knäpp på TVn imorgon och titta efter blågult!

torsdag 3 april 2014

Sol, snö och minusgrader!

AAAH, underbart! Praktiken är över, praktikrapporten skriven och 11 dagar kvar i det vita vinterlandet! Idag har jag och pappa nött spåren i sammanlagt 4,5h och nu känner jag hur fräknarna har startat sin årliga intagning av min näsa. Kvällens program består av att försöka hitta vattenkranen till diskmaskinen. Jag hoppas det lyckas, annars blir det någon som får en ordentlig diskträning....

Ha det bra!

tisdag 1 april 2014

MOT LAPPLAND

OINK!
Efter en fullspäckad dag har jag bara ca 7 saker kvar på min att göra-lista :D
Men snart kan jag pusta ut, för imorgon 13.45 åker jag och Oskar från Vasa mot Ruka! Robin och pappa kommer också med, och det ska bli så skoj. Som Oskar redan sa är vi flera Minkenåkare som åker tidigare för att träna och njuta i bra förhållanden. Jag räknar redan ner timmarna!

Imorgon blir det tidig väckning som vanligt, så att jag hinner packa och klä på tröjan rätt väg. Sedan har Maria och jag våra två sista lektioner i förskola respektive åk 5. Praktikperioden har varit extremt rolig och lärorik, synd bara att jag haft så mycket annat på gång samtidigt med tävlingsresor, träning och övrig skolgång. Hursomhelst känner jag än en gång att jag valt rätt bana, jag skulle vilja börja jobba direkt! Men lite mera studier kanske krävs ännu :)

Jag kan inte låta bli att berätta att jag idag har printat mitt allra första autografkort. Två femteklassister tycker att det är "SÅ SPÄNNANDE ATT VARA MED KÄNDISAR", och man kan ju inte annat än småle åt deras iver. Både Maria och jag försöker tona ner det hela, men sedan de sett Jyväskylätävlingarna på TV blev det bara värre! När de fick reda på att Maria har PRATAT med Krista (Lähteenmäki), nåddes kulmen av kändisskap, verkade det som! Så imorgon får de våra autografer med bild och allt som avskedspresent... Oj hjälp oj hjälp :D

I övrigt kan jag delge er två intressanta fakta:
1. Min dator fick astma och kolade vippen på söndagskvällen (därav dålig uppdatering). Min räddande ängel Johanna har lånat ut sin reservdator, och utan det hade jag inte klarat alla mina deadlines innan lapplandsresan, Som tack fick hon en egengjord tvål som jag jobbat hårt med på kemin, host. När den egengjorda handkrämen stelnar, sisådär år 3058, får hon den också!
2. När jag cyklade till datareparatören lossnade cykelstyret. Man kan både veva runt det som en grammofongrej och paddla med det. Som tur har jag inte tummen mitt i handen och fixade styret med the One and Only (Ikea verktygsback).
3. Min bil Turkken krånglar lite. Men bara lite...

Vad skönt att ha över veckans alla motgångar redan på måndag!

Ha det bra!

Lappland väntar

Med Pampasveckan i bakspegeln är vi nu inne på säsongens sista tävlingsvecka. I helgen blir det Suomen Cup avslutning i Ruka med stafetter på lördag och 20 km fristil (10 km för damerna) på söndag. Jag skidar startsträckan i stafetten och fungerar som supporter på söndag. Ifall jag får tag i trummor eller trumpet skulle jag gärna stå med dem vid spåret och skapa likadan feststämning som vid skidtävlingar i Norge. Det gjorde två stycken aktiva skidåkare på tremilen vid FM p.g.a. att de själva var sjuka och inte kunde delta. De blev väldigt uppskattade av alla tävlande.

Idag blev det en mångsidig träning med löpning, parstakning i botniahallen och sedan cirkelträning med akademigänget inom friidrott. Imorgon blir det resa till Ruka där föreningen bjuder på boende åt oss tre dagar före tävlingarna. Det fick vi som en extra morot för motivera oss att ännu åka upp och tävla trots att snön försvunnit från våra trakter redan förra veckan. Det var väldigt bra gjort för kilometrarna på skidor har den senaste månaden har varit på samma nivå som i lågstadiet!